Idag infaller World Thyroid Day – Internationella sköldkörteldagen. I Sverige uppmärksammas detta genom manifestationer på fyra platser i landet: Stockholm, Umeå, Gävle och Hudiksvall. Läs mer här >>
Kort om sköldkörteln, texten är saxad från Sköldkörtelförbundets hemsida:
Den livsviktiga fjärilsliknande hormonproducerande sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, påverkar varenda cell, vävnad och organ i kroppen. Hormonerna som produceras av sköldkörteln påverkar kroppens ämnesomsättning och livsviktiga funktioner såsom kroppens energinivå, hjärtfunktion och hjärnans och centrala nervsystemets funktioner.
ATA (American Thyroid Association) räknar med att cirka 20 miljoner amerikaner är drabbade av sköldkörtelsjukdom och att mer än 12 % av befolkningen under sin livstid kommer att utveckla sköldkörtelsjukdom. I Sverige medicinerar runt en halv miljon personer med läkemedel mot sköldkörtelsjukdom, och utöver dessa finns ett mörkertal av personer som ännu inte har fått sin diagnos. Underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, är en av Sveriges vanligaste sjukdomar.
Jag har sedan ett år tillbaka hypotyreos till följd av att jag opererade bort min sköldkörtel i maj/juni 2018 pga giftstruma/Graves sjukdom, en form av hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon). Nu försöker jag hitta den medicindosering som gör mitt mående optimalt. Jag är värd att må bättre än jag gör just nu. Jag vill känna att jag orkar med fysisk aktivitet och slippa vara svullen i min kropp. Känns som att min hud är en storlek för liten. Har under våren lagt om min kost och provat olika sätt att träna på men det känns som att min kropp saknar något. Jag har sedan i november 2018 varit i kontakt med vården utan att direkt få någon som helst förståelse för mina problem då det hänvisas till att mina provsvar ligger inom referens. Jag ”borde” alltså må bra och är inte en högprioriterad patient. Detta är en verklighet som otroligt många människor lever i. Den individanpassade vården inom sköldkörtelsjukdom i Sverige finns nästintill inte. I Norge däremot, och Tyskland, ser vården av sköldkörtelpatienter annorlunda ut, kunskapen hos läkare är större och det finns fler valmöjligheter man som patient blir erbjuden. Det stirras inte blint på provresultaten på papperet utan tas hänsyn till patientens faktiska mående.
Om några veckor har jag en läkartid och min uppladdning har pågått under en lång tid nu. Jag läser allt jag kommer över inom den senaste sköldkörtelforskningen, tar del av andra människors berättelser och kunskaper runt problematik med sköldkörteln och peppar mig själv för att inte känna ångest inför sjukhusbesöket. För den lurar där. Upprördheten och känslan av att vara en gnällig patient som kommer och ställer krav. Men jag kommer göra det. Nu har jag levt ett år utan sköldkörtel och gått på min medicin Euthyrox och mitt mående är inte okej på långa vägar. Nu vill jag prova något annat. Och jag har förstått, av andra personer jag haft kontakt med, att om inte jag är påläst och vet vad jag pratar om kommer jag aldrig få prova några andra mediciner eftersom dessa anses vara för obeprövade. I Sverige. Det saknas kunskap hos läkare hur de doseras och används. Det känns sorgligt och jag vill arbeta för att det ska ske en förändring. För min egen skull och för många andras. Kanske kommer något av mina barn eller framtida barnbarn drabbas av samma sjukdom som jag, den är ärftlig. I så fall hoppas jag att det kommer se annorlunda ut för dem.
Om du vill läsa tidigare inlägg som handlar om min sköldkörtelresa hittar du några av dem här:
Nu börjar jag >>
En blå måndag >>
Om en stämbandsförlamning – DEL 1
Om en stämbandsförlamning – DEL 2