Tag: fotografering

 

Karin Ericsson Back

Corona all over. Vi kommer inte undan. Men jag orkar inte prata mer om Corona nu. Jag vill prata ärr, fotografering och attityd. Vad jag har gjort och gör för att lyfta mig själv och känna kroppspositivsm.
1 april har passerat och jag har nu tagit mig ännu ett år längre bort från bilkraschen som drog igång giftstruman i min kropp och ledde till operationer, stämbandsförlamning och en utdragen rehabprocess. Nu lever jag med min hypotyreos och känner mig tacksam över livet och har större handlingskraft än någonsin tidigare.

ärr efter sköldkörteloperation

”Det är coolt med ärr” sa en vän till mig. Och jag håller med. Det är det. Men det har tagit tid för mig att vänja mig vid mitt nya utseende, speciellt eftersom ärret är av den sort att det nästan alltid syns. Mitt över halsen, som en liten mask. Operationer har gjort att min hals och haka har en annan form än tidigare. Alla i min omvärld har förminskat betydelsen av mitt ärr – såklart av omtanke och kärlek – men det har inte hjälpt mig. Ärret är en del av mig nu och jag vill inte förminska mig själv. I mitt fall har det tagit nästan två år att lära känna mitt nya jag. Efterlyste i mitt första blogginlägg, när jag tog upp bloggandet igen förra året, förslag på mirakelkur att använda på mitt ärr. Jag fick tag på mirakelkuren. Men inte i form av en salva eller gel. Nej. Min kur har varit kameran. Och det var ingen som föreslog någon kamera-kur utan den bara hände av sig själv. Visst har ärret bleknat över tid. Men jag är ju en rödlätt tös med hud som lätt blir irriterad. Ibland tycker jag att det ser ut som att min hals brinner.

Jag har alltid varit intresserad av foto. Uttrycket ”en bra bild säger mer än tusen ord” är super-duper-sann om du frågar mig. När en bra bild hamnar i mitt blickfång och jag sugs in i den stannar tiden en stund. Vill titta länge. Jag tycker om att fotografera andra människor och egentligen allt som har med natur att göra. Men det var först för ett år sedan som jag kom på att jag faktiskt kan fota mig själv och att det är himla kul. Utvecklande att se mig själv i olika vinklar och fatta att den bild jag har av mig själv inte är den bild alla andra har av mig. Min bild är den jag ser i spegeln när jag tittar på mig själv. Och den är ju på sitt sätt helt sann. Men det finns hur många andra vinklar som helst som andra människor tittar på mig ifrån varje dag. Mina barn, som är kortare än mig, ser mig på ett sätt. Min man är 20 centimeter längre än mig och ser mig på ett annat. Alla sätt att se på mig är lika sanna. Och jag är i mitt rätta jag hela tiden.

Karin Ericsson Back

Känner mig så mycket friare i min kropp sen jag kom till denna insikt. Varför blunda för verkligheten? Varför dissa många bilder som någon annan tar på mig för att jag ”inte ser ut så egentligen”? Att bli fotograferad har varit en del av mitt frilansliv i över 20 år. Många gånger har jag känt mig obekväm och lagt över allt jobbigt på fotografen. Vid vissa tillfällen har fotografen också varit rätt usel men absolut inte alltid. Det viktigaste vid ett fototillfälle är min attityd. Den är avgörande för hur fotot kommer bli. Om jag sen har en dålig dag då kan en bra fotograf gå in och vända det hela till att ändå bli rätt bra. Men om en tydlig ovilja och osäkerhet finns i min kropp då blir fotosituationen svårjobbad.

ärr efter sköldkörteloperation

Hur känner du inför att bli fotograferad? Och än mer intressant – hur tittar du på foton av dig själv?
 Alla foton i detta inlägg är tagna av Knut Capra Pedersen. En fotograf jag varmt kan rekommendera.

Dela detta:

Befinner mig i Dalarna. Mina kids har höstlov och vi bor i Västbjörka i fina stugan. Kombinerar jobb med familjehäng. Idag har vi hälsat på min mormor. Hon bor på ett äldreboende och blev väldigt glad när vi dök upp. Kaffe och te med fin-doppa och redogörelse om skolgång, arbete och hälsa. Det händer så mycket bra saker där hon bor, musikunderhållning och andra aktiviteter. En varm, omhändertagande miljö. Jag har upplevt många äldreboenden under turnéer i Sörmland som känns så mycket gråare i jämförelse. Så fint att veta att mormor har det bra, trots att hon själv inte riktigt kan greppa det.

