Etikett: revy

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Gnestarevyn spelar för fulla hus i på Elektron i Gnesta just nu! Föreställningen fick en strålande fin recension i Sörmlands Nyheter efter premiären den 8 februari och nu är kvarvarande biljetter få, så skynda fynda gäller. Fram till och med 29 februari showas det på Elektron sen är det slut i rutan för detta år.

Mitt arbete med revyföreställningen tog ände på premiären. Under december gjorde jag sångarrangemang och sjöng in versioner till aktörerna som de hade som referens när de övade in sitt material. Under januari repeterade jag in sångerna med ensemblen och orkester och sista veckan innan premiär var jag med på alla repetitioner och genomdrag.

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Hur halkade jag in på detta med revy? Jo, för drygt 10 år sen satte jag upp en föreställning i Gnesta med högstadieungdomar och lite annat löst folk från olika håll, bl.a Gnestas egen revypappa Bengt Landin. Bengt gillade hur jag arbetade med sången, mejslade fram det bästa av de medverkande och jag fick frågan om jag ville sångcoacha revyn. Och sen blev jag kvar. Inte för att själva revyformen i sig får mig att gå igång utan för att jag gillar gänget som är med och för att det ger Gnesta som ort ökad trivsel. Och jag får arbeta på hemmaplan, det gillar jag ju oerhört mycket!

Gnestarevyn
Foto: Joakim Kromnér, Stingray Film & TV

Sen smyger de ju sig ibland in guldkorn som jag känner lite extra för. Mats Hammarlöf gör en fantastisk tolkning av numret ”Gnesta – Lokalpatriotism i sin sanna natur”. Här handlar det om berättarkonst till enkelt klaviaturkomp, små gester och sång på både ut- och inandning. Som recensenten Kajsa Kromnér uttryckte det: ”Aldrig har jag väl skrattat så mycket åt en utandning.”
Cyklar, snabba klädbyten och konstiga peruker i all ära. Så skönt när budskapet når fram med enkla medel och publiken är med på noterna. Det är ju liksom det som är min tekopp.

Dela detta:

karin ericsson back

Hurra!
Det är 1 mars. Härligt med ny månad, värt att fira tycker jag. Solen skiner idag, i alla fall här i Gnesta. Jag var ute och rastade mig själv en stund på lunchen, har börjat vänja mig vid att det är finväder med solsken. Håller tummarna för att det håller i sig.

gnestarevyn

Vi lämnar solen för ett tag och kryper in i biosalongen på Elektron i Gnesta. Jag har jobbat som sång-coach under flera år när Gnestarevyn satt upp sina föreställningar. Så även detta år. Det är betydelsefullt och inspirerande att det på en mindre ort satsas och produceras föreställningar skapade av en liten skara människor som själva är knutna till orten. Insatsen ensemblen och alla kring-arbetare gör för att få det hela att rulla är helt fantastisk. Ofta lämnar jag Gnesta för att jobba någon annanstans men revyn erbjuder mig ett ypperligt tillfälle att arbeta på hemmaplan. Det tackar jag inte nej till.

gnestarevyn
Jenny Wolf och Mats Hammarlöf i ”Gullans barnvisor”. Foto: Felix Csapucha Eriksson

Därför blir mitt tips denna fredag att gå och insupa en lokalproduktion av något slag. Finns det ingen precis där du bor snokar du rätt på närmsta ställe. Det kan handla om konsert, teater, dans, konst – något som behöver och kräver en publik för att bli levande. Bor du i en större stad, leta rätt på något utanför de redan stora och etablerade scenerna. Det finns så mycket att upptäcka!

gnestarevyn
Frontar på scenen gör Åke Sandklef, Carina Nilsson, Jenny Wolf, Eva Lysell, Anne Jonsson, Eva Ovesdotter och Mats Hammarlöf. På balkongen sitter Sture Nilsson och Bengt Landin. På orkesterhyllan finns Mattias Moberg, Thomas Berndts, Anders Wideland och Anders Wolf.

I Gnesta har nu snart 1 650 personer sett årets lokalrevy och det är 15 % av Gnestas totala folkmängd. Stärkande för ett litet samhälle att många människor delar samma typ av upplevelse. Det blir en snackis på byn, det skapar samhörighet och det höjer livskvalitéen både hos publiken och hos dem som skapar och spelar föreställningen.

Det känns viktigt att lyfta fram alla dessa fantastiska ideella krafter inom kulturvärlden. De lägger ner oerhört mycket arbete, de har ovärderliga kunskaper inom sina områden och många lägger ner större delen av sin fritid på att driva och utveckla sin typ av kultur. Vad vore Sverige utan alla lokala revyer? Utan alla körer? Utan alla arrangörsföreningar som ser till att det ordnas olika typer av kulturevents även på landsbygden? Plocka bort all kultur som drivs av ideella föreningar eller dylika grupper. Då blir det inte mycket kvar. Några få, statliga institutioner i storstäderna och inte så mycket mer.

Därför vill jag slå dubbla slag för den lokala kulturen. Vad underbart att den finns och frodas! Den ger människor upplevelser att minnas, att glädjas åt. Den skapar arbetstillfällen åt oss frilansande musiker, skådespelare, dansare m fl. Den lokala kulturen gör Sverige till ett härligare land att leva i. Och den behöver sin publik.

Nu säger jag trevlig helg, ha det gött!

Dela detta: