Kategori: Frilanslivet

Kulning i vintervila

Rubriken är inte helt sann för det är häftigt att kula mitt i vintern också. En snötäckt skog ger ett väldigt speciellt uterum. Röstens ljud dämpas och ett ställe som vanligtvis är ens favoritplats att kula på låter helt annorlunda. Men till viss del går kulningen in i vintervila, den får inte vara med lika intensivt som under vår, sommar och höst. En drar i sig för mycket kalluft!

Nu har jag gjort min sista kulningskurs för detta år, känns så fint. Vilka fantastiska människor jag träffat och vilka upptäckter vi har gjort tillsammans! Tack till alla er som deltagit. Vetskapen om att det kommer en fortsättning till våren 2020 gör mig innerligt glad. Jag har fått förfrågningar från flera olika ställen om att komma och göra kurser så mycket av min tid just nu går åt till att försöka schemalägga, boka och slipa på kursbeskrivningar. Hoppas på att kunna släppa datum inom snar framtid. Ruvar du på en idé om kurs – hör mer än gärna av dig.

Vill också säga ett stort tack till alla er som registrerat er för att prenumerera på mitt nyhetsbrev. Har mottagit fin respons, roligt att så många hör av sig med tankar och frågor! Jag gillar ju att prata om röst, sång och utveckling åt olika håll och jag gör det gärna i skriven form. Känner mig taggad på att börja författa nästa brev som kommer ut i mitten av november. Om du inte anmält dig ännu så gör du det här >>

Hoppas att du har det fint i hösten. Tjing!

Dela detta:

Blicka utåt, blicka inåt

Det är lätt bli fångad av naturen nu. Frostiga mornar där solen bryter genom dimman och spelar över trädens vackra färgskiftningar. Jag gillar alla årstider men detta är något speciellt. Hösten berör mig extra mycket.

Just nu är jag inne i perioden av kulningskurser, har kommit halvvägs. Helgen som var tillbringade jag i Uppsala med ett härligt gäng kvinnor i blandade åldrar. Vi kulade, ropade och sjöng i Håga naturreservat. Mest för oss själva men det slank förbi en och annan joggare, hundar, rätt många hästar, cyklister etc. Reaktionerna är blandade när det plötsligt står en samling människor och ropar i grupp! 🙂 Suget efter att lära sig kulning i Uppsala verkar stort så förhoppningsvis gör Studieförbundet Bilda en till kurs med mig under våren 2020.

Har bokat in mig på flera kurser och föreläsningar som jag ska delta i under hösten. Känner att jag behöver fylla på med nya insikter och verktyg. Livet är föränderligt och jag vill förstå och vara med. I mitt yrke är jag ofta väldigt utåtriktad och under många år har min tid att blicka inåt varit nästintill obefintlig. Jag har inte prioriterat det alls utan haft fullt fokus på att förmedla utåt. Under hösten försöker jag på att få någon slags balans i detta, det ingår i min rehabplan som jag själv satt ihop. Ämnena som kurserna och föreläsningarna berör är yoga, scenisk beredskap, bearbetning av trauma och hur man som konstnär försörjer sig på sin passion. Jag kommer vara som en ny människa när julen stundar! Eller nej. Det vill jag inte. Jag vill vara den jag är. I en bättre version.

Jag hoppas du har det bra i den vackra hösten. Om du inte anmält dig till mitt nyhetsbrev ännu får du gärna göra det. I stundande utskick (det första någonsin, förlåt alla ni som väntat och längtat!) kommer jag dela med mig av några riktigt bra grejer. Det handlar om något vi alla har… Tips tips!
Du anmäler dig till mitt nyhetsbrev här >> (scrolla ner en liten bit…)
Tjing!

Dela detta:

En gästbok!

Idag, när jag var ute och fotograferade, dök det upp en himla fiffig idé. Jag ska skaffa en gästbok! Kanske får den heta något annat än gästbok om jag kommer på något smart. Den ska hursomhelst få följa med på de kurser jag håller i och mina kursdeltagare ska få skriva i den. Reflektioner över det vi gör, vad de lär sig, om något känns jobbigt, i fall de upptäckt något nytt i sina röster etc. Ibland skickar jag ut några frågor per e-post som jag ber deltagarna svara på efter genomförda kurser men det ger inte samma direkthet. Jag tror benhårt på denna idé! Ska testa redan vid kulningskursen i Uppsala den 22 september. Oooo så spännande! Jag tänker mig att boken kommer bli en riktig skatt fylld med upplevelser och minnen med kulning som gemensam nämnare.