Kvinna på bänk

På eftermiddagen tillbringade jag ett gäng timmar i sällskap med min kamera. Sista oktober och en helt fantastisk dag! Solens strålar värmde och skapade magi. Isen hade lagt sig i den lilla å-viken men jag satt i solen med en termosmugg benbuljong och njöt en stund. Hade med mig en massa varma kläder som fick vila sig på bänken. Hade faktiskt med mig baddräkten också, för jag är sugen på att prova ett riktigt hardcore kallbad. Men hade behövt en yxa eller annat tillhygge för att ta mig igenom isen. Så det får bli en annan gång!

Karin Ericsson Back

Här badar vi om somrarna! Svalt, rinnande å-vatten. Har fina minnen från min barndom, min ungdom, när mina barn var yttepyttesmå och från senaste tiden också. En gång (inte det bästa minnet dock) fick jag ett insektsbett (troligen en broms) över ena ögat så det totalt svällde igen, såg absolut ingenting. Genomförde en konsert samma kväll. Annorlunda upplevelse, svårt att få kontakt med både medmusikanter och publik när man är ovan att vara enögd…

Karin Ericsson Back

Nu ser jag fram emot en smashing novembermånad! Den blir vad vi gör den till. Mörker och kyla innebär varma tröjor, vantar och tända ljus. Elda i kaminen. Koka pumpasoppa och tulla på glöggen. Jag kommer göra ett annorlunda framträdande med min kör i Gnesta i mitten av november tillsammans med Eva Mutvei som kommer agera konferencier. Så himla spännande!
Jag ska också repa med min vokaltrio Irmelin inför kommande skivinspelning. Kommer gå en kurs till i röstyoga och påbörja årets samarbete med Gnestarevyn. Och i slutet av november åker jag på en Europaturné med Irmelin. Så min november är bäddad och klar. Hur ser november ut för dig? Hur tar du dig an mörkret och kylan? Har du något spännande att se fram emot?
Nu ska jag fixa klart middagen och så hoppas jag att mina Halloween-firande bus eller godis-barn är på ingång.
Tjing!

Dela detta:

Vackert landskap

Idag, när jag var ute och fotograferade, dök det upp en himla fiffig idé. Jag ska skaffa en gästbok! Kanske får den heta något annat än gästbok om jag kommer på något smart. Den ska hursomhelst få följa med på de kurser jag håller i och mina kursdeltagare ska få skriva i den. Reflektioner över det vi gör, vad de lär sig, om något känns jobbigt, i fall de upptäckt något nytt i sina röster etc. Ibland skickar jag ut några frågor per e-post som jag ber deltagarna svara på efter genomförda kurser men det ger inte samma direkthet. Jag tror benhårt på denna idé! Ska testa redan vid kulningskursen i Uppsala den 22 september. Oooo så spännande! Jag tänker mig att boken kommer bli en riktig skatt fylld med upplevelser och minnen med kulning som gemensam nämnare.

Glad kvinna med flätor

Hade tänkte fota mer än jag faktiskt gjorde idag. Det blåste så mycket att jag inte vågade låta stativet stå själv och svaja. Jag bor i ett riktigt blåshål. Vindarna får lätt fart här och när höst- och senare snöstormarna drar fram tror jag ibland att huset ska åka med. Njuter av att dagsljuset fortfarande är med oss. Snart krymper timmarna man kan fota i naturligt ljus ihop och blir väldans . Så en får passa . Där har ni dagens rim, varsågoda.

Träd med gula höstlöv

När jag hämtade min son i skolan idag kunde jag inte låta bli att föreviga detta träd som börjar anta sin höstkostym. Kanske ska ha det som grej närmaste veckorna? Ta en bild på detta träd när jag är vid Frejaskolan? Kanske kan bli något flott av det.
Tjing!

Dela detta:

Idag har jag fotat en bild i timmen. Eller nästan. Har hattat runt lite så timmes-larmet kickade igång lite olämpligt vid några tillfällen. Hursomhelst – här kommer min arbetsdag i bilder!

Innehåll i väska

Eftersom jag drog igång höstens körrepetitioner igår kväll och jag jobbade sent så hade jag schemalagt lite ”göra vad som faller mig in”-tid på morgonen. När mina kids dragit iväg till skolan tömde jag vid 8-snåret ut innehållet i en väska som hängt med under hela sommaren. Det mest spännande däri var en lyckokake-lapp. ”Håll dig till den väg som är förutbestämd”. Rätt fint ändå. Och passar mig bra. Jag vacklar ibland men känner ändå att jag hamnat rätt i livet. Den lappen spar jag för att kunna plocka fram när tvivlet sätter till. Skrotade runt lite, läste Sörmlands Nyheter och kände att en kaffekopp till, det vill jag ha.

Grönskande utsikt

Tog med mig en kaffet ut och tänkte att det blir fint att inmundiga den på trappen till min studio. Men där var hur varmt som helst trots att klockan bara var 09. Så jag sökte skuggan och tittade på vår gröna djungel.

Macbook Air

Klockan var 10 var jag i full gång med att administrera – svarade på e-post som kommit in, kollade igenom Irmelins nya hemsida som är på gång, fixade lite uppdateringar på min webb och ringde några telefonsamtal. Sen sjöng jag ett gäng sånger som jag eventuellt kommer arrangera för kör, får se vad som växer fram.

Tomater

Drack bara kaffe till frukost därav tidig lunch vid 11. Vi badar i tomater just nu så det fick det bli. Bland annat.
När klockan slog 12 duschades det. Svalt. Hjälpte inte allt i dagens hetta. Censur på denna händelse. Så bjussig är jag inte! 🙂

Bakom ratten

Sen var det dags att ratta bilen. Gött att dra på AC:n och få en stunds svalka. Lyssnade på pod – har hittat en ny, spännande. Nyfiken på mindre heter den. Väldigt intressant tycker jag. Tips tips, varsågod.

Dunker kyrka, vägskylt

Jag styrde till möte med VisaFolk i Klockargården som ligger precis vid Dunkers kyrka, Flens kommun. VisaFolk är en paraplyorganisation jag bildade under 2014 som vänder sig till arrangörer i Sörmland som jobbar med folkmusik och visor. Med på mötet idag var Marie Anstadius från Oxelösund och Simon Stålspets som är stolt ägare till Klockargården. Vi pratade bland annat om kommande arrangemang, bidragsansökningar och hur vi kan nätverka mer aktivt än vi gör idag. Ett bra och kreativt möte! Så vackert i Dunker så jag bjussar på några bonusbilder.

Klockargården i Dunker

Klockargården i all sin härlighet! Supermysigt på insidan. Idag njöt vi dock skuggan på utsidan under vårt möte.

Här är dom – Marie Anstadius och Simon Stålspets! Marie jobbar med kultur i Oxelösunds kommun och är verkligen en fena på att få saker att hända. Under VisaFolk-flagg arrangerar hon konserter vid Fåfängan i Nyköping. Och Simon, som jag också spelar en del ihop med, han driver Dunkers Hornblåsare.

Vacker utsikt över åker

Sämre mötesutsikt kan en ju ha. Jag ska tillbaka till Dunker redan 7 september. Kommer hålla en en-timmes workshop i kulning och sedan medverka på en konsert i Dunkers kyrka. Allt infaller under Dunkersdagen. Det händer massa spännande grejer hela dagen, jag ser mycket fram emot traktorbaletten! <3

Nu är jag hemma i Smedsta igen och här rullar åskan över skogen. Så förfärligt härligt! Känner hur energin återvänder till mig. Temperaturen har fallit många grader och snart kommer regnet. Avslutar dagen med ett motiv som redan varit med men där solens strålar har fått ge vika för åskmoln och regntung sky.

Dela detta:

Vacker vy

Vid 9-snåret drack jag en kopp kaffe och blickade ut över denna vy. Skön, sval luft. Jag tog mig lite sovmorgon eftersom jag var vaken rätt sent och stökade runt. Strax innan 10 försvann min dotter hemifrån för att fara med bussen till sitt sommarjobb.

Pojke äter frukost

Här är klockan runt 10 och Hilding, som spanat in sommarlovsmorgon på TV, dukar upp sin frukost utomhus. Han fixar iordning jobbhörna till mig också och jag gör honom sällskap och sörplar i mig dagens andra kopp kaffe. Sämre kan en ha det!

Kreativ studio

11-ish befinner jag mig här, i min studio. Går igenom material jag ska göra på lördag då jag dubbelgigar – först konsert tillsammans med Simon Stålspets vid Björnlunda hembygdsgård, Gnesta. Sen drar jag snabbt vidare till Stockholm och Bergshamra för att möta upp mina kollegor i Irmelin och sjunga på Sjöstugans 20-årsjubileum!

Glada människor

Här är klockan 12, det är dags för lunch. Jag och Hilding är superglada att få säga grattis till min svägerska tillika Hildings faster som fyller år idag. Hurra en gång till för dig Anna!

Pojke cyklar

När klockan slagit 13 är lunchen bortstädad och vi bestämmer oss för att ta en cykelpromenad. Han cyklar och jag går. Så har vi gjort i många år nu. Vår fina grusväg. Just nu i tvättbrädestil eftersom det är så torrt. På vintern yr snön snabbt igen här. Under hösten kan det vara så kletigt att en knappt kan ta sig fram. Den tar sig många skepnader, grusvägen.

