Höstmorgon i Smedsta och spretigaste rubriken någonsin på denna blogg! Men den sammanfattar några av de ämnen jag arbetat med senaste tiden. Jag har betat av en kurs och två föreläsningar med några dagars mellanrum. Intensivt och stundtals känslomässigt ansträngande. Men oj vad glad jag är att jag gör detta, ger mig själv tid och utrymme att fylla på med kunskaper och få nya insikter.

Förra helgen var jag på en kursdag i Malmköping som Agneta Stolpe höll i. Agneta är en av mina stora förebilder, hon var min språngbräda in till de folkliga visorna. Jag träffade henne för första gången i början av 90-talet. Det var då jag fattade att folkmusiken har som en egen visgenre, de folkliga, traditionella sångerna. Agneta är en fena på att med enkla medel få andra människor att hitta sina klingande röster – i kropp, andning och uttryck. Mycket värdefullt att få en heldag med påfyllnad i ämnet röst och presentation, bli inspirerad och få ta del av hennes rika kunskaper. Nu känner jag mig taggad på att uppdatera och utveckla mina egna kurser.

Jag har också upplevt föreläsningen ”The Art of Selling your Heart – konsten att leva på det du älskar utan att kompromissa” med Linda Kowalski Nordfors. Temat att kunna veta sitt värde och ta betalt för sin kompetens, sina skapelser och idéer var intressant att få ta del av. Linda gick igenom en specifik säljprocess som, om man gör den personligt förankrad, kan bli till affärsmässig framgång. Passionsdriven ekonomi – att kunna leva ekonomiskt på sin passion. Jag har inte satt igång att prova modellen ännu men planerar göra det om några veckor.

Sist men inte minst har jag ägnat tid åt ämnet sorg. ”Skapa det liv du vill – dumpa bagaget” är en föreläsning med verktyg för livet. Anders Magnusson berättar sin historia och ger konkreta exempel på hur han jobbat med specifika verktyg för att komma vidare i livet. Och då har han levt tämligen hårt – en splittrad uppväxt, varit tungt kriminell och drogmissbrukare. Jag tror alla människor skulle vinna något på att höra denna föreläsning eftersom sorg är en del av livet. Sorg finns hos oss alla på olika sätt. Och ibland drabbar den överjävligt hårt. Hur tar man sig vidare då? Jag har alltid tänkt att det är bra att prata om sorgen, och det är det, bättre än att vara tyst i alla fall. Men att verkligen kunna lämna det där som gör ont bakom sig, hur gör man det? Minnen kommer alltid finnas kvar men själva ältandet av det som skaver, gör ont, är som en tagg i hjärtat, hur släpper man det? Hos mig finns det sådant som bubblar upp då och då. Och nu har jag några konkreta sätt att pröva på, testa om det går att bli av med skavet.

Några saker som kom upp under föreläsningen, som fastnade hos mig, var detta med att i Sverige är det mer accepterat att vara full och onykter än att visa sorg öppet och gråta. Lätta på trycket. Man ska vara stark inför andra och inte visa sig svag. Den kulturen är så stark. Trösten hos barn kan vara en glass, när de blir ungdomar kanske alkohol kommer in i bilden och i vuxen ålder är det en livskris som dämpas med antidepressiva. Och så rullar det på. Livskunskapen som förtäljer hur man kan agera i kriser och sorg är nästintill obefintlig.

Jag tycker detta är så intressant, önskar lära mig mera. Det händer ofta att människor jag undervisar rörs till tårar, för att det bubblar upp saker inombords som vill komma ut och för att klanger och vibrationer som uppstår sätter igång processer i kroppen. Det kan låta flummig men det uppstår ibland när man jobbar på djupet med sin röst. Och då vill jag kunna stå där, trygg, stark, fri och vara ett stöd. Inte bli uppslukad av känslor själv – som jag ofta upplever att jag blir. Min HSP (högkänslighet) ser jag som en styrka i många fall men här har jag något riktigt stort ta tag om och jobba med.

Hoppas att du har det fint i hösten! Nu börjar naturen klä av sig naken, lägger kläderna på marken.
Jag ser fram emot första snön!