Kategori: Mellanrum

Ärr, kroppspositivism och attityd

Corona all over. Vi kommer inte undan. Men jag orkar inte prata mer om Corona nu. Jag vill prata ärr, fotografering och attityd. Vad jag har gjort och gör för att lyfta mig själv och känna kroppspositivsm.
1 april har passerat och jag har nu tagit mig ännu ett år längre bort från bilkraschen som drog igång giftstruman i min kropp och ledde till operationer, stämbandsförlamning och en utdragen rehabprocess. Nu lever jag med min hypotyreos och känner mig tacksam över livet och har större handlingskraft än någonsin tidigare.

”Det är coolt med ärr” sa en vän till mig. Och jag håller med. Det är det. Men det har tagit tid för mig att vänja mig vid mitt nya utseende, speciellt eftersom ärret är av den sort att det nästan alltid syns. Mitt över halsen, som en liten mask. Operationer har gjort att min hals och haka har en annan form än tidigare. Alla i min omvärld har förminskat betydelsen av mitt ärr – såklart av omtanke och kärlek – men det har inte hjälpt mig. Ärret är en del av mig nu och jag vill inte förminska mig själv. I mitt fall har det tagit nästan två år att lära känna mitt nya jag. Efterlyste i mitt första blogginlägg, när jag tog upp bloggandet igen förra året, förslag på mirakelkur att använda på mitt ärr. Jag fick tag på mirakelkuren. Men inte i form av en salva eller gel. Nej. Min kur har varit kameran. Och det var ingen som föreslog någon kamera-kur utan den bara hände av sig själv. Visst har ärret bleknat över tid. Men jag är ju en rödlätt tös med hud som lätt blir irriterad. Ibland tycker jag att det ser ut som att min hals brinner.

Jag har alltid varit intresserad av foto. Uttrycket ”en bra bild säger mer än tusen ord” är super-duper-sann om du frågar mig. När en bra bild hamnar i mitt blickfång och jag sugs in i den stannar tiden en stund. Vill titta länge. Jag tycker om att fotografera andra människor och egentligen allt som har med natur att göra. Men det var först för ett år sedan som jag kom på att jag faktiskt kan fota mig själv och att det är himla kul. Utvecklande att se mig själv i olika vinklar och fatta att den bild jag har av mig själv inte är den bild alla andra har av mig. Min bild är den jag ser i spegeln när jag tittar på mig själv. Och den är ju på sitt sätt helt sann. Men det finns hur många andra vinklar som helst som andra människor tittar på mig ifrån varje dag. Mina barn, som är kortare än mig, ser mig på ett sätt. Min man är 20 centimeter längre än mig och ser mig på ett annat. Alla sätt att se på mig är lika sanna. Och jag är i mitt rätta jag hela tiden.

Känner mig så mycket friare i min kropp sen jag kom till denna insikt. Varför blunda för verkligheten? Varför dissa många bilder som någon annan tar på mig för att jag ”inte ser ut så egentligen”? Att bli fotograferad har varit en del av mitt frilansliv i över 20 år. Många gånger har jag känt mig obekväm och lagt över allt jobbigt på fotografen. Vid vissa tillfällen har fotografen också varit rätt usel men absolut inte alltid. Det viktigaste vid ett fototillfälle är min attityd. Den är avgörande för hur fotot kommer bli. Om jag sen har en dålig dag då kan en bra fotograf gå in och vända det hela till att ändå bli rätt bra. Men om en tydlig ovilja och osäkerhet finns i min kropp då blir fotosituationen svårjobbad.

Hur känner du inför att bli fotograferad? Och än mer intressant – hur tittar du på foton av dig själv?  Alla foton i detta inlägg är tagna av Knut Capra Pedersen. En fotograf jag varmt kan rekommendera.

