Brukar normalt inte vara en person som bryr sig så vidare värst mycket om vädret. Det går inte att påverka. Varför lägga energi på att ens diskutera det? Men nu. Jag blir alldeles nipprig av solen. Känns som jag är fem år och för första gången bär sandaler med klack när jag vaknar upp på morgonen och solen lyser. Blå himmel, vindar som ruffsar om mitt hår, ljuset, fåglar som kvittrar. Allt känns så värt! Tror det beror på att jag inte insöp något solljus alls förra året. Satsade mer på D-vitamin i burkform och höll mig inomhus pga post-operation och ur form big time.
I jakten på sol kom jag idag på den briljanta idén att flytta ut en pall, min autoharpa, en kamera och mig själv till vårt växthus. Provar lite får se hur det går, tänkte jag. Två och en halv timme senare rann svetten från min panna och jag hade övat både slag med plektrum, fingerplock och handslag. Och sjungit flera sånger och filmat en del. Samtidigt som jag haft känslan av att vara utomhus i solsken. Finemang ju!
Den uppmärksamme lägger märke till att jag sitter i luften på bilden ovan. Inte många som vet att jag besitter denna kunskap.
Jag har inte varit igång så mycket med ”naturellt” spel på harpan senaste tiden, alltså när jag spelar direkt med fingertopparna. Då kryper de fram, blåsorna. Så nu blir det tejp-påtagning resten av övningstimmarna denna vecka.
På min facebook-sida bjuder jag på ett klipp från dagens växthus-session, välkommen dit!