Blomma

Här kommer en bonusbild, för att denna boll var så läcker och stor! Hilding var sugen på att blåsa den men jag stoppade honom.

Kvinna vid dator

Efter cykelpromenaden var klockan nästan 14 och jag intog jobbgrottan, svarade på e-post och ringde några telefonsamtal.

Mugg med kaffe

Dags för 15-fika! En kopp kaffe utomhus. Inget solsken men väldigt ljust ändå. Jag och Hilding läste lite KP (Kamratposten) medan vi sörplade kaffe och te. Min bonussvärmor kom över och kollade läget.

Bokföringspärmar

Klockan 16.oo var jag djupt begraven i bokföring. På torsdag ska jag göra första lämningen för detta år till min redovisningsbyrå och då gäller det att kvitton, fakturor och annat jox är med. Och glädjande nog hann jag klart! Hurra!

syskonkärlek

Vid 17-snåret började jag fundera på middagsmaten. Kom snabbt fram till att jag och kidsen var värda sushi p.g.a kirrad bokföring (jag), städning av rum (Hilding) och två dagars sommarjobbande (Iris). Och så här glada blev dem, syskonen Ericsson, när de mötte varann i människobyn!

Gnesta sushi wok
Bonusbild – för detta ställe, Gnesta sushi & wok, levererar alltid sushi på hög nivå!

Vacker naturskön vyIntagandet av sushi och därpå lite handling gjorde att kl. 18-bilden uteblev. Vid 19-snåret var jag ute i trädgården och lurade på om jag behövde vattna våra grödor lite. Men sen började det droppa från himlen och då tänkte jag att naturen får ta hand om sig själv.

Karin Ericsson Back

Vid åtta sa jag tack och hej till trädgården, plockade in dynorna från utemöblerna och reglade fönster och dörr. Och då öppnade sig himlen ännu mer och nu hoppas jag att det får regna på en stund.

Det var min tisdag det! Imorgon är det onsdag och då ska jag sjunga större delen av dagen har jag tänkt. Förbereda fler av sommaren kurser och konserter. Tjing!

Dela detta:

Långsjön i Gnesta

Idag var jag iväg och lunch-badade med min son. Långsjöns vatten har kommit upp i en bra temperatur, badade i 15-20 min och det var skönt! Då var jag i och för sig extremt uppvärmd eftersom jag varit och tränat innan. En perfekt temperatur, både svalkande och behaglig.

Nya rutiner formas när sommarlovet har dragit igång för mina barn. Jag kickar igång arbetet tidigt på morgonen för att sedan vara mestadels ledig på dagen. Och så gör jag ett kvällspass på några timmar när min make kommit hem och rattar runt familjebestyr. Har inte riktigt kommit in i detta. Jag gillar ju att arbeta superfokuserat och sen vara ledig. Nu är det lite som att jobbhjärnan småglöder under dagen för att sedan ta eld igen under kvällen. Ja, ja. Jag jobbar hursomhelst mindre och det är bra. Går ner i varv tills de riktigt lediga veckorna infinner sig. Det är väl så en ska göra? Vi säger det!

Karin Ericsson Back

Det är så underbart roligt att fota just nu! Ljuset. Så mycket älsk på ljuset! Bilden ovan är tagen runt 21-snåret. Så härligt att ha solen med sig som lekkamrat. Minns för några månader sedan när jag verkligen jagade ljuset. Nu finns det i överflöd!

Jag är så sugen på att skaffa en kamera och utveckla mitt fotograferande. Min plan är att göra det innan sommaren tar ända. Allra bäst vore om kameran fick hänga med på semestern i slutet av juli. Då skulle jag kunna provfota på kul, helt utan prestationskrav. Bara ha en låg ambitionsnivå. 🙂 Kastar mig in i kameradjungeln för att försöka bestämma vad det är för typ av kamera jag behöver. Har enkla baskunskaper i fotografering och gillar att experimentera. Om du sitter inne med några tips – berätta gärna för mig!

Dela detta:

röd stuga med vita knutar

För en månad sedan var jag i Rättvik och gjorde en konsert med min vokalgrupp Irmelin. Nu är jag tillbaka i Rättvik, eller närmare bestämt Västbjörka igen, denna gången lite mer ledig och jag har min familj med mig. Vi kände att det var läge för några dagars avbrott från vardagen och speciellt jag kände en längtan efter att få bo i stugan jag tillbringade mycket tid i som liten. Till min stora glädje gillar mina barn och min man att vara här också. Det är verkligen en speciell känsla i detta hus. Barnen njuter av att vara lediga, de har mormor och morfar nästgårds, kusiner och kompisar, cyklar och perfekta cykelvägar att fara fram på. Jag kan arbeta med det jag behöver och min man har flextid att plocka ut. Vi har det rätt soft med andra ord.

