Kulning och folklig sång från mig framfört solo i filmprojektet HÄRIFRÅN – på sju minuter hinner man ändå en del!
Jag vill berätta om filminspelningen som ägde rum här hemma hos mig i Smedsta i början av april. Då när våren var som nyast och påskhelgen stod för dörren. Jag vill berätta om bakgrunden till sångerna jag sjunger i filmen och om hur fint det är att jobba ihop med andra som har brinn och driv i sina yrkesroller.
Kulning och folklig sång. Filmprojektet HÄRIFRÅN.
Projektets fokus är sörmländska artister som presenteras i ett hemma-hos-format, avskalat och personligt. Jag fick frågan i slutet av mars från Scenkonst Sörmland om att vara med. Då stod det klart att livescenerna runt om i Sverige i princip stängde ned sin verksamhet pga. Coronaviruset. Så himla flott erbjudande att få när jobbavbokningarna duggade tätt – jag blev väldigt glad och tackade såklart ja!
Tidig morgon
Dagen för själva inspelningen klev jag upp i ottan. Vi skulle börja jobba vid 9-rycket men jag ville vara igång i kropp och knopp, ha kulnings- och sångröst på plats. Och det tar sin lilla tid för mig att grunda. Det var en grymt fin vårmorgon, rätt vindstilla och fint ljus. Man kände hur solen värmde.
Först på plats var Niclas Törnblom från Cineworks Filmproduktion i Vagnhärad. Vi gick en sväng i Smedsta och spanade på vart någonstans vi skulle filma. Niclas fastnade direkt för en av min svärfars lador – och vem gör inte det?! Så rackarns fin ju!
Hej hej – välkommen hem till mig! Denna ladas magnifika dörrar har varit med vid flera tidigare fotograferingar jag gjort här hemma i Smedsta. Det är något med färgen, formen och linjerna som skapar magi. Fotografer blir ofta alldeles till sig i trasorna! Efter en stund anslöt Ismo Railisson som är scenkonstproducent. Niclas började ställa kameror och mikrofoner och rätt snart var vi igång och filmade.
Repertoarval – kulning
Eftersom min prio ett var att ha med kulning i filmen började vi jobba utomhus. Vinden har en tendens att friska i ju längre dagen går här i Smedsta. Och vind ihop med kulning är ingen bra kombination. Så jag drog igång med rop och fick genast svar från tranorna som hänger här i kring!
Ismo var icke sysslolös – han fotade och aktade sig för att snubbla på sladdar. Så värdefullt att också ha fotodokumentation. Vi höll på rätt länge med kulning framför ladan, Niclas ville ha många tagningar att arbeta med. Jag hade en bra röstdag – inga problem att göra omtag. Det är så känsligt med kulning – vissa dagar är det liksom svårare att få ”tag” om rösten. För mig handlar det mer om hur jag mår psykiskt än fysiskt. När min introverta sida tar överhanden då vill inte rösten komma ut på samma sätt. Och det är sunt antar jag. Det är ju en väldigt speciell situation att filma också. Det ska både låta OCH se bra ut!
De delar i filmen med kulning är improviserade rent musikaliskt. Såklart har mina fraser inslag från befintligt material men jag valde att tänka improvisatoriskt för att kunna vara i stunden och känna inspiration från naturen och omgivningarna. Därför fick titeln bli ”Kulning över Smedsta” på mina rop.
Inte svårt att få feeling när det är så här… Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN – vi hade i alla fall tur med vädret… 🙂
Repertoarval – folklig sång – vallvisa
Dags för en liten trädgårdspromenad. Jag har en vallvisa efter Maria Röjås som jag tycker så mycket om. Lärde mig den när jag gick sista året på gymnasiet i Falun och åkte till Maria i Malung och tog lektioner i folklig sång. Mitt urval av repertoar till denna film är musik som varit med mig under lång tid. Ibland har vi pausat från varandra, jag och sångerna, men så dyker de upp igen och förändras, kanske förfinas och lever om. Här är dagar och här är nätter – ett samtal, en fråga, en lögn? Som alltid i vallvisans värld handlar det om kommunikation.
Niclas och Ismo hade – precis som jag – massor av idéer. Vi diskuterade oss fram till olika lösningar och filmandet flöt på bra. Efter att ha varit ute i dryga tre timmar var det dags all filma i innemiljö. Vi öppnade de knarrande dörrarna till ladan och började med projekt ommöblering.
Repertoarval – folklig sång – koral och trallad polska
Två säckar och en kälke fick ta plats med mig på min lilla scen inne i ladan. Ljuset silade in mellan plankorna och skapade en slags magi. Melodin jag framför som trall i filmen är en polska efter Börjes Olle, Rättvik. En låt jag hade som mål att ”erövra” när jag började spela fiol i tidiga tonåren. Melodin rymmer så mycket glädje. Jag kan se ett bystugegolv framför mig med härligt svängande, dansande människor. Det är sommarkväll, sorl av glada röster, mygg, lövad veranda och doft av kaffe och kok-korv.
Här inne valde jag också att sjunga en koral, min favorit: Min Gud och Fader käre efter Anders Hoas, Gammelsvenskby, Ukraina. För mig är denna koral aldrig fel. Den är universal och passar att sjunga närsomhelst. Den sätter tro framför oro på ett världsligt sätt – för mig har det inte med religion att göra utan brinnet och drivet som finns inom oss.
Och brinn och driv genomsyrade verkligen denna filminspelning – vi arbetade många timmar utan någon direkt paus. Ett skapande av många pusselbitar. Varsamt känna efter om passformen blev som önskat. Ha tillit till varann, tro på ett gott resultat. Niclas arbete med att klippa ihop filmen till en helhet, själva pusslandet, var jag inte alls delaktig i. Jag är inte van att lägga mina sånger i händerna på andra som får forma utan min insyn. Ofta är jag med i processen från början till slut. Men jag är väldigt nöjd med hur det hela landades av Niclas och Scenkonst Sörmland.
Så – varmt välkommen hem till mig! Kulning och folklig sång i filmprojektet HÄRIFRÅN sammanfogade med vackra vyer från mitt älskade Smedsta.
Intagandet av sushi och därpå lite handling gjorde att kl. 18-bilden uteblev. Vid 19-snåret var jag ute i trädgården och lurade på om jag behövde vattna våra grödor lite. Men sen började det droppa från himlen och då tänkte jag att naturen får ta hand om sig själv.