Hade tänkte fota mer än jag faktiskt gjorde idag. Det blåste så mycket att jag inte vågade låta stativet stå själv och svaja. Jag bor i ett riktigt blåshål. Vindarna får lätt fart här och när höst- och senare snöstormarna drar fram tror jag ibland att huset ska åka med. Njuter av att dagsljuset fortfarande är med oss. Snart krymper timmarna man kan fota i naturligt ljus ihop och blir väldans få. Så en får passa på. Där har ni dagens rim, varsågoda.

När jag hämtade min son i skolan idag kunde jag inte låta bli att föreviga detta träd som börjar anta sin höstkostym. Kanske ska ha det som grej närmaste veckorna? Ta en bild på detta träd när jag är vid Frejaskolan? Kanske kan bli något flott av det.
Tjing!

Dela detta:

En bild i timmen

Idag har jag fotat en bild i timmen. Eller nästan. Har hattat runt lite så timmes-larmet kickade igång lite olämpligt vid några tillfällen. Hursomhelst – här kommer min arbetsdag i bilder!

Eftersom jag drog igång höstens körrepetitioner igår kväll och jag jobbade sent så hade jag schemalagt lite ”göra vad som faller mig in”-tid på morgonen. När mina kids dragit iväg till skolan tömde jag vid 8-snåret ut innehållet i en väska som hängt med under hela sommaren. Det mest spännande däri var en lyckokake-lapp. ”Håll dig till den väg som är förutbestämd”. Rätt fint ändå. Och passar mig bra. Jag vacklar ibland men känner ändå att jag hamnat rätt i livet. Den lappen spar jag för att kunna plocka fram när tvivlet sätter till. Skrotade runt lite, läste Sörmlands Nyheter och kände att en kaffekopp till, det vill jag ha.

Tog med mig en kaffet ut och tänkte att det blir fint att inmundiga den på trappen till min studio. Men där var hur varmt som helst trots att klockan bara var 09. Så jag sökte skuggan och tittade på vår gröna djungel.

Klockan var 10 var jag i full gång med att administrera – svarade på e-post som kommit in, kollade igenom Irmelins nya hemsida som är på gång, fixade lite uppdateringar på min webb och ringde några telefonsamtal. Sen sjöng jag ett gäng sånger som jag eventuellt kommer arrangera för kör, får se vad som växer fram.

Drack bara kaffe till frukost därav tidig lunch vid 11. Vi badar i tomater just nu så det fick det bli. Bland annat.
När klockan slog 12 duschades det. Svalt. Hjälpte inte allt i dagens hetta. Censur på denna händelse. Så bjussig är jag inte! 🙂

Sen var det dags att ratta bilen. Gött att dra på AC:n och få en stunds svalka. Lyssnade på pod – har hittat en ny, spännande. Nyfiken på mindre heter den. Väldigt intressant tycker jag. Tips tips, varsågod.

Jag styrde till möte med VisaFolk i Klockargården som ligger precis vid Dunkers kyrka, Flens kommun. VisaFolk är en paraplyorganisation jag bildade under 2014 som vänder sig till arrangörer i Sörmland som jobbar med folkmusik och visor. Med på mötet idag var Marie Anstadius från Oxelösund och Simon Stålspets som är stolt ägare till Klockargården. Vi pratade bland annat om kommande arrangemang, bidragsansökningar och hur vi kan nätverka mer aktivt än vi gör idag. Ett bra och kreativt möte! Så vackert i Dunker så jag bjussar på några bonusbilder.

Klockargården i all sin härlighet! Supermysigt på insidan. Idag njöt vi dock skuggan på utsidan under vårt möte.

Här är dom – Marie Anstadius och Simon Stålspets! Marie jobbar med kultur i Oxelösunds kommun och är verkligen en fena på att få saker att hända. Under VisaFolk-flagg arrangerar hon konserter vid Fåfängan i Nyköping. Och Simon, som jag också spelar en del ihop med, han driver Dunkers Hornblåsare.

Sämre mötesutsikt kan en ju ha. Jag ska tillbaka till Dunker redan 7 september. Kommer hålla en en-timmes workshop i kulning och sedan medverka på en konsert i Dunkers kyrka. Allt infaller under Dunkersdagen. Det händer massa spännande grejer hela dagen, jag ser mycket fram emot traktorbaletten! <3

Nu är jag hemma i Smedsta igen och här rullar åskan över skogen. Så förfärligt härligt! Känner hur energin återvänder till mig. Temperaturen har fallit många grader och snart kommer regnet. Avslutar dagen med ett motiv som redan varit med men där solens strålar har fått ge vika för åskmoln och regntung sky.

Dela detta:

Körsång i Gnesta och kulningskurs

Jag lät sommaren och lediga dagar ta över. Hade tänkt blogga på under mina lediga veckor men nej. Skönt att stänga av jobbhjärnan så mycket det bara går. Att vara ledig är också en övning när en, som jag, har ett kreativt yrke som också är ens passion. Det blir så lätt att jag uppfinner och ser möjligheter i allt runt omkring mig. Speciellt om jag är på resande fot och det strömmar nya intryck mot mig. Då vill jag ta vara på allt, allt, allt!

Nu är jag på väg tillbaka till vardagen och arbete. Barnen har börjat skolan, mannen far iväg tidigt på mornarna. Jag preppar och förbereder för körstart här i Gnesta – nästa vecka, tisdagen den 27 augusti drar vi igång repetitionerna igen. Är du intresserad av att sjunga med oss? Det finns två lediga platser kvar, hör av dig på studs om du vill komma och prova på!
Mer info om kören och hur man anmäler sig finns här >>

Jag förbereder mig också för alla kurstillfällen i september och oktober, det är kulning som är på tapeten! Under våren och sommaren har jag avverkat flera kurser och mött över 50 personer som har upptäck hur fantastiskt stärkande det är för kropp och själ att arbeta med kulning. ”Nu kommer jag kunna löneförhandla på ett helt annat sätt än tidigare” utbrast en deltagare efter en heldag med fokus på rop och kulning. Den där vetskapen av att man kan låta väldigt, väldigt starkt om man vill. Den är himla fin och ger mycket till ens självkänsla och självförtroende. Det är så mycket som händer i kroppen när man hittar luftflödet i kroppen och känner att man har kontroll över sin röst. All info om kommande kurser >>

Augusti bjussar på så mycket fint. En nystart – som egentligen är mer ”nyår” än vad själva nyåret är tycker jag. Lediga veckor har skänkt vila till skillnad från vad julhelgen gör. I alla fall för mig. Jag älskar krispigheten i luften på mornarna. Solen värmer men inte lika hett som i juli. Kvällarna är ljusa, svala. Svampen börjar växa i skogen. Tur att september brukar te sig ungefär likadant!

Dela detta:

Kurs i röstyoga

Nu är jag här igen! Huserar i lilla stugan i Västbjörka, Rättvik. Jag och min son bor här själva några dagar innan resten av familjen ansluter sig. Idag påbörjade jag en kurs i röstyoga som Britta Röjås håller i under Musik vid Siljan-veckan som pågår just nu. Jag har längtat efter att få arbeta utan krav på prestation med min röst och idag har jag gjort det hela dagen. Nästan. Fick såklart påminna mig själv att släppa taget flera gånger. Har fått lära mig fantastiska andningsövningar som jag absolut kommer fortsätta jobba med. Och också dela med mig av såklart! Träffar du på mig under sång- eller kulningskurs kommer du antagligen råka ut för dem på ett eller annat sätt… 🙂

En sådan lisa för själen att vistas i detta hus. Min son tycker att det är precis lika härligt som jag att vara här. Och han har mormor och morfar nästgårds så när jag är borta på kursen har han celebert sällskap. Och jag blir bjuden på middag. Bara en sån sak, vilken lyx! När kursen drog igång idag var det enda jag kunde tänka på hur lyxigt det kändes. Där satt jag på min yogamatta och blev instruerad om hur jag skulle andas, fokusera inåt och hitta avspänning.
Top noch lyx!

Nu är jag väldigt trött men glad. Jag känner en skön närvaro i nuet, utanför fönstret trillar det ner regndroppar och i fjärran mullrar åskan. Ser så mycket fram emot morgondagen! En till lyxig dag. På onsdag drar jag igång den kulningskurs jag håller i. Också en form av lyx även om min pedagoghjärna behöver kickas igång. Sommar, kurser, bo i stugan med mitt lilla troll.
Vilken rikedom jag har. <3

Dela detta:

Frilansande sommar

Idag var jag iväg och lunch-badade med min son. Långsjöns vatten har kommit upp i en bra temperatur, badade i 15-20 min och det var skönt! Då var jag i och för sig extremt uppvärmd eftersom jag varit och tränat innan. En perfekt temperatur, både svalkande och behaglig.

Nya rutiner formas när sommarlovet har dragit igång för mina barn. Jag kickar igång arbetet tidigt på morgonen för att sedan vara mestadels ledig på dagen. Och så gör jag ett kvällspass på några timmar när min make kommit hem och rattar runt familjebestyr. Har inte riktigt kommit in i detta. Jag gillar ju att arbeta superfokuserat och sen vara ledig. Nu är det lite som att jobbhjärnan småglöder under dagen för att sedan ta eld igen under kvällen. Ja, ja. Jag jobbar hursomhelst mindre och det är bra. Går ner i varv tills de riktigt lediga veckorna infinner sig. Det är väl så en ska göra? Vi säger det!

Det är så underbart roligt att fota just nu! Ljuset. Så mycket älsk på ljuset! Bilden ovan är tagen runt 21-snåret. Så härligt att ha solen med sig som lekkamrat. Minns för några månader sedan när jag verkligen jagade ljuset. Nu finns det i överflöd!

Jag är så sugen på att skaffa en kamera och utveckla mitt fotograferande. Min plan är att göra det innan sommaren tar ända. Allra bäst vore om kameran fick hänga med på semestern i slutet av juli. Då skulle jag kunna provfota på kul, helt utan prestationskrav. Bara ha en låg ambitionsnivå. 🙂 Kastar mig in i kameradjungeln för att försöka bestämma vad det är för typ av kamera jag behöver. Har enkla baskunskaper i fotografering och gillar att experimentera. Om du sitter inne med några tips – berätta gärna för mig!

Dela detta:

Hålla huvudet högt

Har ägnat den gångna helgen åt att rensa garderober, baka, laga mat och lyssna på poddar. Hängt med familjen. Jag har vilat mig, försökt att inte tänka jobb och nästan helt lyckats kopplat bort min arbetshjärna. Det var inte något jag planerat, det bara blev så. Skönt! Jag har i sann Marie Kondo-anda tackat klänningar som varit med mig sedan förra årtusendet för tiden vi haft tillsammans. Jag har släppt taget om urtvättade t-shirtar där nostalgi lyser igenom det slitna trikåtyget. Vilken lisa för själen det är att rensa. Och jag har välkomnat in min nya blommiga vän i garderoben, den som vann omröstningen i mitt Instagramflöde. Så flott!

Om några dagar får mina barn sommarlov och jag känner mig så redo för att gå ner i en lite lugnare lunk. Har massor av idéer jag vill förverkliga och kommer säkerligen stänga in mig i min studio i tid och otid. Men allt det där andra runtikring med mestadels tidiga mornar, väcka barn, fram med frukost, handla, laga mat, skjutsa hit och dit, tjata på att nån ska gå och lägga sig bla bla bla… Allt blir liksom lösare och ledigare när sommarlovet tar vid.

Idag har jag fått undan en del bokföring, känns så gött! Tyvärr avslutades min jobbdag på ett mindre bra sätt. En fnurra dök upp och den är olöst. Jag har under hela våren utmanat mig själv i att vara mer ”business” när det kommer till administration och teknik. Inte låta mina känslor ta över när jag stöter på svårigheter utan bara ordna till, göra, genomföra. Men det är galet svårt i vissa situationer då jag i grunden är en känslomänniska rakt igenom. High sensitive person. Hålla huvudet högt och skaka av sig olösta problem är inte min starka sida. Pausa den lösningsinriktade tankeverksamheten och tänka att det löser sig imorgon, gah! Men jag jobbar på det. Bara genom att skriva detta känner jag mig starkare. Ordens makt och inverkan. Formulerandet av tankar. Så häftigt. Och så viktigt att komma ihåg att ens tankar inte behöver vara färdigtänkta för att de ska vara värda att skriva ner. Det händer så mycket på vägen. Att resonera med sig själv med hjälp av papper och penna. Eller med en laptop för all del. Kniper det kan en Iphone funka också. Att skriva och låta orden flöda, för mig är det bästa sättet att sortera mina tankar.
Hur gör du?

Dela detta:

En minnesvärd fotografering!

Den här fotograferingen glömmer jag inte i första taget! Jag och Simon Stålspets skulle göra en turné för Scenkonst Sörmland för några år sedan och det behövde fotas framsida till utbudskatalogen. Vi blev utskickade i en hage med kor. Jag har absolut inget emot kor men när det ska poseras, när en har flera dyrbara instrument med sig, när hagen svämmar över av färsk ko-skit, när kossorna är intresserade av att slicka på instrumentfodral, instrumenten, våra skor, min klänning… Då är det inte lätt kan jag säga. Vi hade behövt ha ett team med oss som kunde hålla koll på de nyfikna kossorna. Ska komma ihåg det till nästa gång jag blir fotad i en ko-hage. Något säger mig att det antagligen kommer hända igen!

Idag har jag repat inför gig. Luftat stämbanden och gett fiolen en omgång. Imorgon spelar jag tillsammans med Simon i Flen på eventet Fest i Flen. Vi kommer göra ett gäng kända visor blandat med några av Simons sånger. Kul! Ser fram emot detta. Eftersom jag inte jobbade alls under 2018 är detta lite av en ny-premiär för mig och Simon.

Jag har också lagt många timmar av denna dag till att sammanställa en ansökan om verksamhetsbidrag för 2020 till Kulturrådet. Söker för min vokaltrio Irmelins räkning. Och det kräver grymt mycket fokus. Och pill. Digitala formulär som ska fyllas i där det får vara max 1000 tecken. Hoppsan, nu blev det 1003 tecken. Baaaaaaap! Går inte. Korta, putsa, skriva om, lägga till, dra ifrån. Frågor som ”Beskriv också hur ni arbetar med att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning” ska besvaras. Jag förstår varför frågan är med och den är så viktig. Men ibland, när jag sitter fullt koncentrerad och nästintill begraven i dessa ansökningar känns det som att jag behöver uppfinna hjulet på nytt. Kan jag inte bara få sjunga? Göra det jag är bäst på? För något år sedan skojade vi om att det kanske är idé att Irmelin utvecklar en portabel, smidig rullstolsramp som vi kan ha med oss till våra konserter? Vi har ju oftast inga instrument att släpa på, bara oss själva och mikrofoner! 🙂

Nu är jag i vart fall nästan klar, har skickat ett utkast till mina kollegor och hoppas på respons under kvällen. Just verksamhetsstödet är så viktigt för oss, det gör att vi kan utveckla vår musik och boka in speljobb hos mindre arrangörer. Möta vår publik i intima konsertsituationer. Svar på ansökan kommer i november. Bara att hålla tummarna hårt!

Dela detta:

Ny vecka – snart ny månad

Under gångna helgen har jag passat på att landa ordentligt. Fokus på familj, sömn och god mat. Mycket vatten. Och kaffe såklart! Alltid kaffe. Långsam promenad i trädgården under lördagens lilla, pytteregnskur. Beundra det blommande persikoträdet. Storkok av indisk daal-gryta och en riktigt vacker, ekologisk rostbiff fick bakas under många timmar på låg värme i ugnen. Ett låg-intesivt yogapass. Och väldigt lite skärmtid i jämförelse med vanligtvis. Två dagars skön och välbehövlig vila. Post-konsert-ruset fick klinga av i sin egen takt. Och jag har njutit av mina segrar. Två olika konsertframträdanden på mindre än en veckas tid. Efter nästan 1,5 års scenfrånvaro. Så glad att jag lyckats ta mig tillbaka, tack alla ni som hejar på mig, ni betyder så mycket! <3

Hur står det nu till med rimligheten? Skrev om det för ett tag sedan – läs mer här. Hur går det då? Jo tack, bra tycker jag! Nu har mina arbetsuppdrag rullat på under några månader och jag har skalat upp mina arbetstimmar. Försöker vara noggrann med att lägga in tid för återhämtning och vila efter uppdrag som krävt stort fokus. Och jag märker att det hjälper att vila. Jag återfår kraft efter att jag har vilat. För ett år sedan spelade det ingen roll hur mycket jag vilade, jag var bara trött, trött, trött. Kroppen gick på högvarv och jag åkte med.

Nu försöker jag att inte tacka ja till saker på stående fot. Ber alltid om att få återkomma om jag får förfrågningar om olika uppdrag. Tar mig tid att ställa de tre frågorna jag har haft med mig under många år, men inte alltid ställt till mig själv…

1. Vill jag det här? Ligger det i linje med vad jag gör och önskar göra?
2. Kan jag det här? Är det ett uppdrag jag kan genomföra på ett bra sätt? Har jag de kunskaper som behövs? Är det möjligt rent tidsmässigt?
3. Är det ekonomiskt försvarbart? Finns ett arvode som motsvarar den tid jag lägger ner?

Men. Jag behöver hålla i mig. För jag är en prestationsprinsessa och jag älskar att göra andra människor glada. En farlig kombination. Jag kommer fortsätta skriva om detta för jag märker att det är många med mig som brottas med att inte låta passionen för sitt arbete ta över. Att möta den berömda ”väggen” handlar sällan om att man är svag. Det handlar om att man varit stark. Stark under en lång period. Stark för länge.

Nu stundar Valborg och 1:a maj. Maj är min månad. Jag kommer fylla 41 år och det ska jag fira! Förra året, då jag klev upp på 40-pallen, var jag mitt emellan två operationer och mådde riktigt uselt. Det gör jag inte nu. Tjing!

Kategori: Frilanslivet

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Kontakt & Bokning