Två barn vid vatten

Tidigare idag var vi vid dammen som ligger några kilometer bort från vår stuga. Jag fotade och filmade. Lurade på att göra en kulningsfilm men det var för mycket störande ljud från dammens vattenkraftverk. Brusandet är inte så starkt men tillräckligt för att störa mina rop. Så det blir till att leta upp ett annat ställe för att filma under morgondagen. Fotade gjorde jag dock, både vid badplatsen och i skogen. Sån nostalgi för mig att hänga runt i mina gamla hoods. Så många minnen dyker upp. Det är fint att se mina egna barn ramla in på stigarna jag själv trampade.

Karin Ericsson Back

Ljuset som faller på bänken i bilden ovan – visst är det något magiskt med det? Det är när jag fångar ögonblicksbilder som denna jag känner att jag vill vidareutveckla mitt fotograferande. Det är så fantastiskt att förmedla genom bilder. Och musik. Och dessa i kombination. YES! Så häftigt.

Om du är nyfiken på att se mer från mina dagar i Rättvik kan du följa mig på Instagram och kolla mina stories där jag delar både bilder och små filmer. Nu ska jag strax bege mig till grannbyn Vikarbyn för att bli bjuden på födelsedagsmiddag. Jag firade fyrtioett år i tisdags och det firas kungligt i flera dagar. Bistro Apan slår upp sina portar och jag sammanstrålar med mina dödspolare Petra och Emma – och de fyller också år i maj så det handlar alltså om ett trippel 41-års-kalas! Hörde jag skål?

Karin Ericsson Back

Dela detta:

Foto mobilkamera
Foto: Knut Capra Pedersen

Förra fredagen hade jag två timmars fotosession med Knut Capra Pedersen. Han är fotograf och bor i Gnesta. Jag gillar att anlita personer i mitt närområde. Det känns tryggt. Man kan få personliga referenser från människor runt ikring och resultatet av samarbetet känns oftast mer hjärtligt. Och fotografering handlar ju väldigt mycket om samarbete. Jisses vilka skumma fotograftyper jag mött genom åren…

fotograf

Knut är dock allt annat än skum! Tydlig, engagerad och kreativ i stunden. Bra egenskaper för vem som helst men speciellt hos en fotograf. Vi flyttade fram tidpunkten för fotograferingen några dagar vilket visade sig vara ett smart drag. Ursprungsdagen onsdag bjöd snöglopp och på-nollan-väder, hua. Vi hamnade istället i väderleken växlande monlighet, +8-10 grader och lite svaga vindpustar. Jag fixade hela sessionen utan att behöva dra på mig tjockjackan en endaste gång, frös inte det minsta. Ull-underställ is da shit.
Vi förflyttade oss runt i Smedsta och testade olika bakgrunder och poser. Jag har samarbetat med flera fotografer här hemma förut och har mina älsklingsplatser. Det känns så fint. Jag arbetar mycket hemifrån och önskar att jag kan göra det ännu mer i framtiden. Så vad passar då bättre?

Karin Ericsson Back
Foto: Knut Capra Pedersen

En liten sneakpeak på bild från dagen. 9 maj är det tänkt att min nya webbsida ska lanseras, skräckblandad förtjusning inför det. Jag jobbar just nu med att skriva nya texter. Involverar och trakasserar min familj och närmaste vännerna med frågor om typsnitt, färger, tekniska funktioner, användarvänlighet, uttryck, intryck, avtryck. Men. Det är så värt. Jag behöver och vill lägga ner min själ i detta för att min personlighet ska poppa fram. Försöker släppa tanken på att allt ska vara perfekt i ordning. Istället tänker jag att det är mitt skal jag bygger nu. Fyllningen kommer allt eftersom. Vill att min webb ska bli en levande digital plats att återvända till, upptäcka nya saker. Funderar på hur jag ska fira lanseringen den 9 maj – kanske med nån slags livesändning? Eller så är jag plakat efter att grejat järnet med att få det hela klart… 🙂

påskhare

Nu är påsken igång, familjen är ledig och alla är friska. Väldigt fina påskharar har flyttat in hos mig och jag har ett spännande sånguppdrag om några dagar. En får kosta på sig att njuta lite. Vända nästippen mot solen en stund. Ta en extra kopp kaffe.
Tjing!

Dela detta: