Etikett: frilanslivet

En gästbok!

Idag, när jag var ute och fotograferade, dök det upp en himla fiffig idé. Jag ska skaffa en gästbok! Kanske får den heta något annat än gästbok om jag kommer på något smart. Den ska hursomhelst få följa med på de kurser jag håller i och mina kursdeltagare ska få skriva i den. Reflektioner över det vi gör, vad de lär sig, om något känns jobbigt, i fall de upptäckt något nytt i sina röster etc. Ibland skickar jag ut några frågor per e-post som jag ber deltagarna svara på efter genomförda kurser men det ger inte samma direkthet. Jag tror benhårt på denna idé! Ska testa redan vid kulningskursen i Uppsala den 22 september. Oooo så spännande! Jag tänker mig att boken kommer bli en riktig skatt fylld med upplevelser och minnen med kulning som gemensam nämnare.

Hade tänkte fota mer än jag faktiskt gjorde idag. Det blåste så mycket att jag inte vågade låta stativet stå själv och svaja. Jag bor i ett riktigt blåshål. Vindarna får lätt fart här och när höst- och senare snöstormarna drar fram tror jag ibland att huset ska åka med. Njuter av att dagsljuset fortfarande är med oss. Snart krymper timmarna man kan fota i naturligt ljus ihop och blir väldans få. Så en får passa på. Där har ni dagens rim, varsågoda.

När jag hämtade min son i skolan idag kunde jag inte låta bli att föreviga detta träd som börjar anta sin höstkostym. Kanske ska ha det som grej närmaste veckorna? Ta en bild på detta träd när jag är vid Frejaskolan? Kanske kan bli något flott av det.
Tjing!

Dela detta:

En bild i timmen

Idag har jag fotat en bild i timmen. Eller nästan. Har hattat runt lite så timmes-larmet kickade igång lite olämpligt vid några tillfällen. Hursomhelst – här kommer min arbetsdag i bilder!

Eftersom jag drog igång höstens körrepetitioner igår kväll och jag jobbade sent så hade jag schemalagt lite ”göra vad som faller mig in”-tid på morgonen. När mina kids dragit iväg till skolan tömde jag vid 8-snåret ut innehållet i en väska som hängt med under hela sommaren. Det mest spännande däri var en lyckokake-lapp. ”Håll dig till den väg som är förutbestämd”. Rätt fint ändå. Och passar mig bra. Jag vacklar ibland men känner ändå att jag hamnat rätt i livet. Den lappen spar jag för att kunna plocka fram när tvivlet sätter till. Skrotade runt lite, läste Sörmlands Nyheter och kände att en kaffekopp till, det vill jag ha.

Tog med mig en kaffet ut och tänkte att det blir fint att inmundiga den på trappen till min studio. Men där var hur varmt som helst trots att klockan bara var 09. Så jag sökte skuggan och tittade på vår gröna djungel.

Klockan var 10 var jag i full gång med att administrera – svarade på e-post som kommit in, kollade igenom Irmelins nya hemsida som är på gång, fixade lite uppdateringar på min webb och ringde några telefonsamtal. Sen sjöng jag ett gäng sånger som jag eventuellt kommer arrangera för kör, får se vad som växer fram.

Drack bara kaffe till frukost därav tidig lunch vid 11. Vi badar i tomater just nu så det fick det bli. Bland annat.
När klockan slog 12 duschades det. Svalt. Hjälpte inte allt i dagens hetta. Censur på denna händelse. Så bjussig är jag inte! 🙂

Sen var det dags att ratta bilen. Gött att dra på AC:n och få en stunds svalka. Lyssnade på pod – har hittat en ny, spännande. Nyfiken på mindre heter den. Väldigt intressant tycker jag. Tips tips, varsågod.

Jag styrde till möte med VisaFolk i Klockargården som ligger precis vid Dunkers kyrka, Flens kommun. VisaFolk är en paraplyorganisation jag bildade under 2014 som vänder sig till arrangörer i Sörmland som jobbar med folkmusik och visor. Med på mötet idag var Marie Anstadius från Oxelösund och Simon Stålspets som är stolt ägare till Klockargården. Vi pratade bland annat om kommande arrangemang, bidragsansökningar och hur vi kan nätverka mer aktivt än vi gör idag. Ett bra och kreativt möte! Så vackert i Dunker så jag bjussar på några bonusbilder.

Klockargården i all sin härlighet! Supermysigt på insidan. Idag njöt vi dock skuggan på utsidan under vårt möte.

Här är dom – Marie Anstadius och Simon Stålspets! Marie jobbar med kultur i Oxelösunds kommun och är verkligen en fena på att få saker att hända. Under VisaFolk-flagg arrangerar hon konserter vid Fåfängan i Nyköping. Och Simon, som jag också spelar en del ihop med, han driver Dunkers Hornblåsare.

Sämre mötesutsikt kan en ju ha. Jag ska tillbaka till Dunker redan 7 september. Kommer hålla en en-timmes workshop i kulning och sedan medverka på en konsert i Dunkers kyrka. Allt infaller under Dunkersdagen. Det händer massa spännande grejer hela dagen, jag ser mycket fram emot traktorbaletten! <3

Nu är jag hemma i Smedsta igen och här rullar åskan över skogen. Så förfärligt härligt! Känner hur energin återvänder till mig. Temperaturen har fallit många grader och snart kommer regnet. Avslutar dagen med ett motiv som redan varit med men där solens strålar har fått ge vika för åskmoln och regntung sky.

Dela detta:

Fokus på Korröfestivalen

För en vecka sedan lämnade jag mitt älskade Smedsta och tog mig med tåg och buss till Korrö – dags för festivalhäng och en tredagars kurs i vokal folkmusik vid Korröfestivalen!

Korrö ligger väldigt naturskönt och mitt igenom byn rinner Ronnebyån. Det finns en gammal kvarn, en stor loge och ett gäng andra vackra byggnader. Ett härligt ställe att vara på. Det blir som en egen liten värld att bubbla in sig i.

Alltid när jag ska hålla kurs har jag en plan A som sedan enkelt kan justeras utefter vilka deltagarna är och vilka färdigheter de har. Planen består av olika typer av sånger och arrangemang där jag kan integrera sångteknik och arbeta fram en medveten förståelse för vad vokal folkmusik är. Eftersom jag lär ut min personliga repertoar med allt vad det innebär och allt sker på gehör, så kan man enkelt sammanfatta det med att jag delar med mig av min bild av vokal folkmusik, vad det är och betyder för mig.

Redan vid de första ljudande tonerna med mina 23 kursdeltagare förstod jag att detta skulle bli riktigt bra. Svårt att förklara vad det egentligen var som gjorde att jag kände så. Jag tror det handlade om det gemensamma fokuset i rummet. Alla var öppna, nyfikna, kanske lite nervösa men ändå med översvallande positiv energi. Vi lyckades samlas runt att vara tillåtande mot oss själva och varandra och se kursen som ett utforskande. Försöka lägga prestation och krav på hyllan.

Vi sjöng en massa olika sånger, provade på kulning och lockrop, improviserade runt borduntoner och lekte fram flerstämighet på olika sätt. I pauserna diskuterades kulturpolitik, sociala medier, sångideal, röstyoga, meditation m.m. Inte konstigt att det kändes lite sorgligt att skiljas åt efter våra tre dagar tillsammans. När jag sjunger så fokuserat och intensivt hamnar jag i nån slags självgungning – det är som att energiflödet i mig fortsätter fastän jag försöker stänga av. Idag är första dagen jag riktigt känner att jag landat. Tre dagars landningstid alltså!

Jag var inte bara kursledare på Korrö utan delade också en konserttimme på tisdagskvällen med Mia Marin (fiol) – på bilden ovan är hon backstage – och Kristofer Pettersson (nyckelharpa). Jag sjöng tillsammans med min loop-pedal. Väldigt kul! Fick fin-fin publikrespons, ni vet när applåderna liksom aldrig tar slut… <3 Och så himla härligt att få dela konsert med Mia och Kristofer som jag pluggade tillsammans med vid KMH för typ 100 år sedan! Vi bjussade i avslutningen på en helt improviserad version av Gärdebylåten. Ho-ho! Grattis till dig som var där och hörde. Något liknande kommer aldrig ske igen! 😀

Tack Korröfestivalen och Anders Smedenmark för att ni bjöd in mig till att hålla kurs och konsert! Tack alla ni som sjöng tillsammans med mig på min kurs, det kändes så speciellt och innerligt fint. Tack alla vänner, kollegor, nya och gamla bekantskaper som strömmande till och från under dagarna i Korrö och bidrog till härliga skratt, känsliga tårar och intressanta diskussioner. Ni gör livet mer värt.

Nu är jag på Öland tillsammans med min familj. Vi ska hänga här i en vecka, har hyrt ett hus och lever just nu strandliv pga rådande värmebölja. Trollskogen, Paradisverkstan, Långe Jan och Erik får vänta tills temperaturen blir mer human.

Har du några bra tips om vad man kan göra/se/uppleva på Öland? Kommentera gärna eller hör av dig under kontakt.
Hoppas att du har det fint i sommaren, tjing!

Dela detta:

En bild i timmen

Vid 9-snåret drack jag en kopp kaffe och blickade ut över denna vy. Skön, sval luft. Jag tog mig lite sovmorgon eftersom jag var vaken rätt sent och stökade runt. Strax innan 10 försvann min dotter hemifrån för att fara med bussen till sitt sommarjobb.

Här är klockan runt 10 och Hilding, som spanat in sommarlovsmorgon på TV, dukar upp sin frukost utomhus. Han fixar iordning jobbhörna till mig också och jag gör honom sällskap och sörplar i mig dagens andra kopp kaffe. Sämre kan en ha det!

11-ish befinner jag mig här, i min studio. Går igenom material jag ska göra på lördag då jag dubbelgigar – först konsert tillsammans med Simon Stålspets vid Björnlunda hembygdsgård, Gnesta. Sen drar jag snabbt vidare till Stockholm och Bergshamra för att möta upp mina kollegor i Irmelin och sjunga på Sjöstugans 20-årsjubileum!

Här är klockan 12, det är dags för lunch. Jag och Hilding är superglada att få säga grattis till min svägerska tillika Hildings faster som fyller år idag. Hurra en gång till för dig Anna!

När klockan slagit 13 är lunchen bortstädad och vi bestämmer oss för att ta en cykelpromenad. Han cyklar och jag går. Så har vi gjort i många år nu. Vår fina grusväg. Just nu i tvättbrädestil eftersom det är så torrt. På vintern yr snön snabbt igen här. Under hösten kan det vara så kletigt att en knappt kan ta sig fram. Den tar sig många skepnader, grusvägen.

Här kommer en bonusbild, för att denna boll var så läcker och stor! Hilding var sugen på att blåsa den men jag stoppade honom.

Efter cykelpromenaden var klockan nästan 14 och jag intog jobbgrottan, svarade på e-post och ringde några telefonsamtal.

Dags för 15-fika! En kopp kaffe utomhus. Inget solsken men väldigt ljust ändå. Jag och Hilding läste lite KP (Kamratposten) medan vi sörplade kaffe och te. Min bonussvärmor kom över och kollade läget.

Klockan 16.oo var jag djupt begraven i bokföring. På torsdag ska jag göra första lämningen för detta år till min redovisningsbyrå och då gäller det att kvitton, fakturor och annat jox är med. Och glädjande nog hann jag klart! Hurra!

Vid 17-snåret började jag fundera på middagsmaten. Kom snabbt fram till att jag och kidsen var värda sushi p.g.a kirrad bokföring (jag), städning av rum (Hilding) och två dagars sommarjobbande (Iris). Och så här glada blev dem, syskonen Ericsson, när de mötte varann i människobyn!

Bonusbild – för detta ställe, Gnesta sushi & wok, levererar alltid sushi på hög nivå!

Intagandet av sushi och därpå lite handling gjorde att kl. 18-bilden uteblev. Vid 19-snåret var jag ute i trädgården och lurade på om jag behövde vattna våra grödor lite. Men sen började det droppa från himlen och då tänkte jag att naturen får ta hand om sig själv.

Vid åtta sa jag tack och hej till trädgården, plockade in dynorna från utemöblerna och reglade fönster och dörr. Och då öppnade sig himlen ännu mer och nu hoppas jag att det får regna på en stund.

Det var min tisdag det! Imorgon är det onsdag och då ska jag sjunga större delen av dagen har jag tänkt. Förbereda fler av sommaren kurser och konserter. Tjing!

Dela detta:

Frilansande sommar

Idag var jag iväg och lunch-badade med min son. Långsjöns vatten har kommit upp i en bra temperatur, badade i 15-20 min och det var skönt! Då var jag i och för sig extremt uppvärmd eftersom jag varit och tränat innan. En perfekt temperatur, både svalkande och behaglig.

Nya rutiner formas när sommarlovet har dragit igång för mina barn. Jag kickar igång arbetet tidigt på morgonen för att sedan vara mestadels ledig på dagen. Och så gör jag ett kvällspass på några timmar när min make kommit hem och rattar runt familjebestyr. Har inte riktigt kommit in i detta. Jag gillar ju att arbeta superfokuserat och sen vara ledig. Nu är det lite som att jobbhjärnan småglöder under dagen för att sedan ta eld igen under kvällen. Ja, ja. Jag jobbar hursomhelst mindre och det är bra. Går ner i varv tills de riktigt lediga veckorna infinner sig. Det är väl så en ska göra? Vi säger det!

Det är så underbart roligt att fota just nu! Ljuset. Så mycket älsk på ljuset! Bilden ovan är tagen runt 21-snåret. Så härligt att ha solen med sig som lekkamrat. Minns för några månader sedan när jag verkligen jagade ljuset. Nu finns det i överflöd!

Jag är så sugen på att skaffa en kamera och utveckla mitt fotograferande. Min plan är att göra det innan sommaren tar ända. Allra bäst vore om kameran fick hänga med på semestern i slutet av juli. Då skulle jag kunna provfota på kul, helt utan prestationskrav. Bara ha en låg ambitionsnivå. 🙂 Kastar mig in i kameradjungeln för att försöka bestämma vad det är för typ av kamera jag behöver. Har enkla baskunskaper i fotografering och gillar att experimentera. Om du sitter inne med några tips – berätta gärna för mig!

Dela detta:

Hålla huvudet högt

Har ägnat den gångna helgen åt att rensa garderober, baka, laga mat och lyssna på poddar. Hängt med familjen. Jag har vilat mig, försökt att inte tänka jobb och nästan helt lyckats kopplat bort min arbetshjärna. Det var inte något jag planerat, det bara blev så. Skönt! Jag har i sann Marie Kondo-anda tackat klänningar som varit med mig sedan förra årtusendet för tiden vi haft tillsammans. Jag har släppt taget om urtvättade t-shirtar där nostalgi lyser igenom det slitna trikåtyget. Vilken lisa för själen det är att rensa. Och jag har välkomnat in min nya blommiga vän i garderoben, den som vann omröstningen i mitt Instagramflöde. Så flott!

Om några dagar får mina barn sommarlov och jag känner mig så redo för att gå ner i en lite lugnare lunk. Har massor av idéer jag vill förverkliga och kommer säkerligen stänga in mig i min studio i tid och otid. Men allt det där andra runtikring med mestadels tidiga mornar, väcka barn, fram med frukost, handla, laga mat, skjutsa hit och dit, tjata på att nån ska gå och lägga sig bla bla bla… Allt blir liksom lösare och ledigare när sommarlovet tar vid.

Idag har jag fått undan en del bokföring, känns så gött! Tyvärr avslutades min jobbdag på ett mindre bra sätt. En fnurra dök upp och den är olöst. Jag har under hela våren utmanat mig själv i att vara mer ”business” när det kommer till administration och teknik. Inte låta mina känslor ta över när jag stöter på svårigheter utan bara ordna till, göra, genomföra. Men det är galet svårt i vissa situationer då jag i grunden är en känslomänniska rakt igenom. High sensitive person. Hålla huvudet högt och skaka av sig olösta problem är inte min starka sida. Pausa den lösningsinriktade tankeverksamheten och tänka att det löser sig imorgon, gah! Men jag jobbar på det. Bara genom att skriva detta känner jag mig starkare. Ordens makt och inverkan. Formulerandet av tankar. Så häftigt. Och så viktigt att komma ihåg att ens tankar inte behöver vara färdigtänkta för att de ska vara värda att skriva ner. Det händer så mycket på vägen. Att resonera med sig själv med hjälp av papper och penna. Eller med en laptop för all del. Kniper det kan en Iphone funka också. Att skriva och låta orden flöda, för mig är det bästa sättet att sortera mina tankar.
Hur gör du?

Dela detta:

Dagar i Västbjörka

För en månad sedan var jag i Rättvik och gjorde en konsert med min vokalgrupp Irmelin. Nu är jag tillbaka i Rättvik, eller närmare bestämt Västbjörka igen, denna gången lite mer ledig och jag har min familj med mig. Vi kände att det var läge för några dagars avbrott från vardagen och speciellt jag kände en längtan efter att få bo i stugan jag tillbringade mycket tid i som liten. Till min stora glädje gillar mina barn och min man att vara här också. Det är verkligen en speciell känsla i detta hus. Barnen njuter av att vara lediga, de har mormor och morfar nästgårds, kusiner och kompisar, cyklar och perfekta cykelvägar att fara fram på. Jag kan arbeta med det jag behöver och min man har flextid att plocka ut. Vi har det rätt soft med andra ord.

Tidigare idag var vi vid dammen som ligger några kilometer bort från vår stuga. Jag fotade och filmade. Lurade på att göra en kulningsfilm men det var för mycket störande ljud från dammens vattenkraftverk. Brusandet är inte så starkt men tillräckligt för att störa mina rop. Så det blir till att leta upp ett annat ställe för att filma under morgondagen. Fotade gjorde jag dock, både vid badplatsen och i skogen. Sån nostalgi för mig att hänga runt i mina gamla hoods. Så många minnen dyker upp. Det är fint att se mina egna barn ramla in på stigarna jag själv trampade.

Ljuset som faller på bänken i bilden ovan – visst är det något magiskt med det? Det är när jag fångar ögonblicksbilder som denna jag känner att jag vill vidareutveckla mitt fotograferande. Det är så fantastiskt att förmedla genom bilder. Och musik. Och dessa i kombination. YES! Så häftigt.

Om du är nyfiken på att se mer från mina dagar i Rättvik kan du följa mig på Instagram och kolla mina stories där jag delar både bilder och små filmer. Nu ska jag strax bege mig till grannbyn Vikarbyn för att bli bjuden på födelsedagsmiddag. Jag firade fyrtioett år i tisdags och det firas kungligt i flera dagar. Bistro Apan slår upp sina portar och jag sammanstrålar med mina dödspolare Petra och Emma – och de fyller också år i maj så det handlar alltså om ett trippel 41-års-kalas! Hörde jag skål?

Dela detta:

Varje konsert är en belöning

Imorgon gör jag en konsert tillsammans med min kör, Karins Änglar, som jag leder här på hemmaplan i Gnesta. Kl. 19.00 sjunger vi i Björnlunda kyrka, entrén är fri och kollekten frivillig. Ser mycket fram emot att få ledsaga kören genom alla sånger vi sjungit på under vårterminen. För nu är mitt arbete slut på sätt och vis. Under konserten är sångerna fria att leva och låta mellan mig, körsångarna och publiken. Det som händer händer.

För mig känns varje konsert som en belöning. All tid jag lagt ner på att repetera – själv eller ihop med andra – får fritt spelrum. Koncentrationen i musiken och lyssningen hos publiken är för mig magi, det är det jag vill åt. När jag var sjuk under 2018 var jag till en början övertygad om att jag skulle bryta ihop eftersom jag insåg att resan tillbaka till ett friskt liv skulle ta lång tid. Jag saknade att stå på scen, publika möten och den fokusering som artistlivet vanligtvis ger mig. Att arbeta som sångerska var mitt kall och utan sången var jag ingen.

Men jag lyckades vända på det hela. Jag kom underfund med att jag faktiskt är en värdefull person trots att jag inte sjunger. De dagar jag inte presterar någonting är jag ändå en människa och jag är viktigt för flera. Min familj och mina vänner finns för mig och jag finns för dem – även om jag ibland är liten, svag och sjuk. Och koncentration och fokus kan jag hitta i flera andra saker. Jag behöver inte sjunga för att vara en hel person. Sången betyder oerhört mycket för mig men jag kan överleva utan den. Om det kniper.

När jag insåg att min musikkarriär inte är på liv och död blev allt enklare. Min inställning till mitt arbete nu är tydligare och mer humant – jag älskar mitt arbete men ser det inte längre som mitt hundraprocentiga kall. Det är något jag gör. Inte den jag är. Jag har mer skinn på näsan och jag släpper på kontrollen och låter en del saker bara hända. Det löser sig. Ordnar sig. Jag njuter mer. Livet är skört. Och fantastiskt!

En av er som läser min blogg hörde av sig och frågade om jag kan skriva mer om vilka symtom jag hade när jag fick min diagnos. Jag återkommer med ett sånt inlägg i slutet av veckan. Det kommer ske en del uppdateringar med bloggen på denna sida närmsta dagarna. Strular något är det förhoppningsvis övergående.
Tjing!

Dela detta:

Lite uppehåll här…

…för jag preppar inför flytt! Min webbsida och blogg ska få en ny kostym och det kommer att ske inom några dagar bara. Så jag tar en bloggpaus. Saknar du mig finns jag på
Instagram @karinericssonback
och
Facebook @karinericssonback

Nu ska jag kirra en termosmugg med kaffe, samla ihop noterna och dra iväg till Björnlunda kyrka – dags för sista repetitionen innan konsert nästa vecka med mina kör-änglar. Så kul! Kom och lyssna om du har möjlighet.

Mer information om kören jag driver i Gnesta hittar du här >>

Dela detta:

Ny vecka – snart ny månad

Under gångna helgen har jag passat på att landa ordentligt. Fokus på familj, sömn och god mat. Mycket vatten. Och kaffe såklart! Alltid kaffe. Långsam promenad i trädgården under lördagens lilla, pytteregnskur. Beundra det blommande persikoträdet. Storkok av indisk daal-gryta och en riktigt vacker, ekologisk rostbiff fick bakas under många timmar på låg värme i ugnen. Ett låg-intesivt yogapass. Och väldigt lite skärmtid i jämförelse med vanligtvis. Två dagars skön och välbehövlig vila. Post-konsert-ruset fick klinga av i sin egen takt. Och jag har njutit av mina segrar. Två olika konsertframträdanden på mindre än en veckas tid. Efter nästan 1,5 års scenfrånvaro. Så glad att jag lyckats ta mig tillbaka, tack alla ni som hejar på mig, ni betyder så mycket! <3

Hur står det nu till med rimligheten? Skrev om det för ett tag sedan – läs mer här. Hur går det då? Jo tack, bra tycker jag! Nu har mina arbetsuppdrag rullat på under några månader och jag har skalat upp mina arbetstimmar. Försöker vara noggrann med att lägga in tid för återhämtning och vila efter uppdrag som krävt stort fokus. Och jag märker att det hjälper att vila. Jag återfår kraft efter att jag har vilat. För ett år sedan spelade det ingen roll hur mycket jag vilade, jag var bara trött, trött, trött. Kroppen gick på högvarv och jag åkte med.

Nu försöker jag att inte tacka ja till saker på stående fot. Ber alltid om att få återkomma om jag får förfrågningar om olika uppdrag. Tar mig tid att ställa de tre frågorna jag har haft med mig under många år, men inte alltid ställt till mig själv…

1. Vill jag det här? Ligger det i linje med vad jag gör och önskar göra?
2. Kan jag det här? Är det ett uppdrag jag kan genomföra på ett bra sätt? Har jag de kunskaper som behövs? Är det möjligt rent tidsmässigt?
3. Är det ekonomiskt försvarbart? Finns ett arvode som motsvarar den tid jag lägger ner?

Men. Jag behöver hålla i mig. För jag är en prestationsprinsessa och jag älskar att göra andra människor glada. En farlig kombination. Jag kommer fortsätta skriva om detta för jag märker att det är många med mig som brottas med att inte låta passionen för sitt arbete ta över. Att möta den berömda ”väggen” handlar sällan om att man är svag. Det handlar om att man varit stark. Stark under en lång period. Stark för länge.

Nu stundar Valborg och 1:a maj. Maj är min månad. Jag kommer fylla 41 år och det ska jag fira! Förra året, då jag klev upp på 40-pallen, var jag mitt emellan två operationer och mådde riktigt uselt. Det gör jag inte nu. Tjing!