Hålla huvudet högt

Karin Ericsson Back

Har ägnat den gångna helgen åt att rensa garderober, baka, laga mat och lyssna på poddar. Hängt med familjen. Jag har vilat mig, försökt att inte tänka jobb och nästan helt lyckats kopplat bort min arbetshjärna. Det var inte något jag planerat, det bara blev så. Skönt! Jag har i sann Marie Kondo-anda tackat klänningar som varit med mig sedan förra årtusendet för tiden vi haft tillsammans. Jag har släppt taget om urtvättade t-shirtar där nostalgi lyser igenom det slitna trikåtyget. Vilken lisa för själen det är att rensa. Och jag har välkomnat in min nya blommiga vän i garderoben, den som vann omröstningen i mitt Instagramflöde. Så flott!

Om några dagar får mina barn sommarlov och jag känner mig så redo för att gå ner i en lite lugnare lunk. Har massor av idéer jag vill förverkliga och kommer säkerligen stänga in mig i min studio i tid och otid. Men allt det där andra runtikring med mestadels tidiga mornar, väcka barn, fram med frukost, handla, laga mat, skjutsa hit och dit, tjata på att nån ska gå och lägga sig bla bla bla… Allt blir liksom lösare och ledigare när sommarlovet tar vid.

Idag har jag fått undan en del bokföring, känns så gött! Tyvärr avslutades min jobbdag på ett mindre bra sätt. En fnurra dök upp och den är olöst. Jag har under hela våren utmanat mig själv i att vara mer ”business” när det kommer till administration och teknik. Inte låta mina känslor ta över när jag stöter på svårigheter utan bara ordna till, göra, genomföra. Men det är galet svårt i vissa situationer då jag i grunden är en känslomänniska rakt igenom. High sensitive person. Hålla huvudet högt och skaka av sig olösta problem är inte min starka sida. Pausa den lösningsinriktade tankeverksamheten och tänka att det löser sig imorgon, gah! Men jag jobbar på det. Bara genom att skriva detta känner jag mig starkare. Ordens makt och inverkan. Formulerandet av tankar. Så häftigt. Och så viktigt att komma ihåg att ens tankar inte behöver vara färdigtänkta för att de ska vara värda att skriva ner. Det händer så mycket på vägen. Att resonera med sig själv med hjälp av papper och penna. Eller med en laptop för all del. Kniper det kan en Iphone funka också. Att skriva och låta orden flöda, för mig är det bästa sättet att sortera mina tankar.
Hur gör du?

Dela detta:

Lämna en kommentar

  −  3  =  1