Etikett: gnesta

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Gnestarevyn spelar för fulla hus i på Elektron i Gnesta just nu! Föreställningen fick en strålande fin recension i Sörmlands Nyheter efter premiären den 8 februari och nu är kvarvarande biljetter få, så skynda fynda gäller. Fram till och med 29 februari showas det på Elektron sen är det slut i rutan för detta år.

Mitt arbete med revyföreställningen tog ände på premiären. Under december gjorde jag sångarrangemang och sjöng in versioner till aktörerna som de hade som referens när de övade in sitt material. Under januari repeterade jag in sångerna med ensemblen och orkester och sista veckan innan premiär var jag med på alla repetitioner och genomdrag.

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Hur halkade jag in på detta med revy? Jo, för drygt 10 år sen satte jag upp en föreställning i Gnesta med högstadieungdomar och lite annat löst folk från olika håll, bl.a Gnestas egen revypappa Bengt Landin. Bengt gillade hur jag arbetade med sången, mejslade fram det bästa av de medverkande och jag fick frågan om jag ville sångcoacha revyn. Och sen blev jag kvar. Inte för att själva revyformen i sig får mig att gå igång utan för att jag gillar gänget som är med och för att det ger Gnesta som ort ökad trivsel. Och jag får arbeta på hemmaplan, det gillar jag ju oerhört mycket!

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Sen smyger de ju sig ibland in guldkorn som jag känner lite extra för. Mats Hammarlöf gör en fantastisk tolkning av numret ”Gnesta – Lokalpatriotism i sin sanna natur”. Här handlar det om berättarkonst till enkelt klaviaturkomp, små gester och sång på både ut- och inandning. Som recensenten Kajsa Kromnér uttryckte det: ”Aldrig har jag väl skrattat så mycket åt en utandning.”
Cyklar, snabba klädbyten och konstiga peruker i all ära. Så skönt när budskapet når fram med enkla medel och publiken är med på noterna. Det är ju liksom det som är min tekopp.

Dela detta:

körsång
Bild från körprojekt i Sofia kyrka, Stockholm, foto: Patrik Bonnet

Jag har arbetat med körer och körsång på olika sätt i över 20 års tid. Har själv aldrig varit någon ”körräv”, sjöng aldrig i kör i min barndom. Men genom åren har min förälskelse i körfenomenet vuxit sig starkare och idag har jag svårt att tänka mig en tillvaro utan körsammanhang. För det uppstår något magiskt när många människor låter tillsammans. När alla sätter sitt fokus till samma sak. Jag jobbar nästan uteslutande med körundervisning på gehör, alltså utan noter. Jag förebildar och kören får härma. Det betyder oftast att inlärningsprocessen tar längre tid än med textblad och noter men det är ett lärande som fastnar. Ett lärande för livet i många fall. Kommunikationen med en kör som sjunger utan notblad i händerna är en helt annan. Det skapas en medvetenhet om ord, toner och vad sångens inneboende berättelse egentligen är.

Körterminen med min kör Karins Änglar i Gnesta har sett lite annorlunda ut mot tidigare. Vi har jobbat med en mer avskalad repertoar, inte haft några superfasta arrangemang och inte heller några givna stäm-grupper. Kören har fått i uppgift att ta ansvar i sångerna, lyssna sig till om stämfördelningen är jämn och framförallt söka kontakt med varann under sångerna. Samspel på hög nivå med andra ord. Vi har närmat oss att jobba mer sceniskt med enkla förflyttningar, korta undertexter, hitta in i samma känsla och ge uttryck. Läskigt, jobbigt, härligt, förlösande – många känslor har varit i omlopp hos kördeltagarna.

Igår bjöd vi in publik till vår terminsfinal på Elektron i Gnesta. Grundformationen för kören var en cirkel – såsom vi oftast sitter/står under våra repetitioner. Publiken nästintill omringade oss vilket gav en speciell miljö. Kören snäppte som vanligt upp sig flera steg och sjöng fantastiskt innerligt med stor glädje. Det är så fint när våra sånger blir lyssnade på, de får ett helt annat liv då.

Publikreaktionerna på vårt cirkelformade performance var av delade meningar. En del i publiken kände sig utestängda medan andra tyckte att det var en klockren upplevelse som gav maxad lyssning. Jag hade med mig redan innan konserten att en del skulle ha åsikter och det var lite det jag ville åt. Hos mig uppstår slentrian när jag genomför samma sak om och om igen och därför är jag nyfiken på att utveckla nya former att arrangera körkonserter på i Gnesta. Tyvärr är utbudet av lokaler väldigt begränsat så en får liksom anpassa sina utsvävningar efter vad som går att genomföra rent fysiskt i aktuellt utrymme. Det vi gjorde igår var absolut inte någon himlastormande, banbrytande nyhet men det var ett avbrott från den traditionella köruppställningen som de flesta väntar sig få när de går på körkonsert. Känner mig taggad på att utveckla vidare!

Dela detta:

Körkonsert Gnesta

Imorgon, tisdagen den 19e nov kl. 19, sjunger jag tillsammans med min kör på Elektron i Gnesta. Välkommen om du är i krokarna! Vi gör ett lite annorlunda framträdande mot vad vi brukar göra och det känns spännande. Min vän och kollega Eva Mutvei medverkar som konferencier och kören kommer sjunga en väldigt blandad repertoar med sånger.

Vårens körrepetitioner drar igång den 25 februari, lite senare start än vanligt eftersom jag har skivinspelning med Irmelin och jobb med Gnestarevyn som behöver vara i fokus först. Vill du veta mer om kören så kan du kika in på Teater i Gnestas webbsida >>
Jag kommer ta in nya körmedlemmar till våren 2020 så är du intresserad av att sjunga med oss anmäler du dig till mig!

Dela detta:

Vackert landskap

Idag, när jag var ute och fotograferade, dök det upp en himla fiffig idé. Jag ska skaffa en gästbok! Kanske får den heta något annat än gästbok om jag kommer på något smart. Den ska hursomhelst få följa med på de kurser jag håller i och mina kursdeltagare ska få skriva i den. Reflektioner över det vi gör, vad de lär sig, om något känns jobbigt, i fall de upptäckt något nytt i sina röster etc. Ibland skickar jag ut några frågor per e-post som jag ber deltagarna svara på efter genomförda kurser men det ger inte samma direkthet. Jag tror benhårt på denna idé! Ska testa redan vid kulningskursen i Uppsala den 22 september. Oooo så spännande! Jag tänker mig att boken kommer bli en riktig skatt fylld med upplevelser och minnen med kulning som gemensam nämnare.

Glad kvinna med flätor

Hade tänkte fota mer än jag faktiskt gjorde idag. Det blåste så mycket att jag inte vågade låta stativet stå själv och svaja. Jag bor i ett riktigt blåshål. Vindarna får lätt fart här och när höst- och senare snöstormarna drar fram tror jag ibland att huset ska åka med. Njuter av att dagsljuset fortfarande är med oss. Snart krymper timmarna man kan fota i naturligt ljus ihop och blir väldans . Så en får passa . Där har ni dagens rim, varsågoda.

Träd med gula höstlöv

När jag hämtade min son i skolan idag kunde jag inte låta bli att föreviga detta träd som börjar anta sin höstkostym. Kanske ska ha det som grej närmaste veckorna? Ta en bild på detta träd när jag är vid Frejaskolan? Kanske kan bli något flott av det.
Tjing!

Dela detta:

stämgaffel

Jag lät sommaren och lediga dagar ta över. Hade tänkt blogga på under mina lediga veckor men nej. Skönt att stänga av jobbhjärnan så mycket det bara går. Att vara ledig är också en övning när en, som jag, har ett kreativt yrke som också är ens passion. Det blir så lätt att jag uppfinner och ser möjligheter i allt runt omkring mig. Speciellt om jag är på resande fot och det strömmar nya intryck mot mig. Då vill jag ta vara på allt, allt, allt!

Nu är jag på väg tillbaka till vardagen och arbete. Barnen har börjat skolan, mannen far iväg tidigt på mornarna. Jag preppar och förbereder för körstart här i Gnesta – nästa vecka, tisdagen den 27 augusti drar vi igång repetitionerna igen. Är du intresserad av att sjunga med oss? Det finns två lediga platser kvar, hör av dig på studs om du vill komma och prova på!
Mer info om kören och hur man anmäler sig finns här >>

Jag förbereder mig också för alla kurstillfällen i september och oktober, det är kulning som är på tapeten! Under våren och sommaren har jag avverkat flera kurser och mött över 50 personer som har upptäck hur fantastiskt stärkande det är för kropp och själ att arbeta med kulning. ”Nu kommer jag kunna löneförhandla på ett helt annat sätt än tidigare” utbrast en deltagare efter en heldag med fokus på rop och kulning. Den där vetskapen av att man kan låta väldigt, väldigt starkt om man vill. Den är himla fin och ger mycket till ens självkänsla och självförtroende. Det är så mycket som händer i kroppen när man hittar luftflödet i kroppen och känner att man har kontroll över sin röst. All info om kommande kurser >>

Augusti bjussar på så mycket fint. En nystart – som egentligen är mer ”nyår” än vad själva nyåret är tycker jag. Lediga veckor har skänkt vila till skillnad från vad julhelgen gör. I alla fall för mig. Jag älskar krispigheten i luften på mornarna. Solen värmer men inte lika hett som i juli. Kvällarna är ljusa, svala. Svampen börjar växa i skogen. Tur att september brukar te sig ungefär likadant!

Dela detta:

Midsommar folkdräkt
Från vänster: Jon Holmén, Catrin Gustafsson och jag, Karin Ericsson Back. Kvinnan till höger, okänd.

.

För många år sen, innan jag intagit min hemmaborg i Gnesta och satt barn till livet, var midsommarhelgen rackarns festlig! Som julafton i fyra-fem dagar – fast i 100 % folkmusikskrud. Jag spelade fiol som en galning tillsammans med mina bästa vänner. Nyttjade de ljusa nätterna till max och kände livet i mig. Många majstänger att spela upp. Konserter, bröllop, midsommarfester – är det nån gång det verkligen pikar och är maxat med folkmusik i Dalarna, så är det på midsommar! Post-midsommar-veckan gjorde jag inte många knop. Wonder why?! Hursomhelst – minnen för livet hände där och då.

På senare år har jag mestadels varit ledig under midsommarhelgen. Prio familj. Hissa vår lilla stång här hemma i Smedsta och skapa egna traditioner. Jag gjorde konserter på Skansen för några år sedan med Irmelin men det var mitt på dagen-gig så själva midsommaraftonen firade jag hemmavid. I år kör vi middag i vår carport på aftonen och på midsommardagen ska vi på 90-års kalas, min makes mormor firar storstilat med släktkalas på Ekerö.

Älskade midsommar. Så värd att fira. Ljuset. Ibland värmen. Enkelheten som ändå är central. Påsk och framförallt jul känns mycket mer hysteriskt, svårt att komma undan alla måsten. Men nu. Jag ska ta vara på dessa midsommardagar allt jag har. Förra året var jag nyopererad. Nu mår jag bättre än på väldigt länge. Det om något är ju värt att fira.
Härlig midsommar till alla! <3

Dela detta:

Långsjön i Gnesta

Idag var jag iväg och lunch-badade med min son. Långsjöns vatten har kommit upp i en bra temperatur, badade i 15-20 min och det var skönt! Då var jag i och för sig extremt uppvärmd eftersom jag varit och tränat innan. En perfekt temperatur, både svalkande och behaglig.

Nya rutiner formas när sommarlovet har dragit igång för mina barn. Jag kickar igång arbetet tidigt på morgonen för att sedan vara mestadels ledig på dagen. Och så gör jag ett kvällspass på några timmar när min make kommit hem och rattar runt familjebestyr. Har inte riktigt kommit in i detta. Jag gillar ju att arbeta superfokuserat och sen vara ledig. Nu är det lite som att jobbhjärnan småglöder under dagen för att sedan ta eld igen under kvällen. Ja, ja. Jag jobbar hursomhelst mindre och det är bra. Går ner i varv tills de riktigt lediga veckorna infinner sig. Det är väl så en ska göra? Vi säger det!

Karin Ericsson Back

Det är så underbart roligt att fota just nu! Ljuset. Så mycket älsk på ljuset! Bilden ovan är tagen runt 21-snåret. Så härligt att ha solen med sig som lekkamrat. Minns för några månader sedan när jag verkligen jagade ljuset. Nu finns det i överflöd!

Jag är så sugen på att skaffa en kamera och utveckla mitt fotograferande. Min plan är att göra det innan sommaren tar ända. Allra bäst vore om kameran fick hänga med på semestern i slutet av juli. Då skulle jag kunna provfota på kul, helt utan prestationskrav. Bara ha en låg ambitionsnivå. 🙂 Kastar mig in i kameradjungeln för att försöka bestämma vad det är för typ av kamera jag behöver. Har enkla baskunskaper i fotografering och gillar att experimentera. Om du sitter inne med några tips – berätta gärna för mig!

Dela detta:

Vokaltrio Irmelin

Imorgon, på nationaldagen, sjunger jag på hemma-hemma-hemmaplan! Kl. 13.15 kommer jag och mina sångsystrar i Irmelin göra en mitt-på-dagen-konsert. Platsen är Frustuna hembygdsgård, Gnesta. SMHI lovar smashing sommarväder och vi kommer bjucka på våra allra somrigaste sånger – sött, salt och sirligt. Hoppas vi ses, innerligt välkommen!

Mer info om nationaldagsfirandet i Gnesta hittar du här >>

Dela detta:

stämgaffel

Imorgon gör jag en konsert tillsammans med min kör, Karins Änglar, som jag leder här på hemmaplan i Gnesta. Kl. 19.00 sjunger vi i Björnlunda kyrka, entrén är fri och kollekten frivillig. Ser mycket fram emot att få ledsaga kören genom alla sånger vi sjungit på under vårterminen. För nu är mitt arbete slut på sätt och vis. Under konserten är sångerna fria att leva och låta mellan mig, körsångarna och publiken. Det som händer händer.

För mig känns varje konsert som en belöning. All tid jag lagt ner på att repetera – själv eller ihop med andra – får fritt spelrum. Koncentrationen i musiken och lyssningen hos publiken är för mig magi, det är det jag vill åt. När jag var sjuk under 2018 var jag till en början övertygad om att jag skulle bryta ihop eftersom jag insåg att resan tillbaka till ett friskt liv skulle ta lång tid. Jag saknade att stå på scen, publika möten och den fokusering som artistlivet vanligtvis ger mig. Att arbeta som sångerska var mitt kall och utan sången var jag ingen.

Men jag lyckades vända på det hela. Jag kom underfund med att jag faktiskt är en värdefull person trots att jag inte sjunger. De dagar jag inte presterar någonting är jag ändå en människa och jag är viktigt för flera. Min familj och mina vänner finns för mig och jag finns för dem – även om jag ibland är liten, svag och sjuk. Och koncentration och fokus kan jag hitta i flera andra saker. Jag behöver inte sjunga för att vara en hel person. Sången betyder oerhört mycket för mig men jag kan överleva utan den. Om det kniper.

När jag insåg att min musikkarriär inte är på liv och död blev allt enklare. Min inställning till mitt arbete nu är tydligare och mer humant – jag älskar mitt arbete men ser det inte längre som mitt hundraprocentiga kall. Det är något jag gör. Inte den jag är. Jag har mer skinn på näsan och jag släpper på kontrollen och låter en del saker bara hända. Det löser sig. Ordnar sig. Jag njuter mer. Livet är skört. Och fantastiskt!

En av er som läser min blogg hörde av sig och frågade om jag kan skriva mer om vilka symtom jag hade när jag fick min diagnos. Jag återkommer med ett sånt inlägg i slutet av veckan. Det kommer ske en del uppdateringar med bloggen på denna sida närmsta dagarna. Strular något är det förhoppningsvis övergående.
Tjing!

Dela detta:

Foto mobilkamera
Foto: Knut Capra Pedersen

Förra fredagen hade jag två timmars fotosession med Knut Capra Pedersen. Han är fotograf och bor i Gnesta. Jag gillar att anlita personer i mitt närområde. Det känns tryggt. Man kan få personliga referenser från människor runt ikring och resultatet av samarbetet känns oftast mer hjärtligt. Och fotografering handlar ju väldigt mycket om samarbete. Jisses vilka skumma fotograftyper jag mött genom åren…

fotograf

Knut är dock allt annat än skum! Tydlig, engagerad och kreativ i stunden. Bra egenskaper för vem som helst men speciellt hos en fotograf. Vi flyttade fram tidpunkten för fotograferingen några dagar vilket visade sig vara ett smart drag. Ursprungsdagen onsdag bjöd snöglopp och på-nollan-väder, hua. Vi hamnade istället i väderleken växlande monlighet, +8-10 grader och lite svaga vindpustar. Jag fixade hela sessionen utan att behöva dra på mig tjockjackan en endaste gång, frös inte det minsta. Ull-underställ is da shit.
Vi förflyttade oss runt i Smedsta och testade olika bakgrunder och poser. Jag har samarbetat med flera fotografer här hemma förut och har mina älsklingsplatser. Det känns så fint. Jag arbetar mycket hemifrån och önskar att jag kan göra det ännu mer i framtiden. Så vad passar då bättre?

Karin Ericsson Back
Foto: Knut Capra Pedersen

En liten sneakpeak på bild från dagen. 9 maj är det tänkt att min nya webbsida ska lanseras, skräckblandad förtjusning inför det. Jag jobbar just nu med att skriva nya texter. Involverar och trakasserar min familj och närmaste vännerna med frågor om typsnitt, färger, tekniska funktioner, användarvänlighet, uttryck, intryck, avtryck. Men. Det är så värt. Jag behöver och vill lägga ner min själ i detta för att min personlighet ska poppa fram. Försöker släppa tanken på att allt ska vara perfekt i ordning. Istället tänker jag att det är mitt skal jag bygger nu. Fyllningen kommer allt eftersom. Vill att min webb ska bli en levande digital plats att återvända till, upptäcka nya saker. Funderar på hur jag ska fira lanseringen den 9 maj – kanske med nån slags livesändning? Eller så är jag plakat efter att grejat järnet med att få det hela klart… 🙂

påskhare

Nu är påsken igång, familjen är ledig och alla är friska. Väldigt fina påskharar har flyttat in hos mig och jag har ett spännande sånguppdrag om några dagar. En får kosta på sig att njuta lite. Vända nästippen mot solen en stund. Ta en extra kopp kaffe.
Tjing!

Dela detta: