Hallå i sommaren! Alltså, kulning är fett hett just nu. Så många som anmäler sig, känns väldigt fint. Eftersom trycket är så stort har jag lagt till ytterligare ett datum vid Sigridslund – söndagen den 20 september. Välkommen att anmäla dig! Och ni är ett gäng som önskar en till kurs i Uppsala också, jag hoppas att kunna sy ihop ett datum att presentera i början av augusti när semesterfolket är tillbaka. Alla mina aktuella kulningskurser hittar du här >>
Sommarledighet stundar
Jag håller på att knyta ihop säcken inför mina sommarlediga veckor. Eller nja, riktigt ledig blir jag inte. En kurs dyker upp mitt i och sen är ju livet som frilans och egenföretagare som det är. Omöjligt att släppa allt och inte bry sig. I alla fall funkar det så för mig. Däremot kommer jag inte kötta på som vanligt eftersom jag verkligen behöver vara ledig. Nöjer mig med att göra minsta insats för att hålla skutan flytande. Och det känns helt okej.
Konserter med Irmelin
Jag kommer göra två konserter med min vokaltrio Irmelin som är publika. En i Mora, Dalarna och en vid Sigridslunds Café & Handelsbod, mitt i Sörmland. Man behöver boka biljetter till konserterna för att vara säker på att få plats då publikantalet är begränsat. Mer info om konserterna finns här >>
När hösten tar vid
När sommaren är över går jag in i en intensiv arbetsperiod. Jag kommer turnera för Scenkonst Sörmland tillsammans med gitarristen Simon Stålspets och hålla kulningskurser om vartannat. Sen undervisar jag i folklig sång vid Eric Sahlström Institutet i Uppland. Och förhoppningsvis startar jag, i någon form, igång min kör i Gnesta. Plus att jag ska jobba med ännu ett projekt för Scenkonst Sörmland. Till det kommer röstyogautbildningen med tillhörande praktik. Jamen ni hör ju – min höst är klappad och klar! Och det känns så fint. Efter vårens turbulens är jag så tacksam över att hösten känns något tryggare. Konserter blir det inte jättemånga av men så får det vara. Det finns en tid för allt.
Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!
Jag vill berätta om filminspelningen som ägde rum här hemma hos mig i Smedsta i början av april. Då när våren var som nyast och påskhelgen stod för dörren. Jag vill berätta om bakgrunden till sångerna jag sjunger i filmen och om hur fint det är att jobba ihop med andra som har brinn och driv i sina yrkesroller.
Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.
Projektets fokus är sörmländska artister som presenteras i ett hemma-hos-format, avskalat och personligt. Jag fick frågan i slutet av mars från Scenkonst Sörmland om att vara med. Då stod det klart att livescenerna runt om i Sverige i princip stängde ned sin verksamhet pga. Coronaviruset. Så himla flott erbjudande att få när jobbavbokningarna duggade tätt – jag blev väldigt glad och tackade såklart ja!
Tidig morgon
Dagen för själva inspelningen klev jag upp i ottan. Vi skulle börja jobba vid 9-rycket men jag ville vara igång i kropp och knopp, ha kulnings- och sångröst på plats. Och det tar sin lilla tid för mig att grunda. Det var en grymt fin vårmorgon, rätt vindstilla och fint ljus. Man kände hur solen värmde.
Först på plats var Niclas Törnblom från Cineworks Filmproduktion i Vagnhärad. Vi gick en sväng i Smedsta och spanade på vart någonstans vi skulle filma. Niclas fastnade direkt för en av min svärfars lador – och vem gör inte det?! Så rackarns fin ju!
Foto: Ismo Railisson
Hej hej – välkommen hem till mig! Denna ladas magnifika dörrar har varit med vid flera tidigare fotograferingar jag gjort här hemma i Smedsta. Det är något med färgen, formen och linjerna som skapar magi. Fotografer blir ofta alldeles till sig i trasorna! Efter en stund anslöt Ismo Railisson som är scenkonstproducent. Niclas började ställa kameror och mikrofoner och rätt snart var vi igång och filmade.
Repertoarval – kulning
Eftersom min prio ett var att ha med kulning i filmen började vi jobba utomhus. Vinden har en tendens att friska i ju längre dagen går här i Smedsta. Och vind ihop med kulning är ingen bra kombination. Så jag drog igång med rop och fick genast svar från tranorna som hänger här i kring!
Foto: Ismo Railisson
Ismo var icke sysslolös – han fotade och aktade sig för att snubbla på sladdar. Så värdefullt att också ha fotodokumentation. Vi höll på rätt länge med kulning framför ladan, Niclas ville ha många tagningar att arbeta med. Jag hade en bra röstdag – inga problem att göra omtag. Det är så känsligt med kulning – vissa dagar är det liksom svårare att få ”tag” om rösten. För mig handlar det mer om hur jag mår psykiskt än fysiskt. När min introverta sida tar överhanden då vill inte rösten komma ut på samma sätt. Och det är sunt antar jag. Det är ju en väldigt speciell situation att filma också. Det ska både låta OCH se bra ut!
Foto: Ismo Railisson
De delar i filmen med kulning är improviserade rent musikaliskt. Såklart har mina fraser inslag från befintligt material men jag valde att tänka improvisatoriskt för att kunna vara i stunden och känna inspiration från naturen och omgivningarna. Därför fick titeln bli ”Kulning över Smedsta” på mina rop.
Foto: Ismo Railisson
Inte svårt att få feeling när det är så här… Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN – vi hade i alla fall tur med vädret… 🙂
Foto: Ismo Railisson
Repertoarval – folklig sång – vallvisa
Dags för en liten trädgårdspromenad. Jag har en vallvisa efter Maria Röjås som jag tycker så mycket om. Lärde mig den när jag gick sista året på gymnasiet i Falun och åkte till Maria i Malung och tog lektioner i folklig sång. Mitt urval av repertoar till denna film är musik som varit med mig under lång tid. Ibland har vi pausat från varandra, jag och sångerna, men så dyker de upp igen och förändras, kanske förfinas och lever om. Här är dagar och här är nätter – ett samtal, en fråga, en lögn? Som alltid i vallvisans värld handlar det om kommunikation.
Niclas och Ismo hade – precis som jag – massor av idéer. Vi diskuterade oss fram till olika lösningar och filmandet flöt på bra. Efter att ha varit ute i dryga tre timmar var det dags all filma i innemiljö. Vi öppnade de knarrande dörrarna till ladan och började med projekt ommöblering.
Foto: Ismo Railisson
Repertoarval – folklig sång – koral och trallad polska
Två säckar och en kälke fick ta plats med mig på min lilla scen inne i ladan. Ljuset silade in mellan plankorna och skapade en slags magi. Melodin jag framför som trall i filmen är en polska efter Börjes Olle, Rättvik. En låt jag hade som mål att ”erövra” när jag började spela fiol i tidiga tonåren. Melodin rymmer så mycket glädje. Jag kan se ett bystugegolv framför mig med härligt svängande, dansande människor. Det är sommarkväll, sorl av glada röster, mygg, lövad veranda och doft av kaffe och kok-korv.
Här inne valde jag också att sjunga en koral, min favorit: Min Gud och Fader käre efter Anders Hoas, Gammelsvenskby, Ukraina. För mig är denna koral aldrig fel. Den är universal och passar att sjunga närsomhelst. Den sätter tro framför oro på ett världsligt sätt – för mig har det inte med religion att göra utan brinnet och drivet som finns inom oss.
Foto: Ismo Railisson
Och brinn och driv genomsyrade verkligen denna filminspelning – vi arbetade många timmar utan någon direkt paus. Ett skapande av många pusselbitar. Varsamt känna efter om passformen blev som önskat. Ha tillit till varann, tro på ett gott resultat. Niclas arbete med att klippa ihop filmen till en helhet, själva pusslandet, var jag inte alls delaktig i. Jag är inte van att lägga mina sånger i händerna på andra som får forma utan min insyn. Ofta är jag med i processen från början till slut. Men jag är väldigt nöjd med hur det hela landades av Niclas och Scenkonst Sörmland.
Så – varmt välkommen hem till mig! Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN sammanfogade med vackra vyer från mitt älskade Smedsta.
Våren är verkligen här nu! Det är så vackert i min trädgård och jag går och kikar flera gånger varje dag på vad som händer med allt grönt, allt blommande. Det känns lättare nu, min kropp och själ landat i att ljuset är tillbaka. Men mina dagar består till stor del av avbokningar och ombokningar. Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan – hur ska det gå? Hur blir det? Kommer det finnas några scener, teatrar, kulturhus etc. att återvända till när vi återgår? Såklart kommer det finnas det. Men jag och många med mig känner hur bräcklig tillvaron är som frilansmusiker med eget företag. Marginalerna var små redan innan Coronakrisen svepte in över Sverige och världen. Skyddsnäten är nästintill obefintliga. Men. Jag hoppas och tror att något gott kommer komma ur allt. Det behöver det göra. Vi kan inte återgå till det som var. Framåt ska vi och vi fortsätter resa oss.
Jag gläder mig så att vissa saker verkar gå i lås i mitt frilansliv. Jag har ett gäng kurser framför mig som äger rum enligt plan. Vissa kurser är inställda beroende på att det blir för trångt om utrymme. Avståndet är viktigt att hålla och avstånd är ju faktiskt ett måste när man kular. Det blir på tok för stark ljudnivå annars!
Första kursen äger rum 13 juni på hemmaplan för mig. Jag gästar Sigridslunds Café & Handelsbod (Årdala, Flen) med en heldagskurs. Häng på om du är sugen, det finns platser kvar i skrivandets stund. Passar både dig som är helt nybörjare eller dig som kular sedan tidigare. Jag har alltid en session under kursen då jag går runt och coachar individuellt, om man vill det. Du hittar kursinfo och anmälan här >>
Kulningstekniken ger så himla mycket till var och ens röstutveckling. Jag tycker det vilar något magiskt över att samla ihop ett gäng människor och låta – ropa, kula och sjunga tillsammans. Ägna en dag åt att lyssna till sin egen röst, lyssna till andras röster, utforska och upptäcka nya dimensioner hos sig själv. Din röst är unik. Det finns ingen annan som låter exakt som du gör.
17 maj bär det av till Håga naturreservat i Uppsala – men den kulningskursen är allaredan fulltecknad. Jag kommer dock eventuellt göra en till kurs i Håga under juni eller juli så håll utkik i min kalender om du vill hänga på. Där finns också mina övriga kurser som jag gör under vår och sommar.
En annan kul grej är att jag ska göra en livestreamad konsert tillsammans med Irmelin! Vi har blivit tilldelade stöd från STIM att arrangera en konsert 8 juni i Falun. Jag kommer uppdatera mer om detta inom kort. Vi är så rackarns glada att äntligen få tillfälle att sjunga ihop igen. 14 mars – precis när Coronakrisen tog fart – släppte vi vårt nya album UPP. Och vi har ju inte haft möjlighet att göra några konserter sedan dess men nu så blir det sjunga av! Ser fram emot detta så mycket! Vill du lyssna på vårt album så finns det på Spotify >>
Tjing för nu, njut av våren och ta vara på allt fint i livet som finns där, trots allt. <3
Gnestarevyn spelar för fulla hus i på Elektron i Gnesta just nu! Föreställningen fick en strålande fin recension i Sörmlands Nyheter efter premiären den 8 februari och nu är kvarvarande biljetter få, så skynda fynda gäller. Fram till och med 29 februari showas det på Elektron sen är det slut i rutan för detta år.
Mitt arbete med revyföreställningen tog ände på premiären. Under december gjorde jag sångarrangemang och sjöng in versioner till aktörerna som de hade som referens när de övade in sitt material. Under januari repeterade jag in sångerna med ensemblen och orkester och sista veckan innan premiär var jag med på alla repetitioner och genomdrag.
Hur halkade jag in på detta med revy? Jo, för drygt 10 år sen satte jag upp en föreställning i Gnesta med högstadieungdomar och lite annat löst folk från olika håll, bl.a Gnestas egen revypappa Bengt Landin. Bengt gillade hur jag arbetade med sången, mejslade fram det bästa av de medverkande och jag fick frågan om jag ville sångcoacha revyn. Och sen blev jag kvar. Inte för att själva revyformen i sig får mig att gå igång utan för att jag gillar gänget som är med och för att det ger Gnesta som ort ökad trivsel. Och jag får arbeta på hemmaplan, det gillar jag ju oerhört mycket!
Sen smyger de ju sig ibland in guldkorn som jag känner lite extra för. Mats Hammarlöf gör en fantastisk tolkning av numret ”Gnesta – Lokalpatriotism i sin sanna natur”. Här handlar det om berättarkonst till enkelt klaviaturkomp, små gester och sång på både ut- och inandning. Som recensenten Kajsa Kromnér uttryckte det: ”Aldrig har jag väl skrattat så mycket åt en utandning.” Cyklar, snabba klädbyten och konstiga peruker i all ära. Så skönt när budskapet når fram med enkla medel och publiken är med på noterna. Det är ju liksom det som är min tekopp.
Redan under 2017 arbetade jag tillsammans med min vokaltrio Irmelin på vårt femte studioalbumet. Vi skrev egna sånger, både text och musik, och vi gjorde en första session i studio under maj månad. Då var jag lite vingklippt efter en bilkrasch men det kändes ändå skönt att få genomföra det som vi planerat och tänkt. I juni 2017 gick vi in i skrivarfas igen och tillbringade några dygn vid Sund Nergården för att intensivt arbeta tillsammans med fler nya sånger.
I denna lilla stuga huserade vi delvis. Vädret var alldeles lagom och omgivningarna inspirerade.
Vacker utsikt och gott kaffe – vad mer kan man begära? Vi la grunden till många sånger och bokade in studiotid för att slutföra skivan i januari 2018. Men så blev det inte eftersom jag insjuknade i Graves. Hypertyreosen tog över min kropp och att prestera sångligt i studio var bara att glömma. Den ångesten jag kände inför att avboka alla jobbuppdrag var inte nådig. 2018 var mitt sjuk-år och 2019 mitt rehab-år. Men nu är det 2020 – och förra veckan smällde det. Fem dagar i studio med Irmelin. Hurra!
Vi hyrde in oss vid Kingside Studio strax utanför Gnesta. Mitt i skogen, lugnt och tyst. Otto Wellton och Linda Öst bjuder in till sitt hemma och fin-fina studio. Där är det lätt att trivas. Vi arbetade metodiskt efter vårt uppgjorde schema. Tolv sånger skulle spelas in + en eventuell bonus om vi orkade och kände lust.
Dag 1 till 3 sjöng vi mest hela tiden. Ibland i tre separata rum, ibland i samma rum. Tagning på tagning rullade, sjunga, sjunga, lyssna på hur det låter. Tänka om, göra nytt. Ingen tagning den andra lik. Titta i noter, improvisera, blanda och ge. Ibland får nån gå in och ”laga” något som blivit tokigt i en annars bra tagning. Så där hålls det på. Timmarna bara rinner iväg. Det pausas lite då och då. Berättas historier och tittas på YouTube-klipp för att komma i stämning. Skratta! Fokusera. Hålla rösten mjuk och följsam. Dricka te och buljong. Rulla på r. Rrrrrrrrrrrrrrr……..
Jag fick lägga hang drum på en av våra låtar. Lycka. Detta fantastiska instrument betydde så mycket för mig under mitt rehab-år. Tonerna fortplantar sig i kroppen när man spelar. Det blev som den röst jag inte hade under ett tag. Så glad att den fick vara med.
Dag 4 till 5 handlade det mest om mixning. Lyssna, lyssna, bestämma tagning, ändra klangrum, klippa bort överflöd, sänka, höja, förfina. Efter ett gäng timmar känns det som öronen ska trilla av! Vi körde på vår strategi fullt ut – det som skrivit låten har veto. Funkade bra. Vi gjorde vårt bonusspår – den 13e sången – och vi mixade klart allt lugnt och metodiskt.
Min hypertyreos satte stopp för skivinspelningen 2018 därför är det en stor seger för mig att vi ÄNTLIGEN fått till det och att det känns bra! Endera dagen tar jag på mig mina hörlurar och lyssnar igenom allt för det är ju fortfarande en del arbete kvar innan musiken blir publik.
Hoppas innerligt att du vill lyssna då!
Nu börjar turnén med Irmelin lacka mot sitt slut för denna gång. Vi har haft hektiska dagar, tidiga mornar och sena nätter. Resa, förbereda konserter, soundchecka, försöka få i sig bra mat, sjunga, hitta rätt hotell, hinna med rätt tåg, vara om sig och kring sig med publik och arrangörer… Turnélivet är spännande men jisses vad skönt det känns att landa på hotellet redan innan 21!
Ibland under turnéer händer det dock att det finns tid och möjlighet att göra något extra utöver arbete. I fredags var en sån dag. Minnen för livet skapades då. Utmärkande människor, gästfrihet, värme och inspiration om vartannat.
På förmiddagen passade jag på att ta en promenad längs Genévesjön. Så himla vackert i Lutry, Schweiz. Vädret var inte det bästa men det gjorde inget. Jag blev tagen av naturen ändå.
Molnen dolde bergstopparna. Jag känner mig hemma när sjö möter berg för det är precis som vid Siljan. Mer dramatiskt här dock.
På eftermiddagen åkte vi upp en bit i bergen och träffade dessa! Walliska svartnosfår. Så speciella och fina. Kvinnan som äger fåren är ljustekniker och gjorde ljuset vid våra konserter i Lutry. Hon pratade så varmt om dem första dagen vi sågs och vi blev så glada när hon bjöd in oss! Rasen härstammar från Bayern och det finns väldigt få av dem i Norden. Min Instagramvän Hanna tipsade om en artikel där det finns mer info, spana in den här >>
Vi kikade in hos fler nyfunna vänner – alla på ett eller annat sätt knutna till kulturoasen Esprit Frappeur som Irmelin gästade med två konserter. Hundar, odlingar, raviner, solnedgång, pedantiskt klippta häckar, konstnärliga hantverk och målningar – intrycken var många.
Här inne i Jurtan. Ombonat, mjukt, varmt. En speciell tystnad. Världen finns därutanför men är dämpad. Fullt med smarta lösningar – bredvid kaminen fanns en lucka i golvet som dolde ett badkar!
Så mitt ibland allt det brokiga, vildvuxna dök den upp. Häcken. Någon har gett den väldigt mycket kärlek.
Sen drog vi vidare till ett litet bageri mitt ute i ingenstans. Ett familjedrivet företag med stort hjärta som satsar på kvalité framför kvantitet. De odlar egna spannmål, maler sitt eget mjöl och bakar sitt eget bröd. Vi hängde kvar ett bra tag och spanade in hantverket bakom ett riktigt bra levainbröd. Det bjussades på vin och oliver och vi sjöng några sånger för folket som kom in och handlade. Så himla trevligt!
Oliverna var verkligen helt magiskt goda! De gröna hade en touch av fänkål. Och vet ni vad som ligger omsorgsfullt inlindat och nedpackat i min väska? En burk av det gröna guldet.♥️
Efter några timmars upplevelser utöver det vanliga kändes det skönt att inta det dova mörkret på teatern och göra en till konsert. Vi hade en väldigt fin publik och hänget som uppstod efteråt var intressant och värdefullt.
Imorgon gör vi vår sista konsert på turnén i denna vackra kyrka i Lörrach, Tyskland. Första advent firas och vi kommer medverka i ett program tillsammans med en kvinna som ska läsa en av H C Andersens sagor. Spännande att se vad vi får ihop!
Bild från körprojekt i Sofia kyrka, Stockholm, foto: Patrik Bonnet
Jag har arbetat med körer och körsång på olika sätt i över 20 års tid. Har själv aldrig varit någon ”körräv”, sjöng aldrig i kör i min barndom. Men genom åren har min förälskelse i körfenomenet vuxit sig starkare och idag har jag svårt att tänka mig en tillvaro utan körsammanhang. För det uppstår något magiskt när många människor låter tillsammans. När alla sätter sitt fokus till samma sak. Jag jobbar nästan uteslutande med körundervisning på gehör, alltså utan noter. Jag förebildar och kören får härma. Det betyder oftast att inlärningsprocessen tar längre tid än med textblad och noter men det är ett lärande som fastnar. Ett lärande för livet i många fall. Kommunikationen med en kör som sjunger utan notblad i händerna är en helt annan. Det skapas en medvetenhet om ord, toner och vad sångens inneboende berättelse egentligen är.
Körterminen med min kör Karins Änglar i Gnesta har sett lite annorlunda ut mot tidigare. Vi har jobbat med en mer avskalad repertoar, inte haft några superfasta arrangemang och inte heller några givna stäm-grupper. Kören har fått i uppgift att ta ansvar i sångerna, lyssna sig till om stämfördelningen är jämn och framförallt söka kontakt med varann under sångerna. Samspel på hög nivå med andra ord. Vi har närmat oss att jobba mer sceniskt med enkla förflyttningar, korta undertexter, hitta in i samma känsla och ge uttryck. Läskigt, jobbigt, härligt, förlösande – många känslor har varit i omlopp hos kördeltagarna.
Igår bjöd vi in publik till vår terminsfinal på Elektron i Gnesta. Grundformationen för kören var en cirkel – såsom vi oftast sitter/står under våra repetitioner. Publiken nästintill omringade oss vilket gav en speciell miljö. Kören snäppte som vanligt upp sig flera steg och sjöng fantastiskt innerligt med stor glädje. Det är så fint när våra sånger blir lyssnade på, de får ett helt annat liv då.
Publikreaktionerna på vårt cirkelformade performance var av delade meningar. En del i publiken kände sig utestängda medan andra tyckte att det var en klockren upplevelse som gav maxad lyssning. Jag hade med mig redan innan konserten att en del skulle ha åsikter och det var lite det jag ville åt. Hos mig uppstår slentrian när jag genomför samma sak om och om igen och därför är jag nyfiken på att utveckla nya former att arrangera körkonserter på i Gnesta. Tyvärr är utbudet av lokaler väldigt begränsat så en får liksom anpassa sina utsvävningar efter vad som går att genomföra rent fysiskt i aktuellt utrymme. Det vi gjorde igår var absolut inte någon himlastormande, banbrytande nyhet men det var ett avbrott från den traditionella köruppställningen som de flesta väntar sig få när de går på körkonsert. Känner mig taggad på att utveckla vidare!
Imorgon, tisdagen den 19e nov kl. 19, sjunger jag tillsammans med min kör på Elektron i Gnesta. Välkommen om du är i krokarna! Vi gör ett lite annorlunda framträdande mot vad vi brukar göra och det känns spännande. Min vän och kollega Eva Mutvei medverkar som konferencier och kören kommer sjunga en väldigt blandad repertoar med sånger.
Vårens körrepetitioner drar igång den 25 februari, lite senare start än vanligt eftersom jag har skivinspelning med Irmelin och jobb med Gnestarevyn som behöver vara i fokus först. Vill du veta mer om kören så kan du kika in på Teater i Gnestas webbsida >>
Jag kommer ta in nya körmedlemmar till våren 2020 så är du intresserad av att sjunga med oss anmäler du dig till mig!
Jag lät sommaren och lediga dagar ta över. Hade tänkt blogga på under mina lediga veckor men nej. Skönt att stänga av jobbhjärnan så mycket det bara går. Att vara ledig är också en övning när en, som jag, har ett kreativt yrke som också är ens passion. Det blir så lätt att jag uppfinner och ser möjligheter i allt runt omkring mig. Speciellt om jag är på resande fot och det strömmar nya intryck mot mig. Då vill jag ta vara på allt, allt, allt!
Nu är jag på väg tillbaka till vardagen och arbete. Barnen har börjat skolan, mannen far iväg tidigt på mornarna. Jag preppar och förbereder för körstart här i Gnesta – nästa vecka, tisdagen den 27 augusti drar vi igång repetitionerna igen. Är du intresserad av att sjunga med oss? Det finns två lediga platser kvar, hör av dig på studs om du vill komma och prova på! Mer info om kören och hur man anmäler sig finns här >>
Jag förbereder mig också för alla kurstillfällen i september och oktober, det är kulning som är på tapeten! Under våren och sommaren har jag avverkat flera kurser och mött över 50 personer som har upptäck hur fantastiskt stärkande det är för kropp och själ att arbeta med kulning. ”Nu kommer jag kunna löneförhandla på ett helt annat sätt än tidigare” utbrast en deltagare efter en heldag med fokus på rop och kulning. Den där vetskapen av att man kan låta väldigt, väldigt starkt om man vill. Den är himla fin och ger mycket till ens självkänsla och självförtroende. Det är så mycket som händer i kroppen när man hittar luftflödet i kroppen och känner att man har kontroll över sin röst. All info om kommande kurser >>
Augusti bjussar på så mycket fint. En nystart – som egentligen är mer ”nyår” än vad själva nyåret är tycker jag. Lediga veckor har skänkt vila till skillnad från vad julhelgen gör. I alla fall för mig. Jag älskar krispigheten i luften på mornarna. Solen värmer men inte lika hett som i juli. Kvällarna är ljusa, svala. Svampen börjar växa i skogen. Tur att september brukar te sig ungefär likadant!
För en vecka sedan lämnade jag mitt älskade Smedsta och tog mig med tåg och buss till Korrö – dags för festivalhäng och en tredagars kurs i vokal folkmusik vid Korröfestivalen!
Korrö ligger väldigt naturskönt och mitt igenom byn rinner Ronnebyån. Det finns en gammal kvarn, en stor loge och ett gäng andra vackra byggnader. Ett härligt ställe att vara på. Det blir som en egen liten värld att bubbla in sig i.
Alltid när jag ska hålla kurs har jag en plan A som sedan enkelt kan justeras utefter vilka deltagarna är och vilka färdigheter de har. Planen består av olika typer av sånger och arrangemang där jag kan integrera sångteknik och arbeta fram en medveten förståelse för vad vokal folkmusik är. Eftersom jag lär ut min personliga repertoar med allt vad det innebär och allt sker på gehör, så kan man enkelt sammanfatta det med att jag delar med mig av min bild av vokal folkmusik, vad det är och betyder för mig.
Redan vid de första ljudande tonerna med mina 23 kursdeltagare förstod jag att detta skulle bli riktigt bra. Svårt att förklara vad det egentligen var som gjorde att jag kände så. Jag tror det handlade om det gemensamma fokuset i rummet. Alla var öppna, nyfikna, kanske lite nervösa men ändå med översvallande positiv energi. Vi lyckades samlas runt att vara tillåtande mot oss själva och varandra och se kursen som ett utforskande. Försöka lägga prestation och krav på hyllan.
Vi sjöng en massa olika sånger, provade på kulning och lockrop, improviserade runt borduntoner och lekte fram flerstämighet på olika sätt. I pauserna diskuterades kulturpolitik, sociala medier, sångideal, röstyoga, meditation m.m. Inte konstigt att det kändes lite sorgligt att skiljas åt efter våra tre dagar tillsammans. När jag sjunger så fokuserat och intensivt hamnar jag i nån slags självgungning – det är som att energiflödet i mig fortsätter fastän jag försöker stänga av. Idag är första dagen jag riktigt känner att jag landat. Tre dagars landningstid alltså!
Jag var inte bara kursledare på Korrö utan delade också en konserttimme på tisdagskvällen med Mia Marin (fiol) – på bilden ovan är hon backstage – och Kristofer Pettersson (nyckelharpa). Jag sjöng tillsammans med min loop-pedal. Väldigt kul! Fick fin-fin publikrespons, ni vet när applåderna liksom aldrig tar slut… <3 Och så himla härligt att få dela konsert med Mia och Kristofer som jag pluggade tillsammans med vid KMH för typ 100 år sedan! Vi bjussade i avslutningen på en helt improviserad version av Gärdebylåten. Ho-ho! Grattis till dig som var där och hörde. Något liknande kommer aldrig ske igen! 😀
Tack Korröfestivalen och Anders Smedenmark för att ni bjöd in mig till att hålla kurs och konsert! Tack alla ni som sjöng tillsammans med mig på min kurs, det kändes så speciellt och innerligt fint. Tack alla vänner, kollegor, nya och gamla bekantskaper som strömmande till och från under dagarna i Korrö och bidrog till härliga skratt, känsliga tårar och intressanta diskussioner. Ni gör livet mer värt.
Nu är jag på Öland tillsammans med min familj. Vi ska hänga här i en vecka, har hyrt ett hus och lever just nu strandliv pga rådande värmebölja. Trollskogen, Paradisverkstan, Långe Jan och Erik får vänta tills temperaturen blir mer human.
Har du några bra tips om vad man kan göra/se/uppleva på Öland? Kommentera gärna eller hör av dig under kontakt.
Hoppas att du har det fint i sommaren, tjing!
Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!
