Kategori: Musik

Konsertdags

Min torsdag började i långsamt mak i Västbjörka, en liten by en mil utanför Rättvik. Här bor min mamma och pappa sedan många år tillbaka. Har tillbringat massor av tid här, även om jag växte upp i centrala delarna av Rättvik. Mina morföräldrar bodde här när jag var en liten tös. Då hade jag koll på alla groparna i grusvägen, vilka som bjöd på bäst plask när det hade regnat etc. Viktiga saker när en är fem år.

Oftast har jag mina barn med mig när jag är i Västbjörka nuförtiden. Mer stök och bök då. Så passar på att njuta av lugnet. Fast saknar mina ungar nu. Moderskärleken svänger åt alla håll kan man lugnt säga. Ägnade förmiddagen åt att preppa inför kvällens stundande konsert. Kickade igång kroppen och fyllde lungorna med luft. Sval, frisk luft med doft av vår. Sjöng igenom de sånger jag kände behövde lite extra kärlek och omtanke.

På eftermiddagen sammanstrålade jag med Eva och Katti i Rättvik på Folkmusikens Hus. Vi soundcheckade och repade under nån timma. Träffade Mirja Palo som vi delade konsertkvällen med. Så fint möte! Underbart att få höra Mirjas poetiska texter, hennes varma trygga stämma och fantastiska spel på kantele. Irmelins konserthalva gick strålande, vi kände oss väldigt nöjda. Hade en underbar publik också. Tack alla ni som kom. Ni gav oss så mycket värme. <3

Fredagstipset? Vart tog det vägen? Jag hade möte med mig själv och bestämde mig för att pausa den idén ett tag. Kommer antagligen återuppta tipsandet i en ny tappning när min nya webbsida är i rullning. Jag provar mig fram här. Upptäcker och lär mig saker allteftersom. Tillåter mig att ändra mig.
Nu tar bloggen helg. Kärlek och sol till alla!

Dela detta:

Irmelin – mot Rättvik!

Nu sitter jag på tåget mot Dalarna. Kaffe i handen och lugn, tyst kupé. SJ bjöd på en dryg timmes försening. Eller kanske ska jag säga förening. För jag hade sällskap av min fina sångsyster och Irmelin-kollega Eva Rune och hennes hundar Hera och Leo, riktiga små sötnosar. Vi har en del att ta igen jag och Eva eftersom vi inte setts på länge. Vi har hörts av via telefon och så under senaste dryga året. Men det är inte samma sak som att dela bänk på en perrong i väntan på tåget. En försening kan ibland bli en förening. Fint att tänka så, tack SJ!

Känner mig rackarns positiv just nu, antagligen för att jag sjungit flera timmar idag med donnorna här ovan, Katarina Söderlund och Eva Rune. Oh my. Mitt hjärta slår dubbla volter! Vi har repat idag i Stockholm för imorgon gör vi en konsert på Folkmusikens Hus i Rättvik. Det är skälet till att jag nu åker tåg med slutdestination Rättvik!

Alltså, glädjen jag känner över att få sjunga med Irmelin går inte att beskriva med ord. Det är magi för mig. Jag har sjungit i denna grupp i snart 20 år och jag säger som Eva sa idag: ”Jag känner mig stolt över det vi gör”. Så sant. Raka, stolta, starka och klara toner. Ett kvinnligt företagande och engagemang som absolut inte varit spikrakt men det har tuffat på. Ibland mer, ibland mindre. Jag hoppas att Irmelin får finnas i minst 20 år till.

Nu blir det batch-working här på tåget. Jag ska skriva på nya sångtexter och komma upp med nya idéer till blogginlägg och sociala medier. Klara, färdiga, gå!

Dela detta:

World Voice Day

Idag firas World Voice Day. En dag för att uppmärksamma rösten, vårt viktigaste verktyg när det gäller kommunikation. Det anordnas olika typer av röstevenemang; föreläsningar, konserter, workshops etc. över hela världen. Jag har under många år varit engagerad vid tillställningar där jag sjungit och framfört kulning men i år har jag firat lite mer på mitt eget hörn.

Började min dag med att styra kosan mot Gryt för att repetera i kyrkan inför lördagnattens midnattsmässa som jag ska sjunga på. Den korta bilresan dit har alltid en slags magi över sig. Första gången jag upplevde det sörmländska landskapet och naturen på riktigt var nämligen på just den sträckan, bilvägen mellan Gnesta och Gryt. Snart 20 år sedan är det nu, jag var inbjuden att sjunga vid Kammarmusikfestivalen i Gryt och blev hämtad vid pendeltågsstationen i Gnesta. Tänkte att ”här skulle jag kunna tänka mig att bo, påminner om Dalarna men ändå nära till stan…”. När jag några år senare träffade en kille från Gnesta var saken biff! Nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans. Och inte ha nån annan kille heller för den delen.

Vi, jag och Mari som är kantor i Daga församling, repade på musiken några timmar och pratade ihop oss om tågordningen på alla olika delar i mässan. Gryts kyrka är så fin och bra att sjunga i, lagom akustik, det blir inte ”grötigt” som det lätt kan bli i större kyrkor. Jag ska bl a. premiär-sjunga a cappella i kyrkan med min loop-pedal. Kommer att spela in min själv under konserten och sedan lägga på sångstämmor så att jag blir som en hel vokalensemble. Jag har använt loop-pedal tidigare men då alltid tillsammans med instrument. Detta blir något annat. Mer avskalat.

Hade tänkt fotografera mer i kyrkan än vad jag gjorde men musiken fick all min uppmärksamhet, med rätta. Så underbart att hitta tillbaka och känna fokus och total närvaro i musiken igen. My favorite thing.

Dela detta:

Fredagstipset – lär dig kulning!

–> Inlägget innehåller reklam för min egen kursverksamhet

Idag vill jag tipsa om att det går fint att anmäla sig till kurser i kulning som jag håller i maj och juli. Kulning är ett maxat uttryck, en röstteknik alla kan lära sig. Om du vågar kasta dig ut och fokuserat provar och undersöker din röst kommer du garanterat få en häftig upplevelse. Kulning ger, efter en tids övning, möjlighet att släppa på spänningar i din kropp. Hjälper dig att kanalisera din kraft. Låter kanske flummigt men får man bara snurr på tekniken är det lätt att bli beroende. Och det är så himla roligt! Alltså lyckan att vara ute i skogen, ensam eller med en vän, och ropa sig varm. Vilken rikedom.

Aktuella datum för kurser under 2019:
4 maj, Kulturama, Stockholm
18 maj, Sigridslunds Café & Handelsbod, Årdala, Sparreholm, Sörmland
3-4 juli, Boda, Rättvik, Dalarna
23-25 juli, Korrö Folkmusikfestival, Småland – OBS! Denna kurs är i vokal folkmusik, mer sångbaserad, men kulning ingår också!

Här finns mer info om respektive kurs >>

Vid mina kurser får du garanterat lära dig mer om din röst. Inga förkunskaper krävs, bara lust till att sjunga och prova kulning. Du får med dig röstövningar, tanke-verktyg och kunskap så att du kan fortsätta jobba med din röst hemma. Jag lär ut allt ”by heart” – alltså på gehör. Inga papper, noter eller annat material används utan det är lyssna-härma som gäller. Ta gärna med dig något att spela in på, ex mobiltelefon och en anteckningsbok. Under kursens gång varvar vi kulning och rop med sång och mjuka röstljud. Jag lär ut sångslingor som vi sedan provar i kulningsläge.

Vill du veta mer om vad kulning är och hur jag började min kulningskarriär så hittar du det här >>

Dela detta:

Sång hela dagen lång

Har ägnat större delen av dagen åt att sjunga på repertoar inför kommande konserter, speciellt den med min vokaltrio Irmelin. Situationen är lite speciell eftersom jag repeterar in de sångstämmor min kollega Maria vanligtvis gör då hon inte kommer vara med på konserten. Istället kommer Katarina, som vikarierade för mig under 2018, att vara med på konserten. Och för att hon inte ska bli gråhårig av att lära sig nya stämmor igen så har jag fått den uppgiften. Jag är mer bekant med materialet så det är rätt enkelt att lära in. Och kul! Ser mycket fram emot att ge sångerna nytt liv nästa vecka då vi ska repetera på trio.
På min facebook-sida finns ett filmklipp från dagen >>

Det jag får arbeta mest med är texterna. Tonerna finns ofta klockrena i min kropp – även om det är stämmor jag inte sjungit förut. Jag kan liksom höra Marias röst inom mig. En väldigt häftig känsla. Så, mer textpluggeri är på tapeten! Det som funkar bäst för mig är att lära mig text när jag promenerar. I med lurarna i öronen och lyssna på det som ska läras in. Finns det inte inspelat gör jag enklare inspelningar själv. Sen blir det en del tid vid pianot också, kollar tonalitet och intonation mellan de olika stämmorna. Lite som att lägga ett pussel.

Jag har sjungit med Irmelin i snart 20 år, jag var med och bildade trion under mitt andra år vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1999. Andra grupper och samarbeten har kommit och gått men Irmelin har stått stark genom åren – även om vi haft små dippar såklart. Men det har, i alla fall inte hos mig, funnits någon tvekan om att fortsätta. Vi borde verkligen ställa till med stor-baluns och fira våra 20 år som grupp men vi behöver få lite mer luft under vingarna, samla kraft och göra en nystart först.
Mer om min vokaltrio Irmelin finns här >>

Over and out för idag, tjing!

Dela detta:

Om en tröja

Det här är ett av mina allra första minnen. Jag är fem år och Carola har vunnit melodifestivalen. Den gula tröjan är made in Italy, 100 % akryl. Byxorna har antagligen min mamma sytt och sandalerna, med klack, införskaffades på NK i Stockholm för dyra pengar. Jag hade fått en bättre begagnad ask blå ögonskugga och läppstift av min faster Eva. Men viktigast var självkart mikrofonen och att jag fick sjunga. Uppflugen på min pappas egentillverkade pingisbord nere i källaren i vårt hobbyrum, höll jag hov.

Som jag minns det, kände jag redan 1983 när jag var fem år, att sång var min grej. Jag var väldigt reserverad mot allt och alla när jag var liten. Sjukligt blyg helt enkelt. Lekte helst själv och uppskattade redan då att vara ensam. Men när det kom till sång, då ville jag att andra skulle lyssna. Framförallt lyssna – titta på mig var en annan sak. Ibland hade jag konsert inne på mitt rum och publiken fick snällt sitta ute i vardagsrummet och spetsa sina öron för att höra min sång. Uppfylld av koncentration och musikmagi kände jag mig hel när jag ensam, i mitt rum, sjöng för hela världen.

En annan viktig händelse kom några år senare. Det var sommar, sol och jippot Tisdagskul gick av stapeln i Rättvik. Ett gäng ungdomar, rätt många år äldre än mig, hade något slags framträdande – jag minns inte exakt vad de gjorde. Men jag kommer ihåg vad jag tänkte. Det där vill jag också göra! Där och då insåg jag, för att ta mig upp på scenen behövde jag krypa ur min bubbla som jag så gärna ville vara i. Ta för mig mer och visa hela mig.

Lite i taget klev jag utanför min komfort-zon och det stod inte på förrän jag propsade på att få spela och sjunga solo när musikskolan i Rättvik hade en konsert i kyrkan. Och det var något jag gått och laddat för själv, när det var 10 minuter kvar tills konserten skulle börja stegade jag fram till dåvarande rektorn och sa – hörrudu, jag tänkte sjunga den här! – och visade upp noterna. En stund senare satt jag vid flygeln och sjöng och spelade ”Music of the Night” ur Fantomen på operan för en fullsatt kyrka.
Goal!

Självklart har jag kvar min gula Carolatröja, den har en hedersplats i min studio. Den påminner mig om hur fenomenalt grundad jag är i mitt livs val – att jag redan vid fem års ålder kände att det vilade något magiskt över att sjunga. Att jag har valt att ägna mig helhjärtat åt sång, använda min röst. Jag är väldigt glad att tröjan finns kvar hos mig. Den peppar mig när jag behöver det och den får mig att våga ta stora språng och anta nya utmaningar.

Tack till Carola, tröjan och mitt 5-åriga, blyga jag, som vågade våga blomma. <3

Dela detta:

Siktar mot konsertpremiär…

Igår jobbade jag med låtar jag kommer framföra på min ny-premiär. Av mig själv. Som sångerska. Senaste gången jag sjöng offentligt på en konsert var 3 december 2017 i Tyskland. Så ja, detta blir speciellt för mig och naturligtvis har jag sett till att välja min scen med omsorg. Natten mellan påskafton och påskdag sjunger jag vid midnattsmässan i Gryts kyrka i Stjärnhov, Gnesta. En mässa som går från mörker till ljus. Kyrkan kommer vara nedsläckt sånär som på några få tända ljus. Sedan återvänder ljuset under mässans gång.

Jag kommer sjunga krusiga koraler, kärleksfulla ballader, sånger jag aldrig sjungit förut och sånger som har funnits med mig länge. Personligen blir det en manifestation för mig själv. Pånyttfödelse låter klyschigt men va faan – jag har repat mig från sjukdom och stämbandsförlamning! Jag tar mig rätten att pånyttfödas i en vacker kyrka med fin akustik, förhoppningsvis omgiven av nära och kära. Från mörker till ljus!

Några ordentliga hits blir det – t ex You raise med up/Rör vid min själ. Alltid lurigt att göra berömda och älskade sånger tycker jag så den fick sig en omgång idag. Jag letar efter min egna ton i den, att hitta kraften men samtidigt behålla sprödheten och det genialt enkla som vilar över melodin. Vill du höra den färdiga versionen får du komma till Gryts kyrka, på min Facebook-sida finns ett work-in-progress klipp att kika på.

Dela detta:

Autoharp i solen

Brukar normalt inte vara en person som bryr sig så vidare värst mycket om vädret. Det går inte att påverka. Varför lägga energi på att ens diskutera det? Men nu. Jag blir alldeles nipprig av solen. Känns som jag är fem år och för första gången bär sandaler med klack när jag vaknar upp på morgonen och solen lyser. Blå himmel, vindar som ruffsar om mitt hår, ljuset, fåglar som kvittrar. Allt känns så värt! Tror det beror på att jag inte insöp något solljus alls förra året. Satsade mer på D-vitamin i burkform och höll mig inomhus pga post-operation och ur form big time.

I jakten på sol kom jag idag på den briljanta idén att flytta ut en pall, min autoharpa, en kamera och mig själv till vårt växthus. Provar lite får se hur det går, tänkte jag. Två och en halv timme senare rann svetten från min panna och jag hade övat både slag med plektrum, fingerplock och handslag. Och sjungit flera sånger och filmat en del. Samtidigt som jag haft känslan av att vara utomhus i solsken. Finemang ju!

Den uppmärksamme lägger märke till att jag sitter i luften på bilden ovan. Inte många som vet att jag besitter denna kunskap.

Jag har inte varit igång så mycket med ”naturellt” spel på harpan senaste tiden, alltså när jag spelar direkt med fingertopparna. Då kryper de fram, blåsorna. Så nu blir det tejp-påtagning resten av övningstimmarna denna vecka.
På min facebook-sida bjuder jag på ett klipp från dagens växthus-session, välkommen dit!

Dela detta:

Kulning x 2!

Idag tänkte jag prata om kulning. Denna fantastiska röstteknik som gett mig så mycket genom åren. Först en kort historisk tillbakablick. Vad är egentligen kulning?

Kulning är sprungen ur den svenska fäbodtraditionen. Kvinnorna i jordbruksfamiljer tog sommartid djuren från gården i byn till fäbodarna – detta för att åkermarken i byn skulle kunna odlas istället för att tjäna som bete till djuren. Fäbodarna var ofta belägna på en höjd omgiven av skog och ängsmark. Där fick djuren gå fritt och beta. För att hålla ordning på dem använde kvinnorna sina röster, lockade och ropade. De meddelade sig sinsemellan också, kunde göra sig hörda milsvida omkring om t ex en ko saknades eller om vargen lurade. Ett oerhört effektivt kommunikationssystem alltså!

Att kula är fantastiskt stärkande i kropp och själ för utövaren. Och som lyssnare kan man få sig en magisk upplevelse – allra helst utomhus i fuktig luft, gärna vid ett mindre vattendrag med skog omkring. Under Falu Folkmusikfestival anordnades många kvällar med vallmusik runt Stångtjärn som ligger några kilometer från centrala Falun. Stångtjärn har just perfekta förhållanden, ljudet bär iväg över vattnet och rumlas runt i skogen.

Jag minns inte exakt när jag blev medveten om kulningens existens. Tror att jag var i tidiga tonåren. Jag började spela fiol när jag var 12 år och sen blev jag rätt kvickt besatt av folkmusiken. När det var dags att välja gymnasium så ställde jag in siktet på att gå estetiska programmet med inriktning musik vid Haraldsboskolan i Falun. Och så blev det. Jag och några av mina musikerpolare blev inbjudna att provspela i folkmusikgruppen Gränslöst som då var verksam i Falun. Kul tyckte vi – nu lär vi visa framfötterna! Stefan Westerberg som ledde gruppen kastade ut frågan om någon kunde kula? Jag såg min stora chans och räckte snabbt upp handen. Grejen var den att jag hade aldrig kulat förut, mer än att jag gjort något halvhjärtat försök under nån skogspromenad. Hursom – jag reste mig upp och ”la av” en kulning. Och jublet efteråt var stort, alla tyckte det var grymt att jag kunde kula! Fake it till you make it tänkte jag. Det funkade ju!

Efter min spontana premiärkulning insåg jag att jag behövde mer kött på benen och anmälde mig raskt till en kulningskurs för Britta Röjås. Av Britta lärde jag mig verkligen tekniken på riktigt och många snygga fraser och melodier. Den perfekta språngbrädan för att fortsätta kula och lockropa.

Kulningen har inneburit så mycket glädje och äventyr i mitt liv. Resor, miljöer, människor, situationer jag aldrig nånsin skulle hamnat i om det inte varit för min kunskap i kulning. Idag stegade jag ut i solen efter lunch och kulade mig varm och glad under nästan en hel timme, den känslan, wow! Stämbandsförlamningen jag drabbades av i maj 2018 satte, tack och lov, inte några spår i min röst.

Vill du hänga med mig och få mer info om vad jag gör – se till att följa mig på sociala medier, jag finns på
Instagram – @karinericssonback
Facebook – Karin Ericsson Back
Länkar finns också längre upp på sidan!
Idag har jag t ex delat med mig av flera olika videos där jag kular och ropar.

>> Är du intresserad av att lära dig kula?
Här finns info om kurser jag kommer ha under vår och sommar >>
Hoppas vi ses vid något tillfälle, välkommen med din anmälan!

Dela detta:

Lunchbok och solflöjt

Jag har infört en ny grej när jag lunchar hemma – LUNCHBOKEN! Supertrevligt initiativ som jag själv hittat på! 😉 Jag läser helt enkelt i en bok när jag intar min mitt-på-dagen-måltid. Har precis avslutat Anders Ströms bok ”Fenomenet Ingvar Kamprad – en bok om hans liv”. Anders Ström skriver så himla bra tycker jag. Boken innehåller mycket fakta men är levande och det vilar någon slags poetisk känsla över språket som tilltalar mig. Skön rytm. Perfekt lunchbok skulle jag säga, väldigt intressant men ändå inte den där bladvändaren som gör att man inte kan sluta läsa, risk att lunchrasten drar ut på tiden då…

När jag och familjen var på IKEA senast droppade jag en massa fakta och anekdoter bl.a om hur IKEAs ta-själv-lager uppstod. Ett väldigt spännande företag att läsa om och inspireras av. IKEAs tillkomst och det sätt Ingvar byggt upp och utvecklat företaget på är bara så imponerande.
Läs mer om boken här >>

Idag grabbade jag tag i Bo Setterlind innan jag lämnade min studio för lunchbreak – samlingen Stryk molnet från din panna. Jo tack Bo, det behövs både titt som tätt.

Jag har gillat Bo Setterlind så länge jag kan minnas. Upptäckte honom när jag som liten läste dödsannonser i Falu Kuriren hemma i Rättvik. Jag läste och tårarna trillade. Lyckan när jag fattade att det gick att sjunga nästan alla dikter – de var ju också sånger!

Faktiskt var alla dessa dödsannonser med sina vackra dikter och hälsningar inkörsporten till mitt intresse för visor och folkmusik. Det melankoliska och vackra talade till mitt lilla hjärta, gjorde avtryck och stannade kvar. Idag, när solen har silat sig in genom alla fönster och värmt upp både mitt hus och mina fötter fastande jag för denna lilla pärla till dikt:

En liten flöjt har vaknat,
den börjar dagen med en dans.

Jag gläds åt rytmen som ett barn
och nynnar som om ondska inte fanns.

Vad det är skönt att leva, när ej endast törnen
men också toner smyckar livet.

Solen var extra närvarande idag och jag har också känt den där sköna känslan av att musiken smyckar mitt liv igen, efter alla törnar som jag gått på. Tonerna föll genom improvisation på plats under inspelningen så detta är alltså musik under utveckling, ett första utkast, ingen färdig sång. Men jag vill ändå dela med mig av den. För slår den an något hos mig slår den med allra största säkerhet an hos någon annan.

Bo Setterlind står för orden och jag för tonerna. Jag sjunger och kompar mig själv på min hang (hand pan).

karin ericsson back

Hej då solen, tack för idag och tack för fräknarna.