Dela detta:

Hur jag mår – liothyronin och röstyoga

Hallojs!
Nu blir det lite snack om sköldkörteln för det var ju ett tag sedan sist! Om du vill uppdatera dig på min sköldkörtelresa kan du göra det via dessa blogginlägg >>

Det har ramlat in ett gäng frågor från er som läser min blogg och några av dem handlar om vilken typ av medicinering jag går på just nu. Skrev ett inlägg i maj-2019 då jag började ta Liothyronin som alltså är syntetiskt T3 hormon och ett kompletterande läkemedel till syntetiskt T4 som vanligtvis är Levaxin, jag har dock Euthyrox.

Euthyrox

När jag opererat bort min sköldkörtel i juni-2018 blev jag ställd på enbart Euthyrox. Jag märkte ganska snabbt en försämring i mitt mående, främst min energi. Vid 15-snåret var jag redo att gå och sova därför att tröttheten var helt förlamande. Jag fick ont i mina armar av minsta lilla ansträngning, jag hade svårt att köra bil och att bära eller lyfta var inte att tänka på. Mina fötter och ben var uppsvällda, jag kunde inte få på mig mina vanliga skor och mitt blodtryck, som vanligtvis är åt det lägre hållet, började stiga. Jag blev då satt på två olika blodtrycksmediciner. Kände tydligt att något var fel i min kropp men av de läkare jag hade kontakt med så var det ingen som föreslog någon ändring eller tillägg av sköldkörtelhormoner.

Har senare förstått att det finns någon slags policy att har man opererat bort sköldkörteln får man gå på Levaxin/Euthyrox i ett år innan det kan bli aktuellt med andra läkemedel. Detta är, enligt mig, väldigt tokigt.

Liothyronin

Varför behöver en del tillägg av Liothyronin – en del klarar ju sig på bara Levaxin/Euthyrox?
Jo, de flesta människokroppar konverterar över T4 hormon till T3 hormon. Men min kropp fixar inte det. Mina T3 nivåer blev på tok för låga. Visserligen låg de inom referensvärde men då ska man tänka på att referensvärden är ett utsnitt gällande friska kroppar som har en fungerande sköldkörtel. Att enbart stirra sig blind på provsvar räcker inte, det krävs att man går på måendet också.

Liothyronin är ett mycket potent läkemedel och behöver fasas in, vilket jag gjorde. Började med 1/4-tablett en gång om dagen i några veckor. Sedan trappade jag upp under några månader och nu tar jag, enligt min läkare, maxdos i kombination med Euthyrox. Och jag mår så mycket bättre! Mitt blodtryck har gått ned, mina fötter och ben har återfått sina former (dvs. ej vätskefyllda), jag känner mig piggare, jag orkar jobba, vara med min familj och vänner. Hjärtklappningen och de jobbigaste svettningarna har nästintill försvunnit, jag sover bättre och vaknar utvilad.

Röstyoga

Jag har också, som jag tidigare bloggat om, blivit en hängiven utövare av röstyoga. Att väva ihop kroppen och själens mående känns helt rätt och i det stora hela är det vad röstyogan handlar om. Det finns så mycket att hämta från yogans tankesätt och om en knapp månad påbörjar jag min utbildning som leder till att jag i början av 2021 blir certifierad lärare i röstyoga.

På min resa mot ett bättre mående – trots att jag numera lever utan sköldkörtel – känns läkemedlet Liothyronin och röstyoga som den kombination jag behövde. Utan medicin överlever jag i en knapp månad. Sen slutar mitt hjärta att slå. Och det har jag accepterat nu. Jag kommer alltid vara beroende av läkemedel för att överleva. Men jag vill LEVA också! Ha ett härligt liv. Stå pall för svårigheter, klara av pressade situationer. Och där har jag kunnat hämta så mycket kunskap och kraft från röstyogan. Ser så mycket fram emot att få dela med mig av allt jag kommer lära mig!

Sköldkörtelförbundet

Lever du eller någon i din närhet med sköldkörtelsjukdom? Sköldkörtelförbundet har nyligen satt ihop en lista med tips på vägar till ett bättre mående, du hittar den här >>

Och hör mer än gärna av dig till mig om du vill lufta något. Som sagt – jag absolut ingen expert men jag tycker att det är så intressant att höra andras historier och vägar mot ett bättre, friskare mående.
Lev väl och må så gott, vi hörs snart igen! <3

Dela detta:

En fridfull, vilsam jul – ja tack!

Nu är den här. Julen. Det två senaste årens jular har jag varit sjuk. Inte orkat med att pyssla och fixa till det fint – så där som jag vill göra. Och så igår eftermiddag, när julstämningen började infinna sig här hemma, baam! Förkylningen från helvetet bröt ut. Har haft det på känn då det var väldigt länge sedan jag hade halsont och snuva. Och i förrgår när jag arbetade med inspelningar till Gnestarevyn var min sångröst så där underbar med tät klang och snygga toner vilket den ofta blir innan sjukan bryter ut…

Så – nu vilar jag och dricker varmt och hoppas att det värsta har släppt till julaftonen så jag får uppleva, insupa och känna fröjd och frid tillsammans med de mina.

Kanske kikar jag in en sväng här och skriver under mellandagarna. Vi får se vart förkylningen tar vägen. Jag har så många saker jag vill lufta, så mycket som hänt som jag behöver reflektera över. Tror också det är därför förkylningen kom. Jag har inte gett mig själv så mycket tid senaste veckorna och då säger kroppen stopp. Nån som känner igen sig?

Återanvänder en bild från förr och önskar dig en god jul! Den dyker upp på Facebook som ett minne varje jul och jag tycker den sammanfattar hur dagarna innan julhelgen kan vara. Nu önskar jag vila. Hoppas du får den jul du behöver och vill ha. Tjing!

Dela detta:

Saffransbröd med morötter!

Innan jag far iväg på turné vill jag tipsa om ett av mina bästa recept. Jag outade det på Instagram förra veckan och många efterfrågade receptet. Här kommer det:

Mjölmängden varierar verkligen beroende på mjölfabrikat, det har jag märkt genom åren. Jag tycker slutresultatet blir så mycket bättre och saftigare om man knådar för hand istället för att använda assistent. Se knådningen som ett träningspass! Tänk att du knådar in kärlek i degen.♥️

För mig blir det oftast lussekatter med två russin i varje bulle som jag penslar med ägg innan gräddning. Men det går att göra precis vad man vill av degen. Gå loss som du önskar.

Nu far jag strax iväg med Wien som slutdestination. Tjing!

Dela detta:

Farväl oktober

Befinner mig i Dalarna. Mina kids har höstlov och vi bor i Västbjörka i fina stugan. Kombinerar jobb med familjehäng. Idag har vi hälsat på min mormor. Hon bor på ett äldreboende och blev väldigt glad när vi dök upp. Kaffe och te med fin-doppa och redogörelse om skolgång, arbete och hälsa. Det händer så mycket bra saker där hon bor, musikunderhållning och andra aktiviteter. En varm, omhändertagande miljö. Jag har upplevt många äldreboenden under turnéer i Sörmland som känns så mycket gråare i jämförelse. Så fint att veta att mormor har det bra, trots att hon själv inte riktigt kan greppa det.

På eftermiddagen tillbringade jag ett gäng timmar i sällskap med min kamera. Sista oktober och en helt fantastisk dag! Solens strålar värmde och skapade magi. Isen hade lagt sig i den lilla å-viken men jag satt i solen med en termosmugg benbuljong och njöt en stund. Hade med mig en massa varma kläder som fick vila sig på bänken. Hade faktiskt med mig baddräkten också, för jag är sugen på att prova ett riktigt hardcore kallbad. Men hade behövt en yxa eller annat tillhygge för att ta mig igenom isen. Så det får bli en annan gång!

Här badar vi om somrarna! Svalt, rinnande å-vatten. Har fina minnen från min barndom, min ungdom, när mina barn var yttepyttesmå och från senaste tiden också. En gång (inte det bästa minnet dock) fick jag ett insektsbett (troligen en broms) över ena ögat så det totalt svällde igen, såg absolut ingenting. Genomförde en konsert samma kväll. Annorlunda upplevelse, svårt att få kontakt med både medmusikanter och publik när man är ovan att vara enögd…

Nu ser jag fram emot en smashing novembermånad! Den blir vad vi gör den till. Mörker och kyla innebär varma tröjor, vantar och tända ljus. Elda i kaminen. Koka pumpasoppa och tulla på glöggen. Jag kommer göra ett annorlunda framträdande med min kör i Gnesta i mitten av november tillsammans med Eva Mutvei som kommer agera konferencier. Så himla spännande!
Jag ska också repa med min vokaltrio Irmelin inför kommande skivinspelning. Kommer gå en kurs till i röstyoga och påbörja årets samarbete med Gnestarevyn. Och i slutet av november åker jag på en Europaturné med Irmelin. Så min november är bäddad och klar. Hur ser november ut för dig? Hur tar du dig an mörkret och kylan? Har du något spännande att se fram emot?
Nu ska jag fixa klart middagen och så hoppas jag att mina Halloween-firande bus eller godis-barn är på ingång.
Tjing!

Dela detta:

Presentera, sorg och sälja mitt hjärta

Höstmorgon i Smedsta och spretigaste rubriken någonsin på denna blogg! Men den sammanfattar några av de ämnen jag arbetat med senaste tiden. Jag har betat av en kurs och två föreläsningar med några dagars mellanrum. Intensivt och stundtals känslomässigt ansträngande. Men oj vad glad jag är att jag gör detta, ger mig själv tid och utrymme att fylla på med kunskaper och få nya insikter.

Förra helgen var jag på en kursdag i Malmköping som Agneta Stolpe höll i. Agneta är en av mina stora förebilder, hon var min språngbräda in till de folkliga visorna. Jag träffade henne för första gången i början av 90-talet. Det var då jag fattade att folkmusiken har som en egen visgenre, de folkliga, traditionella sångerna. Agneta är en fena på att med enkla medel få andra människor att hitta sina klingande röster – i kropp, andning och uttryck. Mycket värdefullt att få en heldag med påfyllnad i ämnet röst och presentation, bli inspirerad och få ta del av hennes rika kunskaper. Nu känner jag mig taggad på att uppdatera och utveckla mina egna kurser.

Jag har också upplevt föreläsningen ”The Art of Selling your Heart – konsten att leva på det du älskar utan att kompromissa” med Linda Kowalski Nordfors. Temat att kunna veta sitt värde och ta betalt för sin kompetens, sina skapelser och idéer var intressant att få ta del av. Linda gick igenom en specifik säljprocess som, om man gör den personligt förankrad, kan bli till affärsmässig framgång. Passionsdriven ekonomi – att kunna leva ekonomiskt på sin passion. Jag har inte satt igång att prova modellen ännu men planerar göra det om några veckor.

Sist men inte minst har jag ägnat tid åt ämnet sorg. ”Skapa det liv du vill – dumpa bagaget” är en föreläsning med verktyg för livet. Anders Magnusson berättar sin historia och ger konkreta exempel på hur han jobbat med specifika verktyg för att komma vidare i livet. Och då har han levt tämligen hårt – en splittrad uppväxt, varit tungt kriminell och drogmissbrukare. Jag tror alla människor skulle vinna något på att höra denna föreläsning eftersom sorg är en del av livet. Sorg finns hos oss alla på olika sätt. Och ibland drabbar den överjävligt hårt. Hur tar man sig vidare då? Jag har alltid tänkt att det är bra att prata om sorgen, och det är det, bättre än att vara tyst i alla fall. Men att verkligen kunna lämna det där som gör ont bakom sig, hur gör man det? Minnen kommer alltid finnas kvar men själva ältandet av det som skaver, gör ont, är som en tagg i hjärtat, hur släpper man det? Hos mig finns det sådant som bubblar upp då och då. Och nu har jag några konkreta sätt att pröva på, testa om det går att bli av med skavet.

Några saker som kom upp under föreläsningen, som fastnade hos mig, var detta med att i Sverige är det mer accepterat att vara full och onykter än att visa sorg öppet och gråta. Lätta på trycket. Man ska vara stark inför andra och inte visa sig svag. Den kulturen är så stark. Trösten hos barn kan vara en glass, när de blir ungdomar kanske alkohol kommer in i bilden och i vuxen ålder är det en livskris som dämpas med antidepressiva. Och så rullar det på. Livskunskapen som förtäljer hur man kan agera i kriser och sorg är nästintill obefintlig.

Jag tycker detta är så intressant, önskar lära mig mera. Det händer ofta att människor jag undervisar rörs till tårar, för att det bubblar upp saker inombords som vill komma ut och för att klanger och vibrationer som uppstår sätter igång processer i kroppen. Det kan låta flummig men det uppstår ibland när man jobbar på djupet med sin röst. Och då vill jag kunna stå där, trygg, stark, fri och vara ett stöd. Inte bli uppslukad av känslor själv – som jag ofta upplever att jag blir. Min HSP (högkänslighet) ser jag som en styrka i många fall men här har jag något riktigt stort ta tag om och jobba med.

Hoppas att du har det fint i hösten! Nu börjar naturen klä av sig naken, lägger kläderna på marken.
Jag ser fram emot första snön!

Dela detta:

Recept på sötpotatisgnocchi

I onsdags sydde jag ihop sötpotatisgnocchi till la familia här hemma. Det blev så gott! Inte första gången jag gör det men det var ett tag sedan och vi hade nog alla glömt bort vilken trevlig maträtt det är, både att tillaga och äta.   Att göra gnocchi från grunden ger mig samma upplevelse som att baka paj. Det finns en slags inneboende omhuldande känsla i att göra en deg, forma den med händerna och tillaga den med precision. Enkel, god och mättande mat som de flesta gillar. Och så tanken på att det går att variera tillbehören som man vill. Som man kan göra med paj. Det går att stoppa i vad som helst i pajskalet. Gnocchi går att kombinera ihop med en massa andra tillbehör.

Någonstans i gömmorna har jag ett originalrecept men eftersom jag inmundigar mestadels glutenfri kost så har jag modifierat det för att passa mig. Om du använder vetemjöl istället kan du ta det rakt av motsvarande mjölmängd i receptet nedan och hoppa över fibehusk. Jag går mycket på känn – speciellt när det gäller att få till konsistensen på degen, det kan behövas extra mjöl vid utbakning. Hursomhelst – här kommer det som hände i mitt kök i onsdags!

SÖTPOTATISGNOCCHI glutenfri variant
Typ 3 port – om man äter lite andra tillbehör utöver gnocchi.

1 ägg
1,5 dl rismjöl
1,5 dl majsmjöl
1 msk fiberhusk
ca 350 gr sötpotatis
Salt, peppar (jag brukar inte salta/peppra i degen utan när jag steker upp gnocchin i panna)

Skala sötpotatisen och tärna den i cm-stora tärningar. Koka upp en kastull med vatten, ha i salt och sötpotatis. Den kokar sig mjuk på runt 5 min!

Blanda ihop mjöl+fiberhusk. Lägg hälften av mjölblandningen på en bänkskiva och pressa sötpotatisen över. Gör en liten hålighet i den pressade potatisen och knäck i ägget. Strö över resten av mjölet och knåda ihop till en deg. Jag använde en degskrapa som jag ”hackade” ihop allt med innan jag gick loss med händerna. Om det känns klibbigt – ta mer majsmjöl.

Koka upp saltat vatten i en kastrull. Forma degen till avlånga rullar, tänk tumtjocka. Dela sedan upp i ca 1 cm långa bitar. Fint om de är lite olika i storlek tycker jag, ger en rustikt skön känsla. Lägg ner ett gäng gnocchi i taget och låt koka runt 2-3 min, de flyter upp till ytan när de är klara. Smart att lyfta upp med en hålslev när de är färdigkokta.

Hit funkar utmärkt att förbereda om man inte vill äta gnocchin på en gång. För att bli riktigt goda behöver de gå ner i en stekpanna med lite schysst olja (kokos eller oliv föredrar jag) eller smör innan de serveras.

Sen funkar det att äta i princip vad som helst till – så himla smart! Jag gjorde en valnötspesto och sen hade vi grödor från våra egna odlingar till, det var himmelskt. Stekt svamp, spenat, grönkål, bacon, lax, grillad kyckling eller bara hyvla över stora flagor parmesan och lite extra svartpeppar och olja – som sagt, bara fantasin sätter gränser här.
Lycka till med gnocchiskapandet, hoppas du får det kul och gott!

Dela detta:

En bild i timmen

Vid 9-snåret drack jag en kopp kaffe och blickade ut över denna vy. Skön, sval luft. Jag tog mig lite sovmorgon eftersom jag var vaken rätt sent och stökade runt. Strax innan 10 försvann min dotter hemifrån för att fara med bussen till sitt sommarjobb.

Här är klockan runt 10 och Hilding, som spanat in sommarlovsmorgon på TV, dukar upp sin frukost utomhus. Han fixar iordning jobbhörna till mig också och jag gör honom sällskap och sörplar i mig dagens andra kopp kaffe. Sämre kan en ha det!

11-ish befinner jag mig här, i min studio. Går igenom material jag ska göra på lördag då jag dubbelgigar – först konsert tillsammans med Simon Stålspets vid Björnlunda hembygdsgård, Gnesta. Sen drar jag snabbt vidare till Stockholm och Bergshamra för att möta upp mina kollegor i Irmelin och sjunga på Sjöstugans 20-årsjubileum!

Här är klockan 12, det är dags för lunch. Jag och Hilding är superglada att få säga grattis till min svägerska tillika Hildings faster som fyller år idag. Hurra en gång till för dig Anna!

När klockan slagit 13 är lunchen bortstädad och vi bestämmer oss för att ta en cykelpromenad. Han cyklar och jag går. Så har vi gjort i många år nu. Vår fina grusväg. Just nu i tvättbrädestil eftersom det är så torrt. På vintern yr snön snabbt igen här. Under hösten kan det vara så kletigt att en knappt kan ta sig fram. Den tar sig många skepnader, grusvägen.

Här kommer en bonusbild, för att denna boll var så läcker och stor! Hilding var sugen på att blåsa den men jag stoppade honom.

Efter cykelpromenaden var klockan nästan 14 och jag intog jobbgrottan, svarade på e-post och ringde några telefonsamtal.

Dags för 15-fika! En kopp kaffe utomhus. Inget solsken men väldigt ljust ändå. Jag och Hilding läste lite KP (Kamratposten) medan vi sörplade kaffe och te. Min bonussvärmor kom över och kollade läget.

Klockan 16.oo var jag djupt begraven i bokföring. På torsdag ska jag göra första lämningen för detta år till min redovisningsbyrå och då gäller det att kvitton, fakturor och annat jox är med. Och glädjande nog hann jag klart! Hurra!

Vid 17-snåret började jag fundera på middagsmaten. Kom snabbt fram till att jag och kidsen var värda sushi p.g.a kirrad bokföring (jag), städning av rum (Hilding) och två dagars sommarjobbande (Iris). Och så här glada blev dem, syskonen Ericsson, när de mötte varann i människobyn!

Bonusbild – för detta ställe, Gnesta sushi & wok, levererar alltid sushi på hög nivå!

Intagandet av sushi och därpå lite handling gjorde att kl. 18-bilden uteblev. Vid 19-snåret var jag ute i trädgården och lurade på om jag behövde vattna våra grödor lite. Men sen började det droppa från himlen och då tänkte jag att naturen får ta hand om sig själv.

Vid åtta sa jag tack och hej till trädgården, plockade in dynorna från utemöblerna och reglade fönster och dörr. Och då öppnade sig himlen ännu mer och nu hoppas jag att det får regna på en stund.

Det var min tisdag det! Imorgon är det onsdag och då ska jag sjunga större delen av dagen har jag tänkt. Förbereda fler av sommaren kurser och konserter. Tjing!

Dela detta:

Folkmusik och midsommar!

Midsommar folkdräkt — Från vänster: Jon Holmén, Catrin Gustafsson och jag, Karin Ericsson Back. Kvinnan till höger, okänd.

För många år sen, innan jag intagit min hemmaborg i Gnesta och satt barn till livet, var midsommarhelgen rackarns festlig! Som julafton i fyra-fem dagar – fast i 100 % folkmusikskrud. Jag spelade fiol som en galning tillsammans med mina bästa vänner. Nyttjade de ljusa nätterna till max och kände livet i mig. Många majstänger att spela upp. Konserter, bröllop, midsommarfester – är det nån gång det verkligen pikar och är maxat med folkmusik i Dalarna, så är det på midsommar! Post-midsommar-veckan gjorde jag inte många knop. Wonder why?! Hursomhelst – minnen för livet hände där och då.

På senare år har jag mestadels varit ledig under midsommarhelgen. Prio familj. Hissa vår lilla stång här hemma i Smedsta och skapa egna traditioner. Jag gjorde konserter på Skansen för några år sedan med Irmelin men det var mitt på dagen-gig så själva midsommaraftonen firade jag hemmavid. I år kör vi middag i vår carport på aftonen och på midsommardagen ska vi på 90-års kalas, min makes mormor firar storstilat med släktkalas på Ekerö.

Älskade midsommar. Så värd att fira. Ljuset. Ibland värmen. Enkelheten som ändå är central. Påsk och framförallt jul känns mycket mer hysteriskt, svårt att komma undan alla måsten. Men nu. Jag ska ta vara på dessa midsommardagar allt jag har. Förra året var jag nyopererad. Nu mår jag bättre än på väldigt länge. Det om något är ju värt att fira.
Härlig midsommar till alla! <3

Dela detta:

Hålla huvudet högt

Har ägnat den gångna helgen åt att rensa garderober, baka, laga mat och lyssna på poddar. Hängt med familjen. Jag har vilat mig, försökt att inte tänka jobb och nästan helt lyckats kopplat bort min arbetshjärna. Det var inte något jag planerat, det bara blev så. Skönt! Jag har i sann Marie Kondo-anda tackat klänningar som varit med mig sedan förra årtusendet för tiden vi haft tillsammans. Jag har släppt taget om urtvättade t-shirtar där nostalgi lyser igenom det slitna trikåtyget. Vilken lisa för själen det är att rensa. Och jag har välkomnat in min nya blommiga vän i garderoben, den som vann omröstningen i mitt Instagramflöde. Så flott!

Om några dagar får mina barn sommarlov och jag känner mig så redo för att gå ner i en lite lugnare lunk. Har massor av idéer jag vill förverkliga och kommer säkerligen stänga in mig i min studio i tid och otid. Men allt det där andra runtikring med mestadels tidiga mornar, väcka barn, fram med frukost, handla, laga mat, skjutsa hit och dit, tjata på att nån ska gå och lägga sig bla bla bla… Allt blir liksom lösare och ledigare när sommarlovet tar vid.

Idag har jag fått undan en del bokföring, känns så gött! Tyvärr avslutades min jobbdag på ett mindre bra sätt. En fnurra dök upp och den är olöst. Jag har under hela våren utmanat mig själv i att vara mer ”business” när det kommer till administration och teknik. Inte låta mina känslor ta över när jag stöter på svårigheter utan bara ordna till, göra, genomföra. Men det är galet svårt i vissa situationer då jag i grunden är en känslomänniska rakt igenom. High sensitive person. Hålla huvudet högt och skaka av sig olösta problem är inte min starka sida. Pausa den lösningsinriktade tankeverksamheten och tänka att det löser sig imorgon, gah! Men jag jobbar på det. Bara genom att skriva detta känner jag mig starkare. Ordens makt och inverkan. Formulerandet av tankar. Så häftigt. Och så viktigt att komma ihåg att ens tankar inte behöver vara färdigtänkta för att de ska vara värda att skriva ner. Det händer så mycket på vägen. Att resonera med sig själv med hjälp av papper och penna. Eller med en laptop för all del. Kniper det kan en Iphone funka också. Att skriva och låta orden flöda, för mig är det bästa sättet att sortera mina tankar.
Hur gör du?

Kategori: Mellanrum

Dela detta:

Euthyrox

Liothyronin

Röstyoga

Sköldkörtelförbundet

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Kontakt & Bokning