Kulning x 2!

Idag tänkte jag prata om kulning. Denna fantastiska röstteknik som gett mig så mycket genom åren. Först en kort historisk tillbakablick. Vad är egentligen kulning?

Kulning är sprungen ur den svenska fäbodtraditionen. Kvinnorna i jordbruksfamiljer tog sommartid djuren från gården i byn till fäbodarna – detta för att åkermarken i byn skulle kunna odlas istället för att tjäna som bete till djuren. Fäbodarna var ofta belägna på en höjd omgiven av skog och ängsmark. Där fick djuren gå fritt och beta. För att hålla ordning på dem använde kvinnorna sina röster, lockade och ropade. De meddelade sig sinsemellan också, kunde göra sig hörda milsvida omkring om t ex en ko saknades eller om vargen lurade. Ett oerhört effektivt kommunikationssystem alltså!

Att kula är fantastiskt stärkande i kropp och själ för utövaren. Och som lyssnare kan man få sig en magisk upplevelse – allra helst utomhus i fuktig luft, gärna vid ett mindre vattendrag med skog omkring. Under Falu Folkmusikfestival anordnades många kvällar med vallmusik runt Stångtjärn som ligger några kilometer från centrala Falun. Stångtjärn har just perfekta förhållanden, ljudet bär iväg över vattnet och rumlas runt i skogen.

Jag minns inte exakt när jag blev medveten om kulningens existens. Tror att jag var i tidiga tonåren. Jag började spela fiol när jag var 12 år och sen blev jag rätt kvickt besatt av folkmusiken. När det var dags att välja gymnasium så ställde jag in siktet på att gå estetiska programmet med inriktning musik vid Haraldsboskolan i Falun. Och så blev det. Jag och några av mina musikerpolare blev inbjudna att provspela i folkmusikgruppen Gränslöst som då var verksam i Falun. Kul tyckte vi – nu lär vi visa framfötterna! Stefan Westerberg som ledde gruppen kastade ut frågan om någon kunde kula? Jag såg min stora chans och räckte snabbt upp handen. Grejen var den att jag hade aldrig kulat förut, mer än att jag gjort något halvhjärtat försök under nån skogspromenad. Hursom – jag reste mig upp och ”la av” en kulning. Och jublet efteråt var stort, alla tyckte det var grymt att jag kunde kula! Fake it till you make it tänkte jag. Det funkade ju!

Efter min spontana premiärkulning insåg jag att jag behövde mer kött på benen och anmälde mig raskt till en kulningskurs för Britta Röjås. Av Britta lärde jag mig verkligen tekniken på riktigt och många snygga fraser och melodier. Den perfekta språngbrädan för att fortsätta kula och lockropa.

Kulningen har inneburit så mycket glädje och äventyr i mitt liv. Resor, miljöer, människor, situationer jag aldrig nånsin skulle hamnat i om det inte varit för min kunskap i kulning. Idag stegade jag ut i solen efter lunch och kulade mig varm och glad under nästan en hel timme, den känslan, wow! Stämbandsförlamningen jag drabbades av i maj 2018 satte, tack och lov, inte några spår i min röst.

Vill du hänga med mig och få mer info om vad jag gör – se till att följa mig på sociala medier, jag finns på
Instagram – @karinericssonback
Facebook – Karin Ericsson Back
Länkar finns också längre upp på sidan!
Idag har jag t ex delat med mig av flera olika videos där jag kular och ropar.

>> Är du intresserad av att lära dig kula?
Här finns info om kurser jag kommer ha under vår och sommar >>
Hoppas vi ses vid något tillfälle, välkommen med din anmälan!

Dela detta:

Nu börjar jag

Att starta upp bloggandet igen har för mig varit en lång startsträcka. Jag bloggade konsekvent nästan varje dag under drygt ett år när mitt yngsta barn var litet. Det var så härligt lustfyllt att skriva av sig och det gav mina föräldradagar en större mening mellan bebis och allt som hör därtill. Just idag fyller min yngsta 9 år så det var alltså rätt längesen mitt tangentbord glödde för jämnan. Lite sporadiskt bloggande har det blivit under åren men jag har aldrig lagt ner någon större tid och kraft på det.

Those were the days… Min son kör tåget ända in i köket 2012. Bild hämtad från min gamla blogg ”Mamma K och världen” – den finns inte kvar publikt på nätet men jag har sparat allt. Fina minnen.

Hursomhelst – jag har saknat det. Bloggandet. Skrivandet. Formulerandet och funderandet. Att skriva mina tankar gör mig närvarande och levande på ett skönt sätt. Och jag har varit allt annat än just levande under det senaste året. 2018 försvann i en hopplös dimma. Det ljusnade lite under oktober och november men sen blev det dimmigt igen.

Jag har varit sjukskriven i över ett år, helt borta från mitt jobb som sångerska, yrket jag passionerat utövar. När jag var liten sjöng jag redan innan jag kunde prata och sången har varit mitt kall i över 20 år. Onsdagen den 2 maj 2018 vaknade jag upp efter en operation och fick veta att jag drabbats av stämbandsförlamning. Ridån gick ner obeskrivligt hårt efter det beskedet kan jag säga.

Nu vill jag flyga igen! Sjunga, leva, skapa, vara en bra förälder och förebild, upptäcka och lära mig nya saker. Jag vill låta mig inspireras av alla fantastiska människor jag möter var jag än vänder mig. Jag vill dela med mig av min musik till alla som vill lyssna. Jag vill berätta om hur det var när min sköldkörtel blev sjuk och jag med den. Hur jag har tacklat och parerat sorg, ilska och uppgivenhet som genomsyrat mitt liv under en längre tid. Det finns så många människor som lever med sjukdom i sköldkörteln och aldrig får den hjälp de behöver. En del vet inte ens om att det är en sköldkörtelrelaterad sjukdom de lider av.

Jag är ingen läkare eller expert. Eller jo – förresten – jag är expert på mig själv, min kropp och min historia. Denna blogg kommer genom ord, musik och mina upptäckter om hur jag vill leva mitt liv bjussa på en massa saker. Jag ser fram emot många nya, spännande och intressanta möten och dialoger. Det vore synd och skam att vänta tills blogg-layouten är perfekt, för det blir den aldrig. Nu börjar jag.

Etikett: stämbandsförlamning

Kulning x 2!

Dela detta:

Nu börjar jag

Dela detta:

Kontakt & Bokning