Nu tändas tusen juleljus. Julen är här trots att få saker är som det brukar. Håll i, håll ut, håll avstånd är uttrycken som skallar över i stort sett hela jorden. Men julen den träder ändå in. Tar plats och brer ut sig.
Jag försöker fokusera på allt ljust och positivt i mitt liv. Mina familjemedlemmar är friska och vi försöker göra det mysigt här hemma. Tänder ljus titt som tätt, lagar extra god mat. Jag ser till att sjunga minst en timme varje dag därför att då mår jag väldigt mycket bättre än om jag inte gör det.
Efter en höst fullspäckad med jobb har december varit lugnare än vanligt på grund av pandemin. De allra flesta av mina uppdrag har varit inställda och jag har tillbringat nästan all min tid hemmavid. Sysselsätter mig med lite olika projekt och idéer som fått forma sig i lugn takt. Jag försöker blicka framåt mot 2021 och planera trots att det är omöjligt att veta hur det egentligen blir.
Nu tändas tusen juleljus
För ett gäng år sedan arrangerade jag Emmy Köhlers Nu tändas tusen juleljus. Jag komponerade en alternativ melodi och gav den stämmor som ger en smula folkmusik-sväng. Det har blivit en tradition för mig att sjunga den tillsammans med min kör när årets julgran tänds upp på Stora Torget i Gnesta. Men tyvärr tystnade den traditionen i år.
Häromdagen sjöng jag in arrangemanget själv. Brottades med tårar som trillade för jag kände mig ensam i min sång. Överstämman fick jag ta om och om igen eftersom min röst brast hela tiden på de höga tonerna. Jag saknar så ofantligt mycket att sjunga med andra röster.
Klicka på filmen nedan så sjunger jag för dig! Och varmt välkommen att prenumerera på min YouTube-kanal om du inte redan gör det. Du hittar den här >>
Nästa år önskar jag innerligt att vi ses. På konserter, vid sång- och kulningskurser, vid körrepetitioner, i folkmusikvimmlet… Hoppas, hoppas, hoppas. Jag håller alla mina tummar och tår hårt!
Förhoppningsvis kommer jag göra en livestremad konsert tillsammans med mina sångsystrar i Irmelin från Boda i Dalarna den 7 januari 2021 kl. 19.00. Mer info om konserten finns här >>
Hallå i sommaren! Alltså, kulning är fett hett just nu. Så många som anmäler sig, känns väldigt fint. Eftersom trycket är så stort har jag lagt till ytterligare ett datum vid Sigridslund – söndagen den 20 september. Välkommen att anmäla dig! Och ni är ett gäng som önskar en till kurs i Uppsala också, jag hoppas att kunna sy ihop ett datum att presentera i början av augusti när semesterfolket är tillbaka. Alla mina aktuella kulningskurser hittar du här >>
Sommarledighet stundar
Jag håller på att knyta ihop säcken inför mina sommarlediga veckor. Eller nja, riktigt ledig blir jag inte. En kurs dyker upp mitt i och sen är ju livet som frilans och egenföretagare som det är. Omöjligt att släppa allt och inte bry sig. I alla fall funkar det så för mig. Däremot kommer jag inte kötta på som vanligt eftersom jag verkligen behöver vara ledig. Nöjer mig med att göra minsta insats för att hålla skutan flytande. Och det känns helt okej.
Konserter med Irmelin
Jag kommer göra två konserter med min vokaltrio Irmelin som är publika. En i Mora, Dalarna och en vid Sigridslunds Café & Handelsbod, mitt i Sörmland. Man behöver boka biljetter till konserterna för att vara säker på att få plats då publikantalet är begränsat. Mer info om konserterna finns här >>
När hösten tar vid
När sommaren är över går jag in i en intensiv arbetsperiod. Jag kommer turnera för Scenkonst Sörmland tillsammans med gitarristen Simon Stålspets och hålla kulningskurser om vartannat. Sen undervisar jag i folklig sång vid Eric Sahlström Institutet i Uppland. Och förhoppningsvis startar jag, i någon form, igång min kör i Gnesta. Plus att jag ska jobba med ännu ett projekt för Scenkonst Sörmland. Till det kommer röstyogautbildningen med tillhörande praktik. Jamen ni hör ju – min höst är klappad och klar! Och det känns så fint. Efter vårens turbulens är jag så tacksam över att hösten känns något tryggare. Konserter blir det inte jättemånga av men så får det vara. Det finns en tid för allt.
Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!
Jag vill berätta om filminspelningen som ägde rum här hemma hos mig i Smedsta i början av april. Då när våren var som nyast och påskhelgen stod för dörren. Jag vill berätta om bakgrunden till sångerna jag sjunger i filmen och om hur fint det är att jobba ihop med andra som har brinn och driv i sina yrkesroller.
Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.
Projektets fokus är sörmländska artister som presenteras i ett hemma-hos-format, avskalat och personligt. Jag fick frågan i slutet av mars från Scenkonst Sörmland om att vara med. Då stod det klart att livescenerna runt om i Sverige i princip stängde ned sin verksamhet pga. Coronaviruset. Så himla flott erbjudande att få när jobbavbokningarna duggade tätt – jag blev väldigt glad och tackade såklart ja!
Tidig morgon
Dagen för själva inspelningen klev jag upp i ottan. Vi skulle börja jobba vid 9-rycket men jag ville vara igång i kropp och knopp, ha kulnings- och sångröst på plats. Och det tar sin lilla tid för mig att grunda. Det var en grymt fin vårmorgon, rätt vindstilla och fint ljus. Man kände hur solen värmde.
Först på plats var Niclas Törnblom från Cineworks Filmproduktion i Vagnhärad. Vi gick en sväng i Smedsta och spanade på vart någonstans vi skulle filma. Niclas fastnade direkt för en av min svärfars lador – och vem gör inte det?! Så rackarns fin ju!
Foto: Ismo Railisson
Hej hej – välkommen hem till mig! Denna ladas magnifika dörrar har varit med vid flera tidigare fotograferingar jag gjort här hemma i Smedsta. Det är något med färgen, formen och linjerna som skapar magi. Fotografer blir ofta alldeles till sig i trasorna! Efter en stund anslöt Ismo Railisson som är scenkonstproducent. Niclas började ställa kameror och mikrofoner och rätt snart var vi igång och filmade.
Repertoarval – kulning
Eftersom min prio ett var att ha med kulning i filmen började vi jobba utomhus. Vinden har en tendens att friska i ju längre dagen går här i Smedsta. Och vind ihop med kulning är ingen bra kombination. Så jag drog igång med rop och fick genast svar från tranorna som hänger här i kring!
Foto: Ismo Railisson
Ismo var icke sysslolös – han fotade och aktade sig för att snubbla på sladdar. Så värdefullt att också ha fotodokumentation. Vi höll på rätt länge med kulning framför ladan, Niclas ville ha många tagningar att arbeta med. Jag hade en bra röstdag – inga problem att göra omtag. Det är så känsligt med kulning – vissa dagar är det liksom svårare att få ”tag” om rösten. För mig handlar det mer om hur jag mår psykiskt än fysiskt. När min introverta sida tar överhanden då vill inte rösten komma ut på samma sätt. Och det är sunt antar jag. Det är ju en väldigt speciell situation att filma också. Det ska både låta OCH se bra ut!
Foto: Ismo Railisson
De delar i filmen med kulning är improviserade rent musikaliskt. Såklart har mina fraser inslag från befintligt material men jag valde att tänka improvisatoriskt för att kunna vara i stunden och känna inspiration från naturen och omgivningarna. Därför fick titeln bli ”Kulning över Smedsta” på mina rop.
Foto: Ismo Railisson
Inte svårt att få feeling när det är så här… Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN – vi hade i alla fall tur med vädret… 🙂
Foto: Ismo Railisson
Repertoarval – folklig sång – vallvisa
Dags för en liten trädgårdspromenad. Jag har en vallvisa efter Maria Röjås som jag tycker så mycket om. Lärde mig den när jag gick sista året på gymnasiet i Falun och åkte till Maria i Malung och tog lektioner i folklig sång. Mitt urval av repertoar till denna film är musik som varit med mig under lång tid. Ibland har vi pausat från varandra, jag och sångerna, men så dyker de upp igen och förändras, kanske förfinas och lever om. Här är dagar och här är nätter – ett samtal, en fråga, en lögn? Som alltid i vallvisans värld handlar det om kommunikation.
Niclas och Ismo hade – precis som jag – massor av idéer. Vi diskuterade oss fram till olika lösningar och filmandet flöt på bra. Efter att ha varit ute i dryga tre timmar var det dags all filma i innemiljö. Vi öppnade de knarrande dörrarna till ladan och började med projekt ommöblering.
Foto: Ismo Railisson
Repertoarval – folklig sång – koral och trallad polska
Två säckar och en kälke fick ta plats med mig på min lilla scen inne i ladan. Ljuset silade in mellan plankorna och skapade en slags magi. Melodin jag framför som trall i filmen är en polska efter Börjes Olle, Rättvik. En låt jag hade som mål att ”erövra” när jag började spela fiol i tidiga tonåren. Melodin rymmer så mycket glädje. Jag kan se ett bystugegolv framför mig med härligt svängande, dansande människor. Det är sommarkväll, sorl av glada röster, mygg, lövad veranda och doft av kaffe och kok-korv.
Här inne valde jag också att sjunga en koral, min favorit: Min Gud och Fader käre efter Anders Hoas, Gammelsvenskby, Ukraina. För mig är denna koral aldrig fel. Den är universal och passar att sjunga närsomhelst. Den sätter tro framför oro på ett världsligt sätt – för mig har det inte med religion att göra utan brinnet och drivet som finns inom oss.
Foto: Ismo Railisson
Och brinn och driv genomsyrade verkligen denna filminspelning – vi arbetade många timmar utan någon direkt paus. Ett skapande av många pusselbitar. Varsamt känna efter om passformen blev som önskat. Ha tillit till varann, tro på ett gott resultat. Niclas arbete med att klippa ihop filmen till en helhet, själva pusslandet, var jag inte alls delaktig i. Jag är inte van att lägga mina sånger i händerna på andra som får forma utan min insyn. Ofta är jag med i processen från början till slut. Men jag är väldigt nöjd med hur det hela landades av Niclas och Scenkonst Sörmland.
Så – varmt välkommen hem till mig! Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN sammanfogade med vackra vyer från mitt älskade Smedsta.
Våren är verkligen här nu! Det är så vackert i min trädgård och jag går och kikar flera gånger varje dag på vad som händer med allt grönt, allt blommande. Det känns lättare nu, min kropp och själ landat i att ljuset är tillbaka. Men mina dagar består till stor del av avbokningar och ombokningar. Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan – hur ska det gå? Hur blir det? Kommer det finnas några scener, teatrar, kulturhus etc. att återvända till när vi återgår? Såklart kommer det finnas det. Men jag och många med mig känner hur bräcklig tillvaron är som frilansmusiker med eget företag. Marginalerna var små redan innan Coronakrisen svepte in över Sverige och världen. Skyddsnäten är nästintill obefintliga. Men. Jag hoppas och tror att något gott kommer komma ur allt. Det behöver det göra. Vi kan inte återgå till det som var. Framåt ska vi och vi fortsätter resa oss.
Jag gläder mig så att vissa saker verkar gå i lås i mitt frilansliv. Jag har ett gäng kurser framför mig som äger rum enligt plan. Vissa kurser är inställda beroende på att det blir för trångt om utrymme. Avståndet är viktigt att hålla och avstånd är ju faktiskt ett måste när man kular. Det blir på tok för stark ljudnivå annars!
Första kursen äger rum 13 juni på hemmaplan för mig. Jag gästar Sigridslunds Café & Handelsbod (Årdala, Flen) med en heldagskurs. Häng på om du är sugen, det finns platser kvar i skrivandets stund. Passar både dig som är helt nybörjare eller dig som kular sedan tidigare. Jag har alltid en session under kursen då jag går runt och coachar individuellt, om man vill det. Du hittar kursinfo och anmälan här >>
Kulningstekniken ger så himla mycket till var och ens röstutveckling. Jag tycker det vilar något magiskt över att samla ihop ett gäng människor och låta – ropa, kula och sjunga tillsammans. Ägna en dag åt att lyssna till sin egen röst, lyssna till andras röster, utforska och upptäcka nya dimensioner hos sig själv. Din röst är unik. Det finns ingen annan som låter exakt som du gör.
17 maj bär det av till Håga naturreservat i Uppsala – men den kulningskursen är allaredan fulltecknad. Jag kommer dock eventuellt göra en till kurs i Håga under juni eller juli så håll utkik i min kalender om du vill hänga på. Där finns också mina övriga kurser som jag gör under vår och sommar.
En annan kul grej är att jag ska göra en livestreamad konsert tillsammans med Irmelin! Vi har blivit tilldelade stöd från STIM att arrangera en konsert 8 juni i Falun. Jag kommer uppdatera mer om detta inom kort. Vi är så rackarns glada att äntligen få tillfälle att sjunga ihop igen. 14 mars – precis när Coronakrisen tog fart – släppte vi vårt nya album UPP. Och vi har ju inte haft möjlighet att göra några konserter sedan dess men nu så blir det sjunga av! Ser fram emot detta så mycket! Vill du lyssna på vårt album så finns det på Spotify >>
Tjing för nu, njut av våren och ta vara på allt fint i livet som finns där, trots allt. <3
Gnestarevyn spelar för fulla hus i på Elektron i Gnesta just nu! Föreställningen fick en strålande fin recension i Sörmlands Nyheter efter premiären den 8 februari och nu är kvarvarande biljetter få, så skynda fynda gäller. Fram till och med 29 februari showas det på Elektron sen är det slut i rutan för detta år.
Mitt arbete med revyföreställningen tog ände på premiären. Under december gjorde jag sångarrangemang och sjöng in versioner till aktörerna som de hade som referens när de övade in sitt material. Under januari repeterade jag in sångerna med ensemblen och orkester och sista veckan innan premiär var jag med på alla repetitioner och genomdrag.
Hur halkade jag in på detta med revy? Jo, för drygt 10 år sen satte jag upp en föreställning i Gnesta med högstadieungdomar och lite annat löst folk från olika håll, bl.a Gnestas egen revypappa Bengt Landin. Bengt gillade hur jag arbetade med sången, mejslade fram det bästa av de medverkande och jag fick frågan om jag ville sångcoacha revyn. Och sen blev jag kvar. Inte för att själva revyformen i sig får mig att gå igång utan för att jag gillar gänget som är med och för att det ger Gnesta som ort ökad trivsel. Och jag får arbeta på hemmaplan, det gillar jag ju oerhört mycket!
Sen smyger de ju sig ibland in guldkorn som jag känner lite extra för. Mats Hammarlöf gör en fantastisk tolkning av numret ”Gnesta – Lokalpatriotism i sin sanna natur”. Här handlar det om berättarkonst till enkelt klaviaturkomp, små gester och sång på både ut- och inandning. Som recensenten Kajsa Kromnér uttryckte det: ”Aldrig har jag väl skrattat så mycket åt en utandning.” Cyklar, snabba klädbyten och konstiga peruker i all ära. Så skönt när budskapet når fram med enkla medel och publiken är med på noterna. Det är ju liksom det som är min tekopp.
Redan under 2017 arbetade jag tillsammans med min vokaltrio Irmelin på vårt femte studioalbumet. Vi skrev egna sånger, både text och musik, och vi gjorde en första session i studio under maj månad. Då var jag lite vingklippt efter en bilkrasch men det kändes ändå skönt att få genomföra det som vi planerat och tänkt. I juni 2017 gick vi in i skrivarfas igen och tillbringade några dygn vid Sund Nergården för att intensivt arbeta tillsammans med fler nya sånger.
I denna lilla stuga huserade vi delvis. Vädret var alldeles lagom och omgivningarna inspirerade.
Vacker utsikt och gott kaffe – vad mer kan man begära? Vi la grunden till många sånger och bokade in studiotid för att slutföra skivan i januari 2018. Men så blev det inte eftersom jag insjuknade i Graves. Hypertyreosen tog över min kropp och att prestera sångligt i studio var bara att glömma. Den ångesten jag kände inför att avboka alla jobbuppdrag var inte nådig. 2018 var mitt sjuk-år och 2019 mitt rehab-år. Men nu är det 2020 – och förra veckan smällde det. Fem dagar i studio med Irmelin. Hurra!
Vi hyrde in oss vid Kingside Studio strax utanför Gnesta. Mitt i skogen, lugnt och tyst. Otto Wellton och Linda Öst bjuder in till sitt hemma och fin-fina studio. Där är det lätt att trivas. Vi arbetade metodiskt efter vårt uppgjorde schema. Tolv sånger skulle spelas in + en eventuell bonus om vi orkade och kände lust.
Dag 1 till 3 sjöng vi mest hela tiden. Ibland i tre separata rum, ibland i samma rum. Tagning på tagning rullade, sjunga, sjunga, lyssna på hur det låter. Tänka om, göra nytt. Ingen tagning den andra lik. Titta i noter, improvisera, blanda och ge. Ibland får nån gå in och ”laga” något som blivit tokigt i en annars bra tagning. Så där hålls det på. Timmarna bara rinner iväg. Det pausas lite då och då. Berättas historier och tittas på YouTube-klipp för att komma i stämning. Skratta! Fokusera. Hålla rösten mjuk och följsam. Dricka te och buljong. Rulla på r. Rrrrrrrrrrrrrrr……..
Jag fick lägga hang drum på en av våra låtar. Lycka. Detta fantastiska instrument betydde så mycket för mig under mitt rehab-år. Tonerna fortplantar sig i kroppen när man spelar. Det blev som den röst jag inte hade under ett tag. Så glad att den fick vara med.
Dag 4 till 5 handlade det mest om mixning. Lyssna, lyssna, bestämma tagning, ändra klangrum, klippa bort överflöd, sänka, höja, förfina. Efter ett gäng timmar känns det som öronen ska trilla av! Vi körde på vår strategi fullt ut – det som skrivit låten har veto. Funkade bra. Vi gjorde vårt bonusspår – den 13e sången – och vi mixade klart allt lugnt och metodiskt.
Min hypertyreos satte stopp för skivinspelningen 2018 därför är det en stor seger för mig att vi ÄNTLIGEN fått till det och att det känns bra! Endera dagen tar jag på mig mina hörlurar och lyssnar igenom allt för det är ju fortfarande en del arbete kvar innan musiken blir publik.
Hoppas innerligt att du vill lyssna då!
Befinner mig i Dalarna. Mina kids har höstlov och vi bor i Västbjörka i fina stugan. Kombinerar jobb med familjehäng. Idag har vi hälsat på min mormor. Hon bor på ett äldreboende och blev väldigt glad när vi dök upp. Kaffe och te med fin-doppa och redogörelse om skolgång, arbete och hälsa. Det händer så mycket bra saker där hon bor, musikunderhållning och andra aktiviteter. En varm, omhändertagande miljö. Jag har upplevt många äldreboenden under turnéer i Sörmland som känns så mycket gråare i jämförelse. Så fint att veta att mormor har det bra, trots att hon själv inte riktigt kan greppa det.
På eftermiddagen tillbringade jag ett gäng timmar i sällskap med min kamera. Sista oktober och en helt fantastisk dag! Solens strålar värmde och skapade magi. Isen hade lagt sig i den lilla å-viken men jag satt i solen med en termosmugg benbuljong och njöt en stund. Hade med mig en massa varma kläder som fick vila sig på bänken. Hade faktiskt med mig baddräkten också, för jag är sugen på att prova ett riktigt hardcore kallbad. Men hade behövt en yxa eller annat tillhygge för att ta mig igenom isen. Så det får bli en annan gång!
Här badar vi om somrarna! Svalt, rinnande å-vatten. Har fina minnen från min barndom, min ungdom, när mina barn var yttepyttesmå och från senaste tiden också. En gång (inte det bästa minnet dock) fick jag ett insektsbett (troligen en broms) över ena ögat så det totalt svällde igen, såg absolut ingenting. Genomförde en konsert samma kväll. Annorlunda upplevelse, svårt att få kontakt med både medmusikanter och publik när man är ovan att vara enögd…
Nu ser jag fram emot en smashing novembermånad! Den blir vad vi gör den till. Mörker och kyla innebär varma tröjor, vantar och tända ljus. Elda i kaminen. Koka pumpasoppa och tulla på glöggen. Jag kommer göra ett annorlunda framträdande med min kör i Gnesta i mitten av november tillsammans med Eva Mutvei som kommer agera konferencier. Så himla spännande!
Jag ska också repa med min vokaltrio Irmelin inför kommande skivinspelning. Kommer gå en kurs till i röstyoga och påbörja årets samarbete med Gnestarevyn. Och i slutet av november åker jag på en Europaturné med Irmelin. Så min november är bäddad och klar. Hur ser november ut för dig? Hur tar du dig an mörkret och kylan? Har du något spännande att se fram emot?
Nu ska jag fixa klart middagen och så hoppas jag att mina Halloween-firande bus eller godis-barn är på ingång.
Tjing!
Höstmorgon i Smedsta och spretigaste rubriken någonsin på denna blogg! Men den sammanfattar några av de ämnen jag arbetat med senaste tiden. Jag har betat av en kurs och två föreläsningar med några dagars mellanrum. Intensivt och stundtals känslomässigt ansträngande. Men oj vad glad jag är att jag gör detta, ger mig själv tid och utrymme att fylla på med kunskaper och få nya insikter.
Förra helgen var jag på en kursdag i Malmköping som Agneta Stolpe höll i. Agneta är en av mina stora förebilder, hon var min språngbräda in till de folkliga visorna. Jag träffade henne för första gången i början av 90-talet. Det var då jag fattade att folkmusiken har som en egen visgenre, de folkliga, traditionella sångerna. Agneta är en fena på att med enkla medel få andra människor att hitta sina klingande röster – i kropp, andning och uttryck. Mycket värdefullt att få en heldag med påfyllnad i ämnet röst och presentation, bli inspirerad och få ta del av hennes rika kunskaper. Nu känner jag mig taggad på att uppdatera och utveckla mina egna kurser.
Jag har också upplevt föreläsningen ”The Art of Selling your Heart – konsten att leva på det du älskar utan att kompromissa” med Linda Kowalski Nordfors. Temat att kunna veta sitt värde och ta betalt för sin kompetens, sina skapelser och idéer var intressant att få ta del av. Linda gick igenom en specifik säljprocess som, om man gör den personligt förankrad, kan bli till affärsmässig framgång. Passionsdriven ekonomi – att kunna leva ekonomiskt på sin passion. Jag har inte satt igång att prova modellen ännu men planerar göra det om några veckor.
Sist men inte minst har jag ägnat tid åt ämnet sorg. ”Skapa det liv du vill – dumpa bagaget” är en föreläsning med verktyg för livet. Anders Magnusson berättar sin historia och ger konkreta exempel på hur han jobbat med specifika verktyg för att komma vidare i livet. Och då har han levt tämligen hårt – en splittrad uppväxt, varit tungt kriminell och drogmissbrukare. Jag tror alla människor skulle vinna något på att höra denna föreläsning eftersom sorg är en del av livet. Sorg finns hos oss alla på olika sätt. Och ibland drabbar den överjävligt hårt. Hur tar man sig vidare då? Jag har alltid tänkt att det är bra att prata om sorgen, och det är det, bättre än att vara tyst i alla fall. Men att verkligen kunna lämna det där som gör ont bakom sig, hur gör man det? Minnen kommer alltid finnas kvar men själva ältandet av det som skaver, gör ont, är som en tagg i hjärtat, hur släpper man det? Hos mig finns det sådant som bubblar upp då och då. Och nu har jag några konkreta sätt att pröva på, testa om det går att bli av med skavet.
Några saker som kom upp under föreläsningen, som fastnade hos mig, var detta med att i Sverige är det mer accepterat att vara full och onykter än att visa sorg öppet och gråta. Lätta på trycket. Man ska vara stark inför andra och inte visa sig svag. Den kulturen är så stark. Trösten hos barn kan vara en glass, när de blir ungdomar kanske alkohol kommer in i bilden och i vuxen ålder är det en livskris som dämpas med antidepressiva. Och så rullar det på. Livskunskapen som förtäljer hur man kan agera i kriser och sorg är nästintill obefintlig.
