Etikett: bjussa mera

 

Karin Ericsson Back

Corona all over. Vi kommer inte undan. Men jag orkar inte prata mer om Corona nu. Jag vill prata ärr, fotografering och attityd. Vad jag har gjort och gör för att lyfta mig själv och känna kroppspositivsm.
1 april har passerat och jag har nu tagit mig ännu ett år längre bort från bilkraschen som drog igång giftstruman i min kropp och ledde till operationer, stämbandsförlamning och en utdragen rehabprocess. Nu lever jag med min hypotyreos och känner mig tacksam över livet och har större handlingskraft än någonsin tidigare.

ärr efter sköldkörteloperation

”Det är coolt med ärr” sa en vän till mig. Och jag håller med. Det är det. Men det har tagit tid för mig att vänja mig vid mitt nya utseende, speciellt eftersom ärret är av den sort att det nästan alltid syns. Mitt över halsen, som en liten mask. Operationer har gjort att min hals och haka har en annan form än tidigare. Alla i min omvärld har förminskat betydelsen av mitt ärr – såklart av omtanke och kärlek – men det har inte hjälpt mig. Ärret är en del av mig nu och jag vill inte förminska mig själv. I mitt fall har det tagit nästan två år att lära känna mitt nya jag. Efterlyste i mitt första blogginlägg, när jag tog upp bloggandet igen förra året, förslag på mirakelkur att använda på mitt ärr. Jag fick tag på mirakelkuren. Men inte i form av en salva eller gel. Nej. Min kur har varit kameran. Och det var ingen som föreslog någon kamera-kur utan den bara hände av sig själv. Visst har ärret bleknat över tid. Men jag är ju en rödlätt tös med hud som lätt blir irriterad. Ibland tycker jag att det ser ut som att min hals brinner.

Jag har alltid varit intresserad av foto. Uttrycket ”en bra bild säger mer än tusen ord” är super-duper-sann om du frågar mig. När en bra bild hamnar i mitt blickfång och jag sugs in i den stannar tiden en stund. Vill titta länge. Jag tycker om att fotografera andra människor och egentligen allt som har med natur att göra. Men det var först för ett år sedan som jag kom på att jag faktiskt kan fota mig själv och att det är himla kul. Utvecklande att se mig själv i olika vinklar och fatta att den bild jag har av mig själv inte är den bild alla andra har av mig. Min bild är den jag ser i spegeln när jag tittar på mig själv. Och den är ju på sitt sätt helt sann. Men det finns hur många andra vinklar som helst som andra människor tittar på mig ifrån varje dag. Mina barn, som är kortare än mig, ser mig på ett sätt. Min man är 20 centimeter längre än mig och ser mig på ett annat. Alla sätt att se på mig är lika sanna. Och jag är i mitt rätta jag hela tiden.

Karin Ericsson Back

Känner mig så mycket friare i min kropp sen jag kom till denna insikt. Varför blunda för verkligheten? Varför dissa många bilder som någon annan tar på mig för att jag ”inte ser ut så egentligen”? Att bli fotograferad har varit en del av mitt frilansliv i över 20 år. Många gånger har jag känt mig obekväm och lagt över allt jobbigt på fotografen. Vid vissa tillfällen har fotografen också varit rätt usel men absolut inte alltid. Det viktigaste vid ett fototillfälle är min attityd. Den är avgörande för hur fotot kommer bli. Om jag sen har en dålig dag då kan en bra fotograf gå in och vända det hela till att ändå bli rätt bra. Men om en tydlig ovilja och osäkerhet finns i min kropp då blir fotosituationen svårjobbad.

ärr efter sköldkörteloperation

Hur känner du inför att bli fotograferad? Och än mer intressant – hur tittar du på foton av dig själv?
 Alla foton i detta inlägg är tagna av Knut Capra Pedersen. En fotograf jag varmt kan rekommendera.

Dela detta:

 

Hallojs – fredag igen! Idag blir det boktips. Ni-na-na-na-ni-ni-na-na 🙂 Men innan tipset kommer vill jag börja med att säga ett stort varmt tack till all respons jag fick på mitt förra inlägg, Stämbandsförlamning – DEL 1 på Facebook och Instagram. Det betyder väldigt mycket att veta att det jag skriver om berör på olika sätt. Jag känner mig taggad till att fortsätta lägga tid på att formulera min historia, mina ord. TACK!

Jag försöker ha olika vinklar på det jag delar i mina kanaler även om det i grunden handlar om samma sak. Jag finns på denna hemsida/blogg, Facebook och Instagram. Vill du ha hela bilden av mig följer du mig på alla ställen. Inte svårare än så!

Livsstilsbibeln

 

Denna bok fick jag skickad till mig av en vän för typ ett år sen. Hon tyckte jag behövde muntras upp och ja, det behövde jag. Och det blev jag! Önskar så att jag fått boken i min hand när jag var runt 20-strecket. Den hade varit flott att läsa då. Undrar hur jag hade tagit emot den? Men nu är nu och jag fick ut mycket av denna bok. Den sprudlar av livsglädje! En av upphovskvinnorna, Josefine Dahlberg, var med i mitt fredagstips förra veckan. Hon driver podden Monday mantra som jag berättade om. Här har hon slagit sig ihop med Vanja Wikström (som jag inte riktigt har koll på måste jag erkänna) och tillsammans har de skapat boken Livsstilsbibeln – så skapar du din drömvardag. Kort och gott så vill den inspirera till att drömma stort och framförallt våga ta tag i sina drömmar och förverkliga dem. Vanja och Josefine delar med sig av sina livsbagage, både misslyckanden och framgångar och hur de själva format sina liv så att de har en fungerande, meningsfull och härlig vardag. Boken är fylld av konkreta övningar som utmanar oss läsare till att reflektera över våra livssituationer och våga våga bryta nya marker.

Funderar du på vad du ska ge bort i stundande examens- eller studentpresent så är detta en given kandidat på listan tycker jag. Skaffa eller låna den själv på närmsta bibliotek. Läs, anteckna och skapa din egen livsstilsbibel. Så fint att bli inspirerad till att ta tag i sin vardag, ändra grejer man inte trivs med och boosta saker man gillar extra mycket. Vardagar är ju de dagar vi har allra mest av så det egentligen borde det vara självklart att vårda dem och göra det bästa av dem.

Nu går bloggen in i helgvila, nästa vecka kommer bl a lite ”behind the scenes” från fotosessionen jag snart kickar igång. Hoppas att solen hinner värma bort all frost först bara. Nu ska jag dra på mig ull-understället och piffa mig lite.
Ha en fin helg, tjing!

Dela detta:

handarbete

Har ägnat en timme åt att leta inspiration till min nya hemsida. Surfat runt och samlat in länkar, bilder och idéer om uppbyggnad, rubriker, form och färg. Nu får grejen marinera tills imorgon då det hela får en ny genomgång.

Att medvetet leta inspiration är aldrig lätt. I mitt fall betyder det att jag tar på mig mina kritiska glasögon och börjar värdera. Den verkliga, sanna inspirationen är den som bara ramlar över mig. Att inte kunna värja sig för ett uttryck – litet som stort – och att det sedan stannar kvar och någon slags känsla börjar gro.

Det är lätt att fastna i att känna sig sämre, tänka att ”det där kommer jag aldrig kunna göra lika bra” när man upplever andra människors färdigheter och kunskaper. Jag jobbar ständigt med att försöka vara öppen och nyfiken för att kunna bli inspirerad. Har jag den ingången blir min upplevelse av andra människor en helt annan.

Ett av mina livsmål är att inspirera andra människor genom min röst, sång och musik. Jag önskar förmedla värdet av att aktivt kunna välja att bli inspirerad istället för att låta sig dras ner av negativa tankar. Negativa tankar får lättare fäste och känns starkare än positiva tankar. Av naturen går vi in i försvarsposition, tänker att vi behöver skydda oss själva mot det negativa. Sedan jag blev medveten om detta känns det enklare att parera mörka tankar. Påminner mig själv ständigt att jag inte är mina tankar och att jag faktiskt kan styra vad jag tänker. Det är ansträngande att må bra, både i kropp och själ. Det krävs stora insatser för att maskineriet ska ta sig fram någorlunda friktionsfritt. Jag har längtat mycket efter att känna mig hel, stark, glad och levande igen. Och orka bli inspirerad. <3

Dela detta: