Idag tänkte jag prata om kulning. Denna fantastiska röstteknik som gett mig så mycket genom åren. Först en kort historisk tillbakablick. Vad är egentligen kulning?
Kulning är sprungen ur den svenska fäbodtraditionen. Kvinnorna i jordbruksfamiljer tog sommartid djuren från gården i byn till fäbodarna – detta för att åkermarken i byn skulle kunna odlas istället för att tjäna som bete till djuren. Fäbodarna var ofta belägna på en höjd omgiven av skog och ängsmark. Där fick djuren gå fritt och beta. För att hålla ordning på dem använde kvinnorna sina röster, lockade och ropade. De meddelade sig sinsemellan också, kunde göra sig hörda milsvida omkring om t ex en ko saknades eller om vargen lurade. Ett oerhört effektivt kommunikationssystem alltså!
Att kula är fantastiskt stärkande i kropp och själ för utövaren. Och som lyssnare kan man få sig en magisk upplevelse – allra helst utomhus i fuktig luft, gärna vid ett mindre vattendrag med skog omkring. Under Falu Folkmusikfestival anordnades många kvällar med vallmusik runt Stångtjärn som ligger några kilometer från centrala Falun. Stångtjärn har just perfekta förhållanden, ljudet bär iväg över vattnet och rumlas runt i skogen.
Jag minns inte exakt när jag blev medveten om kulningens existens. Tror att jag var i tidiga tonåren. Jag började spela fiol när jag var 12 år och sen blev jag rätt kvickt besatt av folkmusiken. När det var dags att välja gymnasium så ställde jag in siktet på att gå estetiska programmet med inriktning musik vid Haraldsboskolan i Falun. Och så blev det. Jag och några av mina musikerpolare blev inbjudna att provspela i folkmusikgruppen Gränslöst som då var verksam i Falun. Kul tyckte vi – nu lär vi visa framfötterna! Stefan Westerberg som ledde gruppen kastade ut frågan om någon kunde kula? Jag såg min stora chans och räckte snabbt upp handen. Grejen var den att jag hade aldrig kulat förut, mer än att jag gjort något halvhjärtat försök under nån skogspromenad. Hursom – jag reste mig upp och ”la av” en kulning. Och jublet efteråt var stort, alla tyckte det var grymt att jag kunde kula! Fake it till you make it tänkte jag. Det funkade ju!
Efter min spontana premiärkulning insåg jag att jag behövde mer kött på benen och anmälde mig raskt till en kulningskurs för Britta Röjås. Av Britta lärde jag mig verkligen tekniken på riktigt och många snygga fraser och melodier. Den perfekta språngbrädan för att fortsätta kula och lockropa.
Kulningen har inneburit så mycket glädje och äventyr i mitt liv. Resor, miljöer, människor, situationer jag aldrig nånsin skulle hamnat i om det inte varit för min kunskap i kulning. Idag stegade jag ut i solen efter lunch och kulade mig varm och glad under nästan en hel timme, den känslan, wow! Stämbandsförlamningen jag drabbades av i maj 2018 satte, tack och lov, inte några spår i min röst.
Vill du hänga med mig och få mer info om vad jag gör – se till att följa mig på sociala medier, jag finns på
Instagram – @karinericssonback
Facebook – Karin Ericsson Back
Länkar finns också längre upp på sidan!
Idag har jag t ex delat med mig av flera olika videos där jag kular och ropar.
>> Är du intresserad av att lära dig kula?
Här finns info om kurser jag kommer ha under vår och sommar >>
Hoppas vi ses vid något tillfälle, välkommen med din anmälan!