Etikett: kreativitet

Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.

Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!

Jag vill berätta om filminspelningen som ägde rum här hemma hos mig i Smedsta i början av april. Då när våren var som nyast och påskhelgen stod för dörren. Jag vill berätta om bakgrunden till sångerna jag sjunger i filmen och om hur fint det är att jobba ihop med andra som har brinn och driv i sina yrkesroller.

Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.

Projektets fokus är sörmländska artister som presenteras i ett hemma-hos-format, avskalat och personligt. Jag fick frågan i slutet av mars från Scenkonst Sörmland om att vara med. Då stod det klart att livescenerna runt om i Sverige i princip stängde ned sin verksamhet pga. Coronaviruset. Så himla flott erbjudande att få när jobbavbokningarna duggade tätt – jag blev väldigt glad och tackade såklart ja!

Tidig morgon

Dagen för själva inspelningen klev jag upp i ottan. Vi skulle börja jobba vid 9-rycket men jag ville vara igång i kropp och knopp, ha kulnings- och sångröst på plats. Och det tar sin lilla tid för mig att grunda. Det var en grymt fin vårmorgon, rätt vindstilla och fint ljus. Man kände hur solen värmde.

Först på plats var Niclas Törnblom från Cineworks Filmproduktion i Vagnhärad. Vi gick en sväng i Smedsta och spanade på vart någonstans vi skulle filma. Niclas fastnade direkt för en av min svärfars lador – och vem gör inte det?! Så rackarns fin ju!

Hej hej – välkommen hem till mig! Denna ladas magnifika dörrar har varit med vid flera tidigare fotograferingar jag gjort här hemma i Smedsta. Det är något med färgen, formen och linjerna som skapar magi. Fotografer blir ofta alldeles till sig i trasorna! Efter en stund anslöt Ismo Railisson som är scenkonstproducent. Niclas började ställa kameror och mikrofoner och rätt snart var vi igång och filmade.

Repertoarval – kulning

Eftersom min prio ett var att ha med kulning i filmen började vi jobba utomhus. Vinden har en tendens att friska i ju längre dagen går här i Smedsta. Och vind ihop med kulning är ingen bra kombination. Så jag drog igång med rop och fick genast svar från tranorna som hänger här i kring!

Siluett av kvinna som blir filmad — Foto: Ismo Railisson

Ismo var icke sysslolös – han fotade och aktade sig för att snubbla på sladdar. Så värdefullt att också ha fotodokumentation. Vi höll på rätt länge med kulning framför ladan, Niclas ville ha många tagningar att arbeta med. Jag hade en bra röstdag – inga problem att göra omtag. Det är så känsligt med kulning – vissa dagar är det liksom svårare att få ”tag” om rösten. För mig handlar det mer om hur jag mår psykiskt än fysiskt. När min introverta sida tar överhanden då vill inte rösten komma ut på samma sätt. Och det är sunt antar jag. Det är ju en väldigt speciell situation att filma också. Det ska både låta OCH se bra ut!

Filminspelning vid lada — Foto: Ismo Railisson

De delar i filmen med kulning är improviserade rent musikaliskt. Såklart har mina fraser inslag från befintligt material men jag valde att tänka improvisatoriskt för att kunna vara i stunden och känna inspiration från naturen och omgivningarna. Därför fick titeln bli ”Kulning över Smedsta” på mina rop.

Vy över lantlig trädgård — Foto: Ismo Railisson

Inte svårt att få feeling när det är så här… Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN – vi hade i alla fall tur med vädret… 🙂

Filminspelning i lantlig trädgård — Foto: Ismo Railisson

Repertoarval – folklig sång – vallvisa

Dags för en liten trädgårdspromenad. Jag har en vallvisa efter Maria Röjås som jag tycker så mycket om. Lärde mig den när jag gick sista året på gymnasiet i Falun och åkte till Maria i Malung och tog lektioner i folklig sång. Mitt urval av repertoar till denna film är musik som varit med mig under lång tid. Ibland har vi pausat från varandra, jag och sångerna, men så dyker de upp igen och förändras, kanske förfinas och lever om. Här är dagar och här är nätter – ett samtal, en fråga, en lögn? Som alltid i vallvisans värld handlar det om kommunikation.

Niclas och Ismo hade – precis som jag – massor av idéer. Vi diskuterade oss fram till olika lösningar och filmandet flöt på bra. Efter att ha varit ute i dryga tre timmar var det dags all filma i innemiljö. Vi öppnade de knarrande dörrarna till ladan och började med projekt ommöblering.

Filminspelning i lada — Foto: Ismo Railisson

Repertoarval – folklig sång – koral och trallad polska

Två säckar och en kälke fick ta plats med mig på min lilla scen inne i ladan. Ljuset silade in mellan plankorna och skapade en slags magi. Melodin jag framför som trall i filmen är en polska efter Börjes Olle, Rättvik. En låt jag hade som mål att ”erövra” när jag började spela fiol i tidiga tonåren. Melodin rymmer så mycket glädje. Jag kan se ett bystugegolv framför mig med härligt svängande, dansande människor. Det är sommarkväll, sorl av glada röster, mygg, lövad veranda och doft av kaffe och kok-korv.

Här inne valde jag också att sjunga en koral, min favorit: Min Gud och Fader käre efter Anders Hoas, Gammelsvenskby, Ukraina. För mig är denna koral aldrig fel. Den är universal och passar att sjunga närsomhelst. Den sätter tro framför oro på ett världsligt sätt – för mig har det inte med religion att göra utan brinnet och drivet som finns inom oss.

Och brinn och driv genomsyrade verkligen denna filminspelning – vi arbetade många timmar utan någon direkt paus. Ett skapande av många pusselbitar. Varsamt känna efter om passformen blev som önskat. Ha tillit till varann, tro på ett gott resultat. Niclas arbete med att klippa ihop filmen till en helhet, själva pusslandet, var jag inte alls delaktig i. Jag är inte van att lägga mina sånger i händerna på andra som får forma utan min insyn. Ofta är jag med i processen från början till slut. Men jag är väldigt nöjd med hur det hela landades av Niclas och Scenkonst Sörmland.

Så – varmt välkommen hem till mig! Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN sammanfogade med vackra vyer från mitt älskade Smedsta.

Filmen i sin helhet finns på YouTube >>

Dela detta:

Kulningskurs gånger flera!

Våren är verkligen här nu! Det är så vackert i min trädgård och jag går och kikar flera gånger varje dag på vad som händer med allt grönt, allt blommande. Det känns lättare nu, min kropp och själ landat i att ljuset är tillbaka. Men mina dagar består till stor del av avbokningar och ombokningar. Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan – hur ska det gå? Hur blir det? Kommer det finnas några scener, teatrar, kulturhus etc. att återvända till när vi återgår? Såklart kommer det finnas det. Men jag och många med mig känner hur bräcklig tillvaron är som frilansmusiker med eget företag. Marginalerna var små redan innan Coronakrisen svepte in över Sverige och världen. Skyddsnäten är nästintill obefintliga. Men. Jag hoppas och tror att något gott kommer komma ur allt. Det behöver det göra. Vi kan inte återgå till det som var. Framåt ska vi och vi fortsätter resa oss.

Jag gläder mig så att vissa saker verkar gå i lås i mitt frilansliv. Jag har ett gäng kurser framför mig som äger rum enligt plan. Vissa kurser är inställda beroende på att det blir för trångt om utrymme. Avståndet är viktigt att hålla och avstånd är ju faktiskt ett måste när man kular. Det blir på tok för stark ljudnivå annars!

Första kursen äger rum 13 juni på hemmaplan för mig. Jag gästar Sigridslunds Café & Handelsbod (Årdala, Flen) med en heldagskurs. Häng på om du är sugen, det finns platser kvar i skrivandets stund. Passar både dig som är helt nybörjare eller dig som kular sedan tidigare. Jag har alltid en session under kursen då jag går runt och coachar individuellt, om man vill det. Du hittar kursinfo och anmälan här >>

Kulningstekniken ger så himla mycket till var och ens röstutveckling. Jag tycker det vilar något magiskt över att samla ihop ett gäng människor och låta – ropa, kula och sjunga tillsammans. Ägna en dag åt att lyssna till sin egen röst, lyssna till andras röster, utforska och upptäcka nya dimensioner hos sig själv. Din röst är unik. Det finns ingen annan som låter exakt som du gör.

17 maj bär det av till Håga naturreservat i Uppsala – men den kulningskursen är allaredan fulltecknad. Jag kommer dock eventuellt göra en till kurs i Håga under juni eller juli så håll utkik i min kalender om du vill hänga på. Där finns också mina övriga kurser som jag gör under vår och sommar.

En annan kul grej är att jag ska göra en livestreamad konsert tillsammans med Irmelin! Vi har blivit tilldelade stöd från STIM att arrangera en konsert 8 juni i Falun. Jag kommer uppdatera mer om detta inom kort. Vi är så rackarns glada att äntligen få tillfälle att sjunga ihop igen. 14 mars – precis när Coronakrisen tog fart – släppte vi vårt nya album UPP. Och vi har ju inte haft möjlighet att göra några konserter sedan dess men nu så blir det sjunga av! Ser fram emot detta så mycket! Vill du lyssna på vårt album så finns det på Spotify >>

Tjing för nu, njut av våren och ta vara på allt fint i livet som finns där, trots allt. <3

Dela detta:

Om en skivinspelning

Redan under 2017 arbetade jag tillsammans med min vokaltrio Irmelin på vårt femte studioalbumet. Vi skrev egna sånger, både text och musik, och vi gjorde en första session i studio under maj månad. Då var jag lite vingklippt efter en bilkrasch men det kändes ändå skönt att få genomföra det som vi planerat och tänkt. I juni 2017 gick vi in i skrivarfas igen och tillbringade några dygn vid Sund Nergården för att intensivt arbeta tillsammans med fler nya sånger.

I denna lilla stuga huserade vi delvis. Vädret var alldeles lagom och omgivningarna inspirerade.

Vacker utsikt och gott kaffe – vad mer kan man begära? Vi la grunden till många sånger och bokade in studiotid för att slutföra skivan i januari 2018. Men så blev det inte eftersom jag insjuknade i Graves. Hypertyreosen tog över min kropp och att prestera sångligt i studio var bara att glömma. Den ångesten jag kände inför att avboka alla jobbuppdrag var inte nådig. 2018 var mitt sjuk-år och 2019 mitt rehab-år. Men nu är det 2020 – och förra veckan smällde det. Fem dagar i studio med Irmelin. Hurra!

Vi hyrde in oss vid Kingside Studio strax utanför Gnesta. Mitt i skogen, lugnt och tyst. Otto Wellton och Linda Öst bjuder in till sitt hemma och fin-fina studio. Där är det lätt att trivas. Vi arbetade metodiskt efter vårt uppgjorde schema. Tolv sånger skulle spelas in + en eventuell bonus om vi orkade och kände lust.

Dag 1 till 3 sjöng vi mest hela tiden. Ibland i tre separata rum, ibland i samma rum. Tagning på tagning rullade, sjunga, sjunga, lyssna på hur det låter. Tänka om, göra nytt. Ingen tagning den andra lik. Titta i noter, improvisera, blanda och ge. Ibland får nån gå in och ”laga” något som blivit tokigt i en annars bra tagning. Så där hålls det på. Timmarna bara rinner iväg. Det pausas lite då och då. Berättas historier och tittas på YouTube-klipp för att komma i stämning. Skratta! Fokusera. Hålla rösten mjuk och följsam. Dricka te och buljong. Rulla på r. Rrrrrrrrrrrrrrr……..

Jag fick lägga hang drum på en av våra låtar. Lycka. Detta fantastiska instrument betydde så mycket för mig under mitt rehab-år. Tonerna fortplantar sig i kroppen när man spelar. Det blev som den röst jag inte hade under ett tag. Så glad att den fick vara med.

Dag 4 till 5 handlade det mest om mixning. Lyssna, lyssna, bestämma tagning, ändra klangrum, klippa bort överflöd, sänka, höja, förfina. Efter ett gäng timmar känns det som öronen ska trilla av! Vi körde på vår strategi fullt ut – det som skrivit låten har veto. Funkade bra. Vi gjorde vårt bonusspår – den 13e sången – och vi mixade klart allt lugnt och metodiskt.

Min hypertyreos satte stopp för skivinspelningen 2018 därför är det en stor seger för mig att vi ÄNTLIGEN fått till det och att det känns bra! Endera dagen tar jag på mig mina hörlurar och lyssnar igenom allt för det är ju fortfarande en del arbete kvar innan musiken blir publik.
Hoppas innerligt att du vill lyssna då!

Dela detta:

Scenisk kör kontra traditionell körsång

Jag har arbetat med körer och körsång på olika sätt i över 20 års tid. Har själv aldrig varit någon ”körräv”, sjöng aldrig i kör i min barndom. Men genom åren har min förälskelse i körfenomenet vuxit sig starkare och idag har jag svårt att tänka mig en tillvaro utan körsammanhang. För det uppstår något magiskt när många människor låter tillsammans. När alla sätter sitt fokus till samma sak. Jag jobbar nästan uteslutande med körundervisning på gehör, alltså utan noter. Jag förebildar och kören får härma. Det betyder oftast att inlärningsprocessen tar längre tid än med textblad och noter men det är ett lärande som fastnar. Ett lärande för livet i många fall. Kommunikationen med en kör som sjunger utan notblad i händerna är en helt annan. Det skapas en medvetenhet om ord, toner och vad sångens inneboende berättelse egentligen är.

Körterminen med min kör Karins Änglar i Gnesta har sett lite annorlunda ut mot tidigare. Vi har jobbat med en mer avskalad repertoar, inte haft några superfasta arrangemang och inte heller några givna stäm-grupper. Kören har fått i uppgift att ta ansvar i sångerna, lyssna sig till om stämfördelningen är jämn och framförallt söka kontakt med varann under sångerna. Samspel på hög nivå med andra ord. Vi har närmat oss att jobba mer sceniskt med enkla förflyttningar, korta undertexter, hitta in i samma känsla och ge uttryck. Läskigt, jobbigt, härligt, förlösande – många känslor har varit i omlopp hos kördeltagarna.

Igår bjöd vi in publik till vår terminsfinal på Elektron i Gnesta. Grundformationen för kören var en cirkel – såsom vi oftast sitter/står under våra repetitioner. Publiken nästintill omringade oss vilket gav en speciell miljö. Kören snäppte som vanligt upp sig flera steg och sjöng fantastiskt innerligt med stor glädje. Det är så fint när våra sånger blir lyssnade på, de får ett helt annat liv då.

Publikreaktionerna på vårt cirkelformade performance var av delade meningar. En del i publiken kände sig utestängda medan andra tyckte att det var en klockren upplevelse som gav maxad lyssning. Jag hade med mig redan innan konserten att en del skulle ha åsikter och det var lite det jag ville åt. Hos mig uppstår slentrian när jag genomför samma sak om och om igen och därför är jag nyfiken på att utveckla nya former att arrangera körkonserter på i Gnesta. Tyvärr är utbudet av lokaler väldigt begränsat så en får liksom anpassa sina utsvävningar efter vad som går att genomföra rent fysiskt i aktuellt utrymme. Det vi gjorde igår var absolut inte någon himlastormande, banbrytande nyhet men det var ett avbrott från den traditionella köruppställningen som de flesta väntar sig få när de går på körkonsert. Känner mig taggad på att utveckla vidare!

Dela detta:

Presentera, sorg och sälja mitt hjärta

Höstmorgon i Smedsta och spretigaste rubriken någonsin på denna blogg! Men den sammanfattar några av de ämnen jag arbetat med senaste tiden. Jag har betat av en kurs och två föreläsningar med några dagars mellanrum. Intensivt och stundtals känslomässigt ansträngande. Men oj vad glad jag är att jag gör detta, ger mig själv tid och utrymme att fylla på med kunskaper och få nya insikter.

Förra helgen var jag på en kursdag i Malmköping som Agneta Stolpe höll i. Agneta är en av mina stora förebilder, hon var min språngbräda in till de folkliga visorna. Jag träffade henne för första gången i början av 90-talet. Det var då jag fattade att folkmusiken har som en egen visgenre, de folkliga, traditionella sångerna. Agneta är en fena på att med enkla medel få andra människor att hitta sina klingande röster – i kropp, andning och uttryck. Mycket värdefullt att få en heldag med påfyllnad i ämnet röst och presentation, bli inspirerad och få ta del av hennes rika kunskaper. Nu känner jag mig taggad på att uppdatera och utveckla mina egna kurser.

Jag har också upplevt föreläsningen ”The Art of Selling your Heart – konsten att leva på det du älskar utan att kompromissa” med Linda Kowalski Nordfors. Temat att kunna veta sitt värde och ta betalt för sin kompetens, sina skapelser och idéer var intressant att få ta del av. Linda gick igenom en specifik säljprocess som, om man gör den personligt förankrad, kan bli till affärsmässig framgång. Passionsdriven ekonomi – att kunna leva ekonomiskt på sin passion. Jag har inte satt igång att prova modellen ännu men planerar göra det om några veckor.

Sist men inte minst har jag ägnat tid åt ämnet sorg. ”Skapa det liv du vill – dumpa bagaget” är en föreläsning med verktyg för livet. Anders Magnusson berättar sin historia och ger konkreta exempel på hur han jobbat med specifika verktyg för att komma vidare i livet. Och då har han levt tämligen hårt – en splittrad uppväxt, varit tungt kriminell och drogmissbrukare. Jag tror alla människor skulle vinna något på att höra denna föreläsning eftersom sorg är en del av livet. Sorg finns hos oss alla på olika sätt. Och ibland drabbar den överjävligt hårt. Hur tar man sig vidare då? Jag har alltid tänkt att det är bra att prata om sorgen, och det är det, bättre än att vara tyst i alla fall. Men att verkligen kunna lämna det där som gör ont bakom sig, hur gör man det? Minnen kommer alltid finnas kvar men själva ältandet av det som skaver, gör ont, är som en tagg i hjärtat, hur släpper man det? Hos mig finns det sådant som bubblar upp då och då. Och nu har jag några konkreta sätt att pröva på, testa om det går att bli av med skavet.

Några saker som kom upp under föreläsningen, som fastnade hos mig, var detta med att i Sverige är det mer accepterat att vara full och onykter än att visa sorg öppet och gråta. Lätta på trycket. Man ska vara stark inför andra och inte visa sig svag. Den kulturen är så stark. Trösten hos barn kan vara en glass, när de blir ungdomar kanske alkohol kommer in i bilden och i vuxen ålder är det en livskris som dämpas med antidepressiva. Och så rullar det på. Livskunskapen som förtäljer hur man kan agera i kriser och sorg är nästintill obefintlig.

Jag tycker detta är så intressant, önskar lära mig mera. Det händer ofta att människor jag undervisar rörs till tårar, för att det bubblar upp saker inombords som vill komma ut och för att klanger och vibrationer som uppstår sätter igång processer i kroppen. Det kan låta flummig men det uppstår ibland när man jobbar på djupet med sin röst. Och då vill jag kunna stå där, trygg, stark, fri och vara ett stöd. Inte bli uppslukad av känslor själv – som jag ofta upplever att jag blir. Min HSP (högkänslighet) ser jag som en styrka i många fall men här har jag något riktigt stort ta tag om och jobba med.

Hoppas att du har det fint i hösten! Nu börjar naturen klä av sig naken, lägger kläderna på marken.
Jag ser fram emot första snön!

Dela detta:

Blicka utåt, blicka inåt

Det är lätt bli fångad av naturen nu. Frostiga mornar där solen bryter genom dimman och spelar över trädens vackra färgskiftningar. Jag gillar alla årstider men detta är något speciellt. Hösten berör mig extra mycket.

Just nu är jag inne i perioden av kulningskurser, har kommit halvvägs. Helgen som var tillbringade jag i Uppsala med ett härligt gäng kvinnor i blandade åldrar. Vi kulade, ropade och sjöng i Håga naturreservat. Mest för oss själva men det slank förbi en och annan joggare, hundar, rätt många hästar, cyklister etc. Reaktionerna är blandade när det plötsligt står en samling människor och ropar i grupp! 🙂 Suget efter att lära sig kulning i Uppsala verkar stort så förhoppningsvis gör Studieförbundet Bilda en till kurs med mig under våren 2020.

Har bokat in mig på flera kurser och föreläsningar som jag ska delta i under hösten. Känner att jag behöver fylla på med nya insikter och verktyg. Livet är föränderligt och jag vill förstå och vara med. I mitt yrke är jag ofta väldigt utåtriktad och under många år har min tid att blicka inåt varit nästintill obefintlig. Jag har inte prioriterat det alls utan haft fullt fokus på att förmedla utåt. Under hösten försöker jag på att få någon slags balans i detta, det ingår i min rehabplan som jag själv satt ihop. Ämnena som kurserna och föreläsningarna berör är yoga, scenisk beredskap, bearbetning av trauma och hur man som konstnär försörjer sig på sin passion. Jag kommer vara som en ny människa när julen stundar! Eller nej. Det vill jag inte. Jag vill vara den jag är. I en bättre version.

Jag hoppas du har det bra i den vackra hösten. Om du inte anmält dig till mitt nyhetsbrev ännu får du gärna göra det. I stundande utskick (det första någonsin, förlåt alla ni som väntat och längtat!) kommer jag dela med mig av några riktigt bra grejer. Det handlar om något vi alla har… Tips tips!
Du anmäler dig till mitt nyhetsbrev här >> (scrolla ner en liten bit…)
Tjing!

Dela detta:

En gästbok!

Idag, när jag var ute och fotograferade, dök det upp en himla fiffig idé. Jag ska skaffa en gästbok! Kanske får den heta något annat än gästbok om jag kommer på något smart. Den ska hursomhelst få följa med på de kurser jag håller i och mina kursdeltagare ska få skriva i den. Reflektioner över det vi gör, vad de lär sig, om något känns jobbigt, i fall de upptäckt något nytt i sina röster etc. Ibland skickar jag ut några frågor per e-post som jag ber deltagarna svara på efter genomförda kurser men det ger inte samma direkthet. Jag tror benhårt på denna idé! Ska testa redan vid kulningskursen i Uppsala den 22 september. Oooo så spännande! Jag tänker mig att boken kommer bli en riktig skatt fylld med upplevelser och minnen med kulning som gemensam nämnare.

Hade tänkte fota mer än jag faktiskt gjorde idag. Det blåste så mycket att jag inte vågade låta stativet stå själv och svaja. Jag bor i ett riktigt blåshål. Vindarna får lätt fart här och när höst- och senare snöstormarna drar fram tror jag ibland att huset ska åka med. Njuter av att dagsljuset fortfarande är med oss. Snart krymper timmarna man kan fota i naturligt ljus ihop och blir väldans få. Så en får passa på. Där har ni dagens rim, varsågoda.

När jag hämtade min son i skolan idag kunde jag inte låta bli att föreviga detta träd som börjar anta sin höstkostym. Kanske ska ha det som grej närmaste veckorna? Ta en bild på detta träd när jag är vid Frejaskolan? Kanske kan bli något flott av det.
Tjing!

Dela detta:

En bild i timmen

Idag har jag fotat en bild i timmen. Eller nästan. Har hattat runt lite så timmes-larmet kickade igång lite olämpligt vid några tillfällen. Hursomhelst – här kommer min arbetsdag i bilder!

Eftersom jag drog igång höstens körrepetitioner igår kväll och jag jobbade sent så hade jag schemalagt lite ”göra vad som faller mig in”-tid på morgonen. När mina kids dragit iväg till skolan tömde jag vid 8-snåret ut innehållet i en väska som hängt med under hela sommaren. Det mest spännande däri var en lyckokake-lapp. ”Håll dig till den väg som är förutbestämd”. Rätt fint ändå. Och passar mig bra. Jag vacklar ibland men känner ändå att jag hamnat rätt i livet. Den lappen spar jag för att kunna plocka fram när tvivlet sätter till. Skrotade runt lite, läste Sörmlands Nyheter och kände att en kaffekopp till, det vill jag ha.

Tog med mig en kaffet ut och tänkte att det blir fint att inmundiga den på trappen till min studio. Men där var hur varmt som helst trots att klockan bara var 09. Så jag sökte skuggan och tittade på vår gröna djungel.

Klockan var 10 var jag i full gång med att administrera – svarade på e-post som kommit in, kollade igenom Irmelins nya hemsida som är på gång, fixade lite uppdateringar på min webb och ringde några telefonsamtal. Sen sjöng jag ett gäng sånger som jag eventuellt kommer arrangera för kör, får se vad som växer fram.

Drack bara kaffe till frukost därav tidig lunch vid 11. Vi badar i tomater just nu så det fick det bli. Bland annat.
När klockan slog 12 duschades det. Svalt. Hjälpte inte allt i dagens hetta. Censur på denna händelse. Så bjussig är jag inte! 🙂

Sen var det dags att ratta bilen. Gött att dra på AC:n och få en stunds svalka. Lyssnade på pod – har hittat en ny, spännande. Nyfiken på mindre heter den. Väldigt intressant tycker jag. Tips tips, varsågod.

Jag styrde till möte med VisaFolk i Klockargården som ligger precis vid Dunkers kyrka, Flens kommun. VisaFolk är en paraplyorganisation jag bildade under 2014 som vänder sig till arrangörer i Sörmland som jobbar med folkmusik och visor. Med på mötet idag var Marie Anstadius från Oxelösund och Simon Stålspets som är stolt ägare till Klockargården. Vi pratade bland annat om kommande arrangemang, bidragsansökningar och hur vi kan nätverka mer aktivt än vi gör idag. Ett bra och kreativt möte! Så vackert i Dunker så jag bjussar på några bonusbilder.

Klockargården i all sin härlighet! Supermysigt på insidan. Idag njöt vi dock skuggan på utsidan under vårt möte.

Här är dom – Marie Anstadius och Simon Stålspets! Marie jobbar med kultur i Oxelösunds kommun och är verkligen en fena på att få saker att hända. Under VisaFolk-flagg arrangerar hon konserter vid Fåfängan i Nyköping. Och Simon, som jag också spelar en del ihop med, han driver Dunkers Hornblåsare.

Sämre mötesutsikt kan en ju ha. Jag ska tillbaka till Dunker redan 7 september. Kommer hålla en en-timmes workshop i kulning och sedan medverka på en konsert i Dunkers kyrka. Allt infaller under Dunkersdagen. Det händer massa spännande grejer hela dagen, jag ser mycket fram emot traktorbaletten! <3

Nu är jag hemma i Smedsta igen och här rullar åskan över skogen. Så förfärligt härligt! Känner hur energin återvänder till mig. Temperaturen har fallit många grader och snart kommer regnet. Avslutar dagen med ett motiv som redan varit med men där solens strålar har fått ge vika för åskmoln och regntung sky.

Dela detta:

Kurs i röstyoga

Nu är jag här igen! Huserar i lilla stugan i Västbjörka, Rättvik. Jag och min son bor här själva några dagar innan resten av familjen ansluter sig. Idag påbörjade jag en kurs i röstyoga som Britta Röjås håller i under Musik vid Siljan-veckan som pågår just nu. Jag har längtat efter att få arbeta utan krav på prestation med min röst och idag har jag gjort det hela dagen. Nästan. Fick såklart påminna mig själv att släppa taget flera gånger. Har fått lära mig fantastiska andningsövningar som jag absolut kommer fortsätta jobba med. Och också dela med mig av såklart! Träffar du på mig under sång- eller kulningskurs kommer du antagligen råka ut för dem på ett eller annat sätt… 🙂

En sådan lisa för själen att vistas i detta hus. Min son tycker att det är precis lika härligt som jag att vara här. Och han har mormor och morfar nästgårds så när jag är borta på kursen har han celebert sällskap. Och jag blir bjuden på middag. Bara en sån sak, vilken lyx! När kursen drog igång idag var det enda jag kunde tänka på hur lyxigt det kändes. Där satt jag på min yogamatta och blev instruerad om hur jag skulle andas, fokusera inåt och hitta avspänning.
Top noch lyx!

Nu är jag väldigt trött men glad. Jag känner en skön närvaro i nuet, utanför fönstret trillar det ner regndroppar och i fjärran mullrar åskan. Ser så mycket fram emot morgondagen! En till lyxig dag. På onsdag drar jag igång den kulningskurs jag håller i. Också en form av lyx även om min pedagoghjärna behöver kickas igång. Sommar, kurser, bo i stugan med mitt lilla troll.
Vilken rikedom jag har. <3

Dela detta:

Dagar i Västbjörka

För en månad sedan var jag i Rättvik och gjorde en konsert med min vokalgrupp Irmelin. Nu är jag tillbaka i Rättvik, eller närmare bestämt Västbjörka igen, denna gången lite mer ledig och jag har min familj med mig. Vi kände att det var läge för några dagars avbrott från vardagen och speciellt jag kände en längtan efter att få bo i stugan jag tillbringade mycket tid i som liten. Till min stora glädje gillar mina barn och min man att vara här också. Det är verkligen en speciell känsla i detta hus. Barnen njuter av att vara lediga, de har mormor och morfar nästgårds, kusiner och kompisar, cyklar och perfekta cykelvägar att fara fram på. Jag kan arbeta med det jag behöver och min man har flextid att plocka ut. Vi har det rätt soft med andra ord.

Tidigare idag var vi vid dammen som ligger några kilometer bort från vår stuga. Jag fotade och filmade. Lurade på att göra en kulningsfilm men det var för mycket störande ljud från dammens vattenkraftverk. Brusandet är inte så starkt men tillräckligt för att störa mina rop. Så det blir till att leta upp ett annat ställe för att filma under morgondagen. Fotade gjorde jag dock, både vid badplatsen och i skogen. Sån nostalgi för mig att hänga runt i mina gamla hoods. Så många minnen dyker upp. Det är fint att se mina egna barn ramla in på stigarna jag själv trampade.

Ljuset som faller på bänken i bilden ovan – visst är det något magiskt med det? Det är när jag fångar ögonblicksbilder som denna jag känner att jag vill vidareutveckla mitt fotograferande. Det är så fantastiskt att förmedla genom bilder. Och musik. Och dessa i kombination. YES! Så häftigt.

Om du är nyfiken på att se mer från mina dagar i Rättvik kan du följa mig på Instagram och kolla mina stories där jag delar både bilder och små filmer. Nu ska jag strax bege mig till grannbyn Vikarbyn för att bli bjuden på födelsedagsmiddag. Jag firade fyrtioett år i tisdags och det firas kungligt i flera dagar. Bistro Apan slår upp sina portar och jag sammanstrålar med mina dödspolare Petra och Emma – och de fyller också år i maj så det handlar alltså om ett trippel 41-års-kalas! Hörde jag skål?

Etikett: kreativitet

Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.

Tidig morgon

Repertoarval – kulning

Repertoarval – folklig sång – vallvisa

Repertoarval – folklig sång – koral och trallad polska

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Kontakt & Bokning