Jag tycker detta är så intressant, önskar lära mig mera. Det händer ofta att människor jag undervisar rörs till tårar, för att det bubblar upp saker inombords som vill komma ut och för att klanger och vibrationer som uppstår sätter igång processer i kroppen. Det kan låta flummig men det uppstår ibland när man jobbar på djupet med sin röst. Och då vill jag kunna stå där, trygg, stark, fri och vara ett stöd. Inte bli uppslukad av känslor själv – som jag ofta upplever att jag blir. Min HSP (högkänslighet) ser jag som en styrka i många fall men här har jag något riktigt stort ta tag om och jobba med.
Hoppas att du har det fint i hösten! Nu börjar naturen klä av sig naken, lägger kläderna på marken.
Jag ser fram emot första snön!
Rubriken är inte helt sann för det är häftigt att kula mitt i vintern också. En snötäckt skog ger ett väldigt speciellt uterum. Röstens ljud dämpas och ett ställe som vanligtvis är ens favoritplats att kula på låter helt annorlunda. Men till viss del går kulningen in i vintervila, den får inte vara med lika intensivt som under vår, sommar och höst. En drar i sig för mycket kalluft!
Nu har jag gjort min sista kulningskurs för detta år, känns så fint. Vilka fantastiska människor jag träffat och vilka upptäckter vi har gjort tillsammans! Tack till alla er som deltagit. Vetskapen om att det kommer en fortsättning till våren 2020 gör mig innerligt glad. Jag har fått förfrågningar från flera olika ställen om att komma och göra kurser så mycket av min tid just nu går åt till att försöka schemalägga, boka och slipa på kursbeskrivningar. Hoppas på att kunna släppa datum inom snar framtid. Ruvar du på en idé om kurs – hör mer än gärna av dig.
Vill också säga ett stort tack till alla er som registrerat er för att prenumerera på mitt nyhetsbrev. Har mottagit fin respons, roligt att så många hör av sig med tankar och frågor! Jag gillar ju att prata om röst, sång och utveckling åt olika håll och jag gör det gärna i skriven form. Känner mig taggad på att börja författa nästa brev som kommer ut i mitten av november. Om du inte anmält dig ännu så gör du det här >>
Det är lätt bli fångad av naturen nu. Frostiga mornar där solen bryter genom dimman och spelar över trädens vackra färgskiftningar. Jag gillar alla årstider men detta är något speciellt. Hösten berör mig extra mycket.
Just nu är jag inne i perioden av kulningskurser, har kommit halvvägs. Helgen som var tillbringade jag i Uppsala med ett härligt gäng kvinnor i blandade åldrar. Vi kulade, ropade och sjöng i Håga naturreservat. Mest för oss själva men det slank förbi en och annan joggare, hundar, rätt många hästar, cyklister etc. Reaktionerna är blandade när det plötsligt står en samling människor och ropar i grupp! 🙂 Suget efter att lära sig kulning i Uppsala verkar stort så förhoppningsvis gör Studieförbundet Bilda en till kurs med mig under våren 2020.
Har bokat in mig på flera kurser och föreläsningar som jag ska delta i under hösten. Känner att jag behöver fylla på med nya insikter och verktyg. Livet är föränderligt och jag vill förstå och vara med. I mitt yrke är jag ofta väldigt utåtriktad och under många år har min tid att blicka inåt varit nästintill obefintlig. Jag har inte prioriterat det alls utan haft fullt fokus på att förmedla utåt. Under hösten försöker jag på att få någon slags balans i detta, det ingår i min rehabplan som jag själv satt ihop. Ämnena som kurserna och föreläsningarna berör är yoga, scenisk beredskap, bearbetning av trauma och hur man som konstnär försörjer sig på sin passion. Jag kommer vara som en ny människa när julen stundar! Eller nej. Det vill jag inte. Jag vill vara den jag är. I en bättre version.
Jag hoppas du har det bra i den vackra hösten. Om du inte anmält dig till mitt nyhetsbrev ännu får du gärna göra det. I stundande utskick (det första någonsin, förlåt alla ni som väntat och längtat!) kommer jag dela med mig av några riktigt bra grejer. Det handlar om något vi alla har… Tips tips! Du anmäler dig till mitt nyhetsbrev här >> (scrolla ner en liten bit…)
Tjing!
